Förflytta dig till innehållet

Nato – inte bara en allians utan också en marknadsplats

man i mörk kostymrock ler lite mot kameran

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är inte bara en slipad politiker utan också en driven affärsman som ser till att få vad han vill ha genom diverse förhandlingsmanövrar.

I spelet kring Sveriges och Finlands ansökningar om medlemskap i Nato har det framgått att det inte bara handlar om ett försvarssamarbete inom alliansen utan också om en gemensam marknad.

Kan de båda nykomlingarna dra nytta av sin nya status också ekonomiskt?

Ökade militära anskaffningar

De oroliga tiderna får länder och allianser att se om sina hus. Natos sannolika utvidgning i Norden och Danmarks ja till ett förstärkt försvarssamarbete inom EU har satt många stenar i rullning.

En effekt av händelseförloppet är att många länder ökar sina försvarsbudgetar och att svaga punkter förstärks – de flesta Natoländerna strävar nu efter att satsa två procent av BNP på försvaret.

Det innebär stora volymökningar i anskaffningarna. Till exempel kräver Storbritanniens arméchef Patrick Sanders satsningar på allt från stridsvagnar till luftvärn.

Vapenupphandling med säte i Luxemburg

Inom Nato finns en upphandlingsorganisation, Nato Support and Procurement Organisation (NSPA) med säte i Luxemburg.

NSPA har inte ett lika brett spektrum som upphandlingsorganen inom FN-organisationer som Unicef eller UNCHR, utan fokuserar på produkter och logistiktjänster för gemensamma övningar och gemensamt disponerade vapensystem.

Det innebär att medlemsländernas regeringar och försvarsmakter själva fattar besluten om övriga inköp av försvarsmaterial och förnödenheter.

NSPA är inte en vinstdrivande organisation, utan ska upphandla och tillhandahålla de tjänster som medlemsländernas gemensamma försvarssamarbete behöver.

Nya möjligheter för Sverige och Finland

NSPA öppnar givetvis nya möjligheter när Finland och Sverige befinner sig på insidan av Natos gränser. Bland annat upphandlar man utrustning och tjänster för fältläger och för underhåll av material.

Svenska FMV (Försvarets Materielverk) ser goda chanser att med sin breda organisation fungera som en kanal för svensk industri mot Nato.

Men, att vara medlem i Natoklubben öppnar också dörrar för leverantörer av andra produkter och tjänster.

När Finland har upphandlat flygplan för Försvarsmakten har omfattande motköpsavtal upprättats. De innehåller allt från radarsystem till maskiner för vägunderhåll, avancerad elektronik och IT-tjänster för den offentliga sektorn.

Avancerade företag

Om Finland och Sverige sköter sina kort rätt kan länderna tack vare sin avancerade tekniska och ekonomiska struktur bidra till Natos tekniska och organisatoriska styrka.

I Sverige finns 69 företag som är aktiva exportörer av krigsmaterial och hartillstånd för detta av regeringen.

En viktig produkt är ammunition, där både Finland och Sverige är betydande leverantörer genom norskägda Nammo Lapua Oy i Lappo och Vihtavuori och de svenska systerföretagen i Karlsborg, Lindesberg, Vingåker och Karlskoga.

Ett annat företag i samma bransch är franskägda Eurenco Bofors AB, som tillverkar krut och sprängämnen. Forcit Defence i Finland har ett brett program inom explosiva produkter för både militärt och civilt bruk.

Överlägset störst bland försvarsteknikföretagen i Norden är Saab-koncernen, som tillhör de 30 största vapenproducerande företagen i världen. Profilprodukten är flygplanet JAS 39 Gripen.

JAS, global Eye och Carl Gustav

Saab har ett stort intresse av att Sverige är en del av Nato med tanke på att flera medlemsstater som Ungern och Tjeckien använder JAS i sitt luftförsvar.

