Miljarder till ingen nytta
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Entimmeståget. Riksdagskandidaten Tomas Björkroth hävdar att restiden ”förkortas med en tredjedel” med Entimmeståget (ÅU 31.1.2023).
Lite bättre hantering av data borde en riksdagskandidat kunna prestera. Då den nuvarande restiden enligt tidtabell är 1 timme 49 minuter och estimerad tidsinbesparing är 27 minuter (medeltal beroende på var tåget stannar) är den relativa tidsinbesparingen 24,8 procent eller ganska exakt en fjärdedel, vilket är betydligt mindre än en tredjedel som skulle ha varit 36,3 minuter.
Men fjärdedelen gäller bara om man bor bredvid järnvägstationen i Åbo och jobbar bredvid järnvägsstationen i Helsingfors eller vice versa. I verkligheten förkortas totala restiden med kanske en sjättedel.
Man skulle tro att en viss krismedvetenhet redan skulle finnas hos politikerna.
Men kriser är tråkiga, fluffiga visioner är trevligare.
Kollektivtrafiken befinner sig inte i kris, det kan jag intyga som på grund av mina olika aktiviteter färdas titt och tätt till Helsingfors. Buss, tåg, spårvagn, metro, allt löper som smort, och ett entimmeståg skulle inte ge någon skillnad.
Miljarderna skulle gå oavkortat till miljöförstörelse.
Enligt Björkroth är det fel att ”utgå från egna behov”. Men andras behov kan jag tyvärr inte bedöma. Pratade dock nyligen med en tant från Karis på tåget som fått platsen bredvid mej. Hon var rosenrasande över att det finns folk i SFP som stöder planeringen av Entimmeståget.
Den verkliga krisen finns i vårdsektorn, i konkurrenskraften och i statens ökande skuldsättning. Dessa svåra problem måste den kommande riksdagen ta ansvar för. Det kommer varken att existera enkla eller bekväma lösningar. Tycker att Terhi Vörlund-Wallenius har bra kompetens för jobbet, men har inte bestämt mig ännu.
Jarl Ahlbeck
Pensionär
Det är beklagligt om procenträkningen är huvudpoängen som Jarl Ahlbeck tar fasta på i min argumentering för entimmeståget. Om vi börjar med att öppna upp tidtabellen och räkna en gång till: restiden Åbo-H:fors (då man ännu kunde ta tåget från Åbo) var (i snitt) 1 timme 57 minuter. Om entimmeståget avverkar sträckan på 78 minuter så förkortas restiden med 39 minuter = exakt 1/3.
Men den exakta procenten var inte poängen i min skrivelse – jag ser namnet som ett uttryck för en vision som jag är övertygad om att kommer att förverkligas under den nya förbindelsens livstid.
Den snabba tågförbindelsen tillsammans med en fungerande kollektivtrafik motiverar (eng ”nudging”) allt fler att välja kollektivtrafik – också dem som inte bor invid tågstationerna. Den absoluta tidsinbesparingen Åbo-H:fors är densamma för alla men för den som i framtiden kan välja kollektivtrafik motsvarar förändringen skillnaden mellan ett och noll. Likaså för miljön.
I planeringen av infrastruktur som skall betjäna samhället i hundra år, är det uttryckligen ”andras” behov vi behöver bedöma, inte våra egna. Det är för att driva andras, och framtida behov jag ställer upp i riksdagsvalet.