Mirakelmedicinen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Äntligen börjar vaccineringarna. Äntligen kan vi börja hoppas på en återgång till det normala – eller åtminstone till det nya normala.
De sakkunniga uppmanar oss emellertid fortfarande att ha tålamod. Det kommer att ta en lång tid innan så många har blivit vaccinerade att en uppluckring av restriktionerna kan bli aktuell. Vi kommer att få leva med munskydd, social distansering och distansarbete ännu en lång tid framöver.
Lösningen är här – men ändå är kampen inte över. På ett motsvarande sätt kunde man förklara dopets betydelse i kristen tro, vilket är temat för den här söndagen.
I en tid då många olika livsåskådningar, terapier och preparat tävlar om människors uppmärksamhet kan det kännas frestande att försöka marknadsföra det kristna dopet som den ultimata medicinen för bestående kroppslig, social och andlig hälsa. Om dopet gör oss delaktiga av Jesus seger över ondska och död, då borde väl inga motgångar längre kunna drabba den som blivit döpt?
Tidvis har det funnits sådana segervissa föreställningar även bland kristna. Om man bara tror på Gud kommer allt att ordna sig, och då behöver man inte vare sig läkare eller mediciner. Redan i Bibeln finns enstaka texter där de troende försäkras om skydd mot giftiga djur och sjukdomar.
Verkligheten låter sig emellertid inte formas efter dylika teologiska brösttoner. En tro som bygger på ständig framgång och lycka blir kravfull och tung, eftersom det ju måste vara något fel på den troende då motgångarna trots allt gör sig påminda.
Dopet är inte en mirakelmedicin, som på en gång gör oss immuna mot alla olyckor, motgångar och svårigheter. Jesus blev själv döpt, och enligt bibelberättelsen fick han vid dopet av Gud en tydlig bekräftelse av att vara utvald för ett särskilt uppdrag. Ändå kan man definitivt inte säga att Jesus skyddades från ensamhet, lidande och död. Bekräftelsen från Gud gällde inte en garanti om ett bekvämt och bekymmersfritt liv, utan ett löfte om hjälp, kraft och stöd för att möta det svåra – både i liv och i död.
Dopets gåva uppvisar vissa likheter med en flockimmunitet, eftersom fokus ligger på tryggheten i att bli del av en gemenskap där medlemmarna bär varandra.
Det är ingen tillfällighet att kyrkan i Bibeln jämförs med ett hem, en familj eller en kropp med många sinsemellan olika lemmar som samverkar för helhetens bästa. Gud älskar alla människor, men genom dopet fogas vi in i församlingen, som i bästa fall kan fungera som ett sammanhang präglat av ömsesidig omtanke och gemenskap.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.