Ett Natomedlemskap öppnar också marknaden för radarövervakningsplanet Globaleye, som anses vara en alltför känslig produkt för att köpas in från ett land som inte är med i alliansen. Granatgeväret Carl Gustav är en annan viktig exportprodukt, som är intressant för flera Natoländer.

BAE Systems Bofors och BAE Systems Hägglund är brittiskägda producenter av försvarsmaterial.

De tillverkarartillerisystem, stridsfordon och bandvagnar. Huvudmarknaden är Västeuropa och USA – nyligen slöts ett stort avtal med Slovakien. Ett Natomedlemskap skulle antagligen öppna fler marknader för dessa producenter.

Ett intressant svenskt nischföretag är Aimpoint, som utvecklade det första rödsiktet.

Exporten går bland annat till USA och till militära köpare inom hela Nato.

Bred finländsk försvarsindustri

I Finland samlas de 130 företagen inom försvarsindustrin i takorganisationen AFDA, Puolustus- ja ilmailuteollisuus r.y.

Medlemmarna är organiserade i olika grupper som landförsvar, marinförsvar, luftförsvar, säkerhet, rymdteknik, tjänster och komponenter.

Den finländska försvarsindustrin täcker ett mycket brett fält, från försvarselektronik till patrullbåtar och bepansrade fordon.

Störst är Patria Oyj, som ägs av den finska staten och den norska försvarskoncernen Kongsberg.

Många företag har redan en betydande export på den civila sidan till de flesta av Natos medlemsländer. De kan utnyttja sina kanaler och referenser vid kontakten med inköparna inom respektive nationella försvarsmakt.

Cybersäkerhet och AI

Ett speciellt område, där Finland har goda chanser att hävda sig är det cybersäkerhet och artificiell intelligens. Arvet från Nokias storhetstid går vidare i form av kommunikationslösningar för både civilt och militärt bruk.

Även om Nato har sin tyngdpunkt inom strategiskt och taktiskt försvar och inköpen därmed handlar om vapen och utrustning för militärt bruk öppnar ett medlemskap i alliansen nya dörrar.

Det kan handla om skyddskläder, fordon, livsmedel, läkemedel, övrig medicinsk utrustning, IT-tjänster, logistiktjänster och elektronik, som kan användas inom militärt och civilt försvar, men också för offentligt och privat bruk utan militära kopplingar.

En förstärkt närvaro inom Nato kan ge ringar på vattnet eftersom det uppstår en form av ’vi’-känsla

Natomedlemskap ökar också konkurrensen

Kriget i Ukraina visar på vikten av att harmonisera och koordinera utrustning, till exempel artillerisystem och ammunition.

Därför har processen med ökad samordning av utrustningen inom Nato accelererat. Stora försvarsteknikföretag, främst amerikanska bolag som Northrop Grumman, Lockheed Martin och General Dynamics vädrar morgonluft i Norden.

Eftersom Nato bygger på den amerikanska försvarsarkitekturen för t.ex. flyg och radar är det enkelt att locka länder som Turkiet med amerikanska F16-plan i hopp om att motståndet mot Sveriges och Finlands medlemskap skall luckras upp.

Redan nu ägs betydande delar av Nordens försvarsindustri av utländska intressenter.

Antalet nya förvärv kan säkert öka efter att medlemskapet godkänts.

Nya dörrar öppnas åt bägge hållen

Våra spetskompetenser inom cyberförsvar, fordonsteknik och flyg kan säkert vara av intresse, medan andra, mer traditionella tillverkare kan slås ut av de stora amerikanska, franska, brittiska och italienska företagens tyngd.

Med andra ord innebär Natomedlemskapet att nya dörrar öppnas åt bägge hållen – det kan innebära ökande marknader för nordiska företag, men också leda till att företag läggs ner och verksamheter flyttas.

Ju bättre våra aktörer är förberedda den dag den finska och den svenska flaggan hissas framför Natohögkvarteret i Bryssel, desto bättre blir utfallet för våra ekonomier.


Läs fler kolumner av Kjell Skoglund här

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter