Johan Backas 20.10.2021 19:304

Sandra Bergqvist älskar utsikten från sitt distansarbetsrum. Efter att ha sålt huset i Grankulla bor familjen nu på heltid i Nagu.

– Utsikten är det bästa med vårt hem. Min farmor sade att hon inte behöver några tavlor, hon har havet hon kan se på. Och jag håller helt med henne.

Sandra Bergqvist sitter på sin vanliga distansarbetsplats, vid matbordet i det öppna vardagsrummet i huset i Kirjais.

Utanför fönstret öppnar sig havet. En dag med god utsikt kan man se ända till Ölmos i Kimitoön. Under arbetsdagen kan hon följa med Nordeps färd mot Pensar, ibland ligger gränsbevakningens större båtar ute på fjärden.

Johan Backas

Huset har varit familjens hem sedan coronapandemin bröt ut för ett och ett halvt år sedan. I våras var utbyggnaden klar, så att alla tre barn får egna sovrum i huset som Bergqvists pappa lät börja bygga för fem år sedan.

När han dog tog Sandra över huset som ligger högt upp på berget. Ett tag bodde familjen både i Nagu och i Grankulla, men för ett år sedan fick det räcka.

– Vi bestämde att barnen ska få växa upp på en ort, det är vi vuxna som ska pendla. Dragningskraften till Nagu var väldigt stark, här är naturen nära, här finns vänner och familj och dessutom är min man en aktiv jägare, säger Bergqvist.

Johan Backas

Vardagen är ett pussel

Hennes man Thomas Isaksson jobbar som vd på bageriföretaget Vaasan och reser en del utomlands i jobbet. Tillsammans med hennes arbete som riksdagsledamot betyder det att vardagen blir ett evigt pusslande.

– Så klart försöker vi fixa det själva så gott det går. Men visst är det skönt att ha släktingar och vänner som kan hjälpa till med barnen, säger Bergqvist.

Hon ställde upp för SFP redan i kommunalvalet i Nagu år 2004. Efter att senare blivit invald i det nya Pargas stadsfullmäktige och suttit bland annat som stadsstyrelseordförande blev det en liten paus i politiken när familjen växte.

Då Stefan Wallin inte ställde upp i riksdagsvalet 2019 såg hon sin chans att ta steget över till rikspolitiken.

– Jag har alltid tyckt om att påverka och jobba mot orättvisor, min tidigare modersmålslärare Ingrid Jansson sade under valkampanjen att jag redan i högstadiet reagerade starkt på orättvisor, även om jag inte minns det själv.

– Jag kände också att jag hade mera att ge inom politiken, därför beslöt jag mig för att ställa upp.

Johan Backas

Vid tiden för riksdagsvalet var yngsta dottern Alicia endast nio månader gammal. Bergqvist konstaterar att mycket av arbetet i riksdagen, till exempel sena omröstningar, ännu är upplagt så att man helst ska ha en hemmafru som sköter hem och familj.

– Tyvärr har jag ingen sådan hemmafru, så man får göra så gott det går helt enkelt. Men det märks att det är flera småbarnsföräldrar än någonsin tidigare i riksdagen, jag tror att också arbetet där blir mera familjeanpassat, säger hon.

Under pandemin har det mesta av arbetet skötts hemifrån. Nu när restriktionerna lättat också i riksdagen kommer hon i huvudsak vara i Helsingfors på onsdagar och torsdagar, övriga dagar kan utskottsmötena skötas på distans.

Efter att huset i Grankulla var sålt införskaffade familjen en etta några hundra meter från riksdagshuset.

– Det är perfekt, det tar tre minuter att gå dit från jobbet. Och där finns inga blommor att vattna och inga rännor att putsa.

Nöjd med tillvaron som riksdagsledamot

Trots målmedvetenheten är några snabba steg uppåt i politikerkarriären inte att vänta för Bergqvist den närmaste tiden. Allt tal om partiordförandeskap och ministerposter viftar hon snabbt bort när jag frågar vad hennes mål inom politiken är.

– Just nu är mitt mål att få vardagen att fungera. Jag har sett hur en ministers och partiordförandes kalender ser ut, och det är verkligen inget jag strävar efter just nu. Jag vill se mina barn vakna någon gång också.

Tillsammans med sina syskon driver Bergqvist också familjens jordbruk.

– Men det är nog brorsan som sitter i traktorn, själv sköter jag pappersarbetet.
Hon hoppas att pandemin fört det goda med sig att finländarna igen uppskattar inhemsk matproduktion.

– Jordbrukarna har fått stå ut med mycket när många skyller utsläppen på dem. Själv ser jag det som en klimatgärning att vi har inhemsk mat, det svåra är att göra den lönsam så att yngre jordbrukare vågar ta över gårdar och investera i dem.

Johan Backas

”Förbindelsebåtstrafiken borde förnyas från grunden”

Förbindelserna måste fungera i skärgården så att den är levande också i framtiden. Det här gäller både snabba nätuppkopplingar, fungerande telefonnät och förbindelsebåtar, säger Sandra Bergqvist. Hon skulle helst se att hela förbindelsbåtskartan skulle ritas om, utgående från dagens behov.

Dagens rutter planerades för 40 år sedan då antalet kommuner var större. Mycket har hänt sedan dess på holmarna. Vissa har avfolkats nästan helt medan andra levt upp.

Bergqvist efterlyser en flexiblare trafik där snabbare och mindre fartyg kunde trafikera de flesta dagarna, medan större fartyg kunde beställas vissa dagar. Det här skulle gälla huvudparten av öarna, till de som tungtrafiken är ett måste varje dag är läget ett annat.

– Isläget är så klart utmanande, men faktum är att luftkuddefarkosterna som är dyra införskaffningar står oanvända inne i en hall kanske 360 dagar i året. Är det då vettig användning av skattebetalarnas pengar?

Kostar 18 miljoner i året

Totalt kostar förbindelsebåtstrafiken ungefär 18 miljoner euro i året. Med en medelålder på 37 år för fartygen, där många varit i trafik i andra länder tidigare, tycker Bergqvist det är dags att tänka också på miljön och satsa på utsläppsfria förbindelsebåtar.

– Dessutom borde det finnas en morot för operatörerna i kontraktet. Nu får de samma pengar oberoende om det är en eller tio personer som åker per tur. Det skulle ju ligga också i restaurangerna och övernattningsföretagarnas intresse att locka flera ut till skärgården, framför allt utanför högsäsongen. Mera samarbete mellan aktörerna skulle vara bra, nu måste turisterna dessutom vara google-experter för att söka fram hur de olika linjerna kör.

Bergqvist tycker att riksdagsarbetet i stora drag motsvarat det hon väntade sig. Men en sak är hon överraskad över: hur ensamt arbetet är.

Då hon representerar ett mindre parti är hon ofta ensam från partiet på utskottsmötena. Och då partikollegerna har sina egna utskott att sköta är det ganska sällan hon ser dem.

Bristfällig skärgårdskunskap i riksdagen

Hon har också insett hur bristfällig kunskapen om skärgården är i riksdagen och ministerierna. Som ett exempel nämner hon postlagen där det skulle bli möjligt att mera sällan dela ut post i svårtillgängliga skärgårdsområden.

– Gränsen drogs i Korpo mellan centrum och Korpoström. Det finns landsväg som förbinder ställena, så det borde inte vara så svårtillgängligt. Men tjänstemännen som beredde ärendet gick bara efter postnummer, säger Bergqvist.

Ett annat exempel är när stöd skulle beviljas för fiberdragningar. Då räknades Houtskär som för tättbefolkat, eftersom det bara är markareal som räknas, inte vatten.

Det här är några av orsakerna till att Bergqvist ser det som synnerligen viktigt att skapa nätverk över partigränserna för att påverka. Mycket av riksdagsarbetet görs redan i beredningsskedet av frågorna, och då är det viktigt att veta vem man ska kontakta för att påverka ärendet.

Hon tror också att kunskapsbristen är en följd av att allt mera av tjänsterna och servicen centraliseras till de stora städerna. Då försvinner lätt kunskapen om skärgården redan i att många som inte bor i städerna låter bli att söka tjänsten eftersom de inte vill flytta.

– Kanske pandemin här utgör en vändpunkt, att orten där arbetet görs inte är avgörande?

Johan Backas
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln