Nu är det de ensamboendes tur
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ensamboendet har ökat i Finland under hela 2000-talet. Trots denna utveckling är gruppen ensamstående osynlig inom politiken.
Tillgången till tjänster för ensamboende och delaktighet i samhället måste tryggas bättre än för närvarande.
Till exempel inom social- och hälsovårdstjänsterna bör personalen göras mer medveten om de olika livssituationerna för ensamboende, till exempel vad ensamhet innebär.
I välfärdsområdena kunde man skapa ett system med ansvariga personer som särskilt betjänar ensamstående.
Andra grupper, såsom studenter, pensionärer, barnfamiljer, har alla sina egna organisationer och deras intressen främjas genom riktade åtgärder. Nu är de ensamstående i tur att bli hörda.
Boendekostnaderna för ensamboende är högre än för andra. Beräkningsgrunderna för bostadsbidraget för ensamboende ska ses över och de maximalt tillåtna boendeutgifterna höjas. Det finns skäl att stödja olika slags närliggande eller samlokaliserade boendeformer där det till exempel finns tillgång till mångsidiga gemensamma tjänster som kan samanvändas.
Detta förutsätter att hinder för dylikt boende tas bort i planläggningsarbetet. Det är skäl att utreda möjligheterna att göra ensamboendes ägarboende lättare än för närvarande.
I programmet för att förbättra ställningen för ensamboende bör man behandla olika jämlikhetsfrågor, såsom utkomstproblem och risker för marginalisering.
Man bör också kartlägga och undersöka metoder för hur man kan undvika oönskad ensamhet och föreslå åtgärder för att lösa detta. De offentliga utrymmena ska utvecklas så att människor hittar platser i vardagen att möta varandra.
Mycket arbete har lagts ned på att minska ensamhet i Finland. Trots detta har ensamheten inte minskat. Finland har saknat ett arbetssätt med helhetsperspektiv som skulle möjliggöra en konsekvent, forskningsbaserad och långsiktig utvärdering av åtgärderna.
Jag har grundat en grupp i riksdagen som ska föra diskussion kring metoder för att minska ensamhet och ostrakism, dvs. social utfrysning, bland människor i alla åldrar i Finland. Gruppens mål är att göra arbetet mot ensamhet mer konsekvent, forskningsbaserat och långsiktigt effektivt.
Utmaningen är förutom silomentalitet att de talrika interventioner som gällt nästan enbart ensamhetskännande människor inte i tillräcklig omfattning har styrts genom utvecklingsarbete som fås via utvärderings- och forskningsdata.
Med hjälp av verktygsbacken i den nationella strategin för åtgärder mot ensamhet kan man styra om riktningen till exempel genom att på ett mera övergripande sätt leda det finländska arbetet mot ensamhet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.