Förflytta dig till innehållet

"När orgeltonerna dånar ut i kyrkan under advent och alla reser sig i kyrkbänkarna, förstår vi då att det är ett krigsrop vi stämmer in i?"


Folkmassorna skrek Hosianna när han red in i huvudstaden. Landet hade varit ockuperat i nästan 60 år.
De romerska skatterna var höga och personer som arbetade som tullindrivare ansågs av vanligt folk vara landsförrädare. Det viskades om uppror. Gerillagrupper såsom seloterna gjorde våldsamma räder mot den romerska makten.
Religiösa grupperingar poppade upp som svampar ur jorden och kringresande förkunnare predikade om stora förändringar. Gud kommer att gripa in! Historiska källor nämner minst dussintalet män som under en några decenniers tid utropade sig till Messias; den kommande kungen. Han skulle med vapen i hand driva ut ockupationsmakten ur landet och etablera ett nytt fredsrike.
Förstår vi laddningen i ordet Hosianna som folket skrek den där gången? De uppretade människomassorna viftade med palmblad och förväntade sig en stark krigarkung som med svärd i handen skulle döda fienderna. När orgeltonerna dånar ut i kyrkan under advent och alla reser sig i kyrkbänkarna, förstår vi då att det är ett krigsrop vi stämmer in i?
Kungen betedde sig inte som folk väntade sig. Han kom med ett fredsrike som inte har något med bevakade nationsgränser att göra. Ett rike som växer i hjärtat hos var och en som tror tills det en dag blir tillräckligt starkt för att få alla våra mänskliga konstruktioner att spricka.
Under första advent, med temat ”Din konung kommer i ödmjukhet”, minns vi Jesu intåg i Jerusalem. Under andra advent, med temat ”Din konung kommer i härlighet”, påminns vi om att Messias skall återvända en andra gång. För den del av kyrkan som levt i fattigdom och förföljelse har alltid budskapet om Messias återkomst utgjort en tröst. Orättvisorna ska ta slut en dag.
Fredsfursten skall krossa ondska och förtryck. Fredsriket skall komma fullt ut. För bekväma människor som lever tryggt är budskapet om hans återkomst vid tidens slut mera obekvämt. Vi vill inte tänka på domsöndagens dysterhet. Kanske hellre stanna hemma och julpynta?
Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Så lyder en psaltartext som ofta sjungs eller läses i adventstid.
Hur är det med mina dörrar och mina portar? Är de tillräckligt öppna för att ärans konung skall rymmas in när han kommer hem till mig? Har Fredsriket han kom med första gången fått växa i mitt hjärta och göra mig redo? Eller har jag spikat igen dörren så det blir ett stort missklädande hål i väggen när han drar in med hela sin här?
Frank Berger
Teolog och frilansande musiker

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *