Förflytta dig till innehållet

Niklas Rosström visar stjärnor när de är sig själva och hur en hund kan stjäla showen av Lotta Engberg

Kristoffer Nöjd
Niklas Rosström med hund i famnen
Premiär. Niklas Rosström presenterar sin första fotouställning "Moments".

Niklas Rosström har varit spindeln i nätet i otaliga produktioner inom nöje och kultur. Under årens lopp har han anlitat många fotografer.

– De var med en timme och fakturerade kanske 1 000 euro för det. Men de var aldrig med när man skulle ha behövt dem som mest.

För att kunna fånga de stunderna efter att proffsfotografen har gått köpte Rosström en Sonykamera på Gigantti för sex år sedan. Och det blev hans nya grej.

– Det är så jäkla roligt. Det ger nya kickar åt en gammal och van.

I Lappland fick Krista Siegfrieds och Lotta Engberg se att det var slädhunden som bestämde.Kristoffer Nöjd
I Lappland fick Krista Siegfrieds och Lotta Engberg se att det var slädhunden som bestämde.

På torsdagen var det vernissage för Niklas Rosströms första fotoutställning ”Moments”. I hälsningen till besökarna kan man läsa att idén till en fotoutställning kändes lite ”anspråkslöst pinsam med tanke på de fantastiska fotografer” han följt under åren.

Men Rosström ville i alla fall prova och nu hänger ett femtiotal canvasfotografier på galleri Perspektivet i Ekenäs fram till den 18 mars.

Av ett urval på 100-tals bilder har Rosström med Yvonne Holmströms och Lotta Rehnmans hjälp valt ut en helhet.

– De sade till mig att jag måste hitta en linje. Så det blev människor jag jobbat med i Norden.

Ursprungligen fanns också mer privata bilder med. Men det blev till slut bara en bild av barnen, från en gemensam ”papparesa” till New York 2018.

– De måste få vara med på ett hörn. Alla mina barn har hjälpt mig någon gång i något projekt, säger Rosström.

Porträtt av Maria YlipääNiklas Rosström
Maria Ylipää skulle inte orka med en tagning till på Svenska teatern.

Att hitta någon som poserar framför kameran är närmast omöjligt i den här utställningen. Bilderna visar artisterna som sig själva, som människor. I kontrast till självcensurerade selfies känns det äkta. En naturlig människa är vackrare.

– Det handlar om att fånga ögonblicket. De flesta bilderna har jag tagit så att säga mellan raderna, säger Rosström.

Kjell Westö och Kaj Korkea-aho som med pojkaktig iver väntar utanför studion på Abbey Road, en leende Bo Sundström som kliver av scenen i Vasa, en slående vacker Maria Ylipää som motvilligt samlar sig inför ytterligare en tagning, en kramande Janne Romberg som återser Paul Oxley -keyboardisten Brian Hammond efter 40 år, slädhunden som sätter både Lotta Engberg och Krista Siegfrieds på plats …

Varje bild har en liten förklarande text men Rosström som gillar att berätta skulle gärna ge besökarna en ännu bättre inblick.

– Man borde vara här och guida, suckar han.

Porträtt av Tomas LedinNiklas Rosström
Folkkäre Tomas Ledin är lite allvarligare än vanligt under en intervju.

Galleriet känns lite som en lägenhet i New York. Rosström har valt att trycka bilderna på canvas eftersom han gillar djupet det ger. Han har redigerat bilderna själv och färgsättningen är varm men ber inte om ursäkt.

– Vi behöver färger, glädje och skratt, säger Rosström.

Otaliga backstagepass och -halsband sätter fotografen i ett sammanhang.

Men är det inte lite tyst för en musikers smak?

– För en gångs skull får det vara harmoniskt och lugnt, säger Rosström.

Man i hatt kliver av scen.
Bo Sundström på scenen i Vasa.

Rosström har ett stort nätverk i musik- och underhållningsbranschen och kan kalla till exempel Bo Sundström (Bo Kaspers Orkester) och Per Gessle för sina goda vänner. Rosström har märkt att ju äldre man blir desto lättare är det att vara sig själv bland de stora namnen.

– Vissa kommer man in på livet, andra händer det ingenting med, säger Rosström och berättar om när han lyckades ta 80-talskaraktären Dame Edna (John Barry Humphries) till Venlagalan i Finland.

– Jag jobbade på Svenska teatern då och var på jobbet som vanligt efter galan. Plötsligt ringer man från receptionen och säger att det är en man som söker mig. Där satt Humphries som hade tagit sig från hotellet till teatern bara för hälsa på mig helt spontant.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter