Förflytta dig till innehållet

Komplicerat med komplimanger om viktminskning

’Oj vad fräsch du ser ut, har du gått ner i vikt?’ Vi är nog många som gett den komplimangen till någon vän eller bekant… En välmenande och harmlös kommentar. Mottagaren av komplimangen blir glad då vi uppmärksammar viktnedgången, för det ligger kanske en hel del arbete bakom den minskade vikten, och då landar komplimangen helt rätt, just då.

Men vad händer när samma person gått upp i vikt nästa gång ni träffas? Betyder det att hon då är mindre vacker?

Personen som kämpat för att gå ner i vikt, bär kanske redan på en komplicerad relation till kroppen. Får hon då en komplimang för sin viktnedgång gäller det för henne att inte tappa kontrollen och gå upp allt igen, för vad ska folk då säga, tänka och tycka? Vad är man då värd?

Och det har hon ju sett, ingen uppmuntrar henne när hon gått upp i vikt med komplimanger som ’Oj vad du ser pigg och glad ut , har du gått upp i vikt’?

Problemet med att associera ’smal’ med positiva attribut som ’fräsch’ gör att det motsatta lätt associeras med motsatta attribut. Att ge komplimanger på saker som dessutom inte är bestående, som kroppsvikt, form eller saker som har med yta att göra kan därför vara väldigt problematiskt.

Vi lyfter vikten till något centralt. Vi påminner om att vi synar personens yttre när vi ses och lägger stor betydelse vid hur personen ser ut.

Jag är säker på att denna typ av komplimang sällan bottnar sig i någon illvilja, och oftast är det en inlärd komplimang som vi kvinnor slentrianmässigt ger varandra. Men problemet är att denna typ av komplimanger spär på bantningskulturen och bidrar till den kroppsfixeringen som finns i vårt samhälle idag.

Vi har lärt oss att smal är lika med lycklig och hälsosam, och tjock är lika med misslyckad och ohälsosam.

Jag har många gånger själv fått komplimanger när jag gått ner i vikt. Jag har fått höra att jag ser fräsch ut! Jag har fått höra att jag är duktig som lyckats gå ner, att jag strålar! Och i stunden känns det jättehärligt, det känns skönt att få en komplimang.

Men spolar jag framåt några månader, och stöter på personen som gav mig komplimangen, så blir det första jag tänker på att jag nu är större än senast. Hon kan inte ge mig samma komplimang, och jag skäms över att jag gått upp i vikt.

Jag säger inte att vi inte ska ge varandra komplimanger – tvärt om! Vi borde ge minst en komplimang varje dag, för folk blir glad av att få uppmuntran!

Men vi behöver tänka efter vad vi värderar. Är det den låga vikten hos en person som gör att vi vill ta en fika ihop och spendera tid med henne? Eller är det hennes smittsamma skratt, hennes förmåga att lysa upp ett rum eller hennes omtänksamma personlighet som får dig att må bra?

Våra komplimanger speglar våra värderingar. Så nästa gång du tänker ge en slentrianmässig vikt-komplimang, tänk ett varv till utforska vad du egentligen värderar hos henne, och säg något som kan lyfta henne även efter att hon slutat banta.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *