Förflytta dig till innehållet

När en fladdermus fladdrar förbi

En kvinna som tittar in i kameran. Bakgrunden är vit.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Här om dagen stod jag på en strand i väntan på en skolklass. Jag följde med fågellivet på vattnet när en fladdermus plötsligt kom flygande rakt över huvudet på mig.

Fladdermusen landade på en gammal björkstam i samma stund som eleverna anlände.

Naturskoldagen fick därmed en annorlunda start än planerat, men vad gjorde det när mötet med fladdermusen bidrog till precis de målsättningar vi hade för dagen: naturupplevelser i närmiljön och kännedom om den artmångfald som finns fastän den inte alltid syns.

(Dagens undervisning gick sedan ut på att vi håvade småkryp i strandvattnet iklädda vadarbyxor.)

Några elever sa att de aldrig hade sett en fladdermus förr. Det är lätt att förstå eftersom fladdermössen enklast kan upptäckas under dygnets mörka tider i maj till september.

Det är då de är ute och jagar insekter, förutsatt att det inte är för regnigt eller blåsigt. De långa sommardagarna gömmer de sig ofta på vindar och under vintern går de i dvala, gärna i en gammal jordkällare.

Då är det bra att vi inte får syn på dem, och gör vi det ska vi inte gå nära. Ljus och värme kan göra att fladdermusen sakta vaknar upp ur dvalan vilket kan bli ödesdigert. Dessutom skadar fladdermössen inte våra hus så de får gärna hållas kvar.

Fladdermössen använder alltså en betydligt större del av sitt liv till att hänga upp och ner än till att röra på sig. Tur för dem att klaffarna i deras blodkärl är riktade åt motsatt håll än hos andra däggdjur. Det hade annars varit obehagligt att hänga i tårna och få känslan av blod i huvudet.

Också fladdermusens knän och vrister är vridna annorlunda så att tårna pekar bakåt. Då går det att hänga med magen mot väggen för att snabbt och behändigt kunna flyga iväg vid behov.

I övrigt liknar fladdermusens kropp människans en hel del. Fladdermöss har bara en flyghud som är spänd mellan de långa fingrarna och bakbenen.

När våren övergår i försommar föder honan en unge som kan väga en fjärdedel av hennes egen vikt. Honan kan påverka tidpunkten för födseln och vänta tills det finns ordentligt med insekter att äta.

Ungen biter sig fast vid sin mammas bröst och diar, men honan behöver själv emellanåt komma ut för att jaga mat åt sig. Honorna i en koloni turas därför om att ha uppsikt över ungarna.

Fladdermöss jagar och orienterar sig i mörkret med hjälp av ultraljudsskrik som ekar tillbaka till fladdermusens känsliga öron då ljudet träffar småkryp och trädstammar. Otroligt nog fungerar systemet så bra att en fladdermus lyckas fånga tusentals myggor per natt. Det kan kanske vara värt att sätta upp en fladdermusholk för myggbettsfria kvällar i trädgården.

Med en ultraljudsdetektor som gör skriken hörbara också för våra öron går det att märka att olika fladdermusarter låter olika. Det går rentav att skilja åt de tiotal fladdermusarter som påträffas i Finland på basen av deras ljud.

Efter några fynd av slamkrabba, flicksländlarv och pungräka fick vår naturskoldag ett spännande slut.

Fladdermusen fick för sig att flyga in i taxin som avhämtade skolklassen. Efter att försiktigt ha blivit utlyft på en tidning lade fladdermusen sig trött på marken. Vingarna såg lite skrynkliga ut, men det kan ha berott på att den nyligen hade vaknat ur vinterdvalan. Efter en stund flög den ändå iväg.

Enligt en forskare som jag kontaktade har nätterna nu varit så kyliga att fladdermöss bättre hittar flygande insekter dagtid. Vi fick aldrig veta vad vår fladdermus öde blev men den väckte nyfikenhet och tankar och gav inspiration.

Läs fler kolumner av Emilia Nordling här.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter