Nya miljöer för lärande och jobb
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under det senaste året har vi vant oss vid att umgås, arbeta och lära oss i nya miljöer.
Den digitala miljön har nödtvunget blivit en populär mötesplats och många av oss har också börjat umgås i utomhusmiljöer. Trenden har varit den samma även inom skolan och småbarnspedagogiken.
Egentligen fick nya lärmiljöer redan ett uppsving i samband med att nya läroplansgrunder togs i bruk från och med hösten 2016.
Att skolorna allt mer skulle börja använda sig av digitala lärmiljöer, ta ett digiskutt, fick då mycket uppmärksamhet i media, men enligt de nya läroplansgrunderna skall också fysiska lärmiljöer utanför skolhuset utnyttjas.
Eleverna ska med andra ord lära sig i naturen och samhället.
I fjol våras blev digiskuttet inom skolvärlden enormt jämfört med det som gjordes 2016.
När man igen kunde återgå till närundervisning var det många elever och daghemsgrupper som istället skuttade ut på gården och ut i naturen. Vad är då nyttan med att lära sig utomhus i en annorlunda miljö?
Att skolklasser går ut för att lära sig betyder naturligtvis inte att eleverna tar med sig matematikboken och sätter sig på gräsmattan för att räkna.
De utomhuspedagogiska metoderna är mycket mer kreativa än så.
Eleverna lär sig bokstäver, geometri, artkännedom, konst och historia genom att jobba med måttband, fältmikroskop, tärningar, rep, alfabetskort och naturmaterial.
Det brukar bli spel, lek, spring och lärande om vartannat. Många fenomen är betydligt enklare att förstå då lärandet blir mera praktiskt och konkret eller rentav kan studeras i verkligheten.
Dessutom är eleverna mera rörliga, och motion och välbefinnande främjar lärandet.
Därtill kan vistelse i närmiljön främja den egna naturkänslan och kontakten till den egna hemorten vilket i förlängningen stärker både välmående och miljöhänsyn.
Naturmiljön påverkar också kommunikationen och samarbetet i gruppen.
Ute, där man inte nödvändigtvis behöver sitta tyst och stilla, stör man inte varandra lika mycket.
Utomhus råkar man ofta på gemensamma äventyr och utmaningar som stärker gemenskapen i gruppen.
Naturen är också mindre könskodad och i uteleken är det enklare att hitta nya kompisar då man inte behöver välja sin plats vid antingen bilbanan eller dockhörnan.
Ibland får utomhusmiljön och den digitala miljön också möta varandra då t.ex. bild- och ljudinspelning används för dokumentation av arbetet.
De vuxnas arbetsliv tog i fjol också ett slags digiskutt.
I distansarbetets tid har umgänge i utomhusmiljöer ändå inte blivit vanligt på jobbet (naturligtvis med undantag för branscher där man alltid arbetat ute).
Men tänk om vi alla kunde arbeta utomhus ibland? Tänk om vi kunde lära oss av skolvärlden och bli kreativa och kvicktänkta utomhus?
I mitt arbete har jag varit med om årsmöten, utvecklingssamtal och nätverksträffar ute. Jag har deltagit i sammankomster där vi faktiskt har utnyttjat utomhuspedagogiska metoder för att planera verksamhet tillsammans medan vi rör oss i naturen, med gott resultat.
Liksom de flesta av oss hoppas jag att vi snart får återgå till ett gammalt, normalt arbetsliv men att vi då samtidigt kan ta något nytt med oss.
Förutom att vi nu blivit experter på att använda oss av digitala miljöer då det är ändamålsenligt, hoppas jag att vi kan utnyttja vårt nya intresse för utevistelse också i jobbet
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.