Nationaloperans nya Turandot och det svåra i att diskutera kolonialism
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De senaste veckorna har musiker- och historikerkolleger kontaktat mig och frågat om mina synpunkter på den diskussion som blossat upp kring Nationaloperans nyuppsättning av Giacomo Puccinis ”Turandot” (premiär 1926).
Ämnet relaterar till min forskning, men jag har varit ovillig att delta i debatten, som har kretsat kring chefsdirigenten Hannu Lintus kommentarer i sociala media, där han kritiserar operaforskaren Liisamaija Hautsalos recension i Helsingin Sanomat.
Hautsalo är inte ensam i sin kritik då hon menar att Nationaloperans produktion, trots sina goda föresatser, inte tillräckligt tydligt ifrågasätter exotism och koloniala stereotypier. Även Harri Kuusisaari i Rondo och Vesa Sirén i HS är inne på samma linje.
Diskussioner om kolonialism och rasism blir ofta polariserade. Praktexemplet på detta är Yles fråga om Turandot-produktionen: ”Är ett körsbärsträd rasism?” Mitt forskarjag utbrister förtvivlat: Det beror på kontext!
I en polariserad diskussion är svaret alltid är ja eller nej, rasism eller inte rasism. Tolkningen av Turandot blir då låst och diskussionen lämnar inte utrymme för ambivalens eller komplexitet.
Det vanskliga är att vissa åsikter på förhand blir utpekade som “woke” eller något annat av högerpopulismens effektiva sätt att tysta ner diskussioner kring rasism och sexism.
Lintu skriver på sin Facebook-vägg: ”Jag tror inte att kolonialism var motiv eller utgångspunkt för en enda betydelsefull konstnär.”
Som historiker finner jag det ohållbart att tänka sig att Turandot inte skulle präglas av ideologier och samtida strömningar. Konstformens historia från början av 1600-talet innehåller många exempel på koloniala stereotypier och olika sätt att popularisera eller romantisera koloniala möten.
Som musiker ser jag inget behov att se den klassiska musiken som “oskyldig” för att kunna fortsätta framföra musik och sceniska verk.
De flesta musiker är vana att kontextualisera sina tolkningar. Det nya är att man även betraktar ideologier som kolonialism som en relevant kontext för ett givet verk. I kontrast till Lintu, verkar såväl operachefen Lilli Paasikivi, regissören Sofia Adrian Jupither och programbladet vilja göra just detta.
Många verkar vara överens om att orientalism kan ses som en stilart, som ett musikaliskt språk. Orientalismen verkar vara trygg att beakta, så länge den ses som en estetisk rörelse.
Svårare kan det vara att omfatta kärnan i Edward Saids ”Orientalism” från 1978, som betonar makten i kunskapsskapandet och materiella konsekvenser av orientalistiska föreställningar.
Stereotypier påverkar människors livsvillkor, vilket nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie uttrycker så tydligt: “Problemet med stereotypier är inte att de är falska, utan att de är ofullständiga. De gör en berättelse till den enda berättelsen.”
Nationaloperan verkar medvetet sträva till att beakta exotism och stereotypisering. Ett sådant arbete är alltid mer eller mindre ofullständigt och misslyckanden kan vara nödvändiga för en inlärningsprocess, vilket även regissören påpekar.
Mitt största dilemma är egentligen frågan om vilken tyngd man vill ge chefsdirigentens, trots allt, privata funderingar.
Visserligen är det viktigt att reagera då någon i maktposition vill tysta ner kritik, eller går till personangrepp, men jag har lust att säga: Vi behöver inte acceptera diskussionens premisser.
Diskussionen om musikers etisk-estetiska val och ett ansvarsfullt musikerskap är redan i gång på olika håll.
Frågor som stiger ur ett sådant arbete är: Hur kan vi öppna upp för dialog och kritik?
Hur kan vi bli mer lyhörda och hur kan vi skapa hållbara nytolkningar?
Vilken plats kan eller borde den klassiska musiken ha i ett pluralistiskt samhälle?
Det är den diskussionen som känns mer fruktbar och engagerande.
Här kan du läsa fler kolumner av Marika Kivinen.
Liisamaija Hautsalos recension i Helsingin Sanomat: https://www.hs.fi/kulttuuri/art-2000009345632.html
Harri Kuusisaari i Rondo: https://rondo.fi/live-arviot/konsertti_ja_ooppera-arviot/laiska-turandot-ohjaus-latistaa-julman-rituaalin/
Vesa Sirén i HS: https://www.hs.fi/kulttuuri/art-2000009381581.html
Yles fråga om Turandot-produktionen: https://yle.fi/a/74-20015612
operachefen Lilli Paasikivi: https://oopperabaletti.fi/kulisseissa/uusia-tuulia-oopperamaailmassa/
regissören Sofia Adrian Jupither: https://oopperabaletti.fi/kulisseissa/kerrostumien-alla-on-moderni-tarina-yhteiskunnasta/
programbladet: https://oopperabaletti.fi/kulisseissa/orientalismi-ja-puccinin-turandot/
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.