Förflytta dig till innehållet

Mikron från Fiskars blev aldrig lika het som saxen – nu lyfts ortens 50- till 90-tal fram

Kristoffer Nöjd
Robert Louhimies på Fiskars museum.
T.f. museichef Robert Louhimies vid några av de produkter Fiskars tillverkat. Nedan skymtar mikrovågsugnen som var rejält före sin tid.

Utställningen ”Slutet=Början – från industri till konst i Fiskars bruk” handlar som rubriken antyder om processen då Fiskars förvandlats från en industriort till en by för hantverkare och konstnärer.

– Fiskars är väldigt känt som konstnärs- och hantverkarby och lockar fler och fler besökare varje år. Många vet också att Fiskars är ett gammalt järnbruk. Men det som inte lyfts fram är den moderna tiden före konstens era, det vill säga 60-, 70- och 80-talet, säger Robert Louhimies, t.f. museichef.

Det fanns faktiskt industri i Fiskars ännu 2001 då man tillverkade knivar i den byggnad från 1974 som numera inhyser bland annat ett bryggeri och ett destilleri.

T.f. museichef Robert Louhimies
Robert Louhimies tycker att tiden är rätt för en utställning om det senaste brytningsskedet i Fiskars.

Temautställningen tar upp ett av rummen i museet på två våningar i det före detta kontoret och bostadshuset som numera fungerar som Fiskars museum. Resten av muséet utgörs av basutställningen om Fiskars.

Utställningen presenterar olika perspektiv av förändringen i Fiskars från 1957 till 1996. Man går från industrins flytt och vardagen i Fiskars, till byggnaderna i bruket och vidare till de produkter som tillverkades förr och den konst och hantverk som produceras i dag.

Att utställningen sträcker sig till 1996 beror på att man på sätt och vis kan säga att det var då Fiskars fick sin nya skepnad. Det var då man bildade andelslaget Onoma för formgivare och konstnärer som är aktiva i Fiskars.

Fiskarssaxen.Kristoffer Nöjd
Saxen, den ikoniska storsäljaren som har sitt ursprung i Fiskars.

Fiskarsplogen och i synnerhet den så kallade ”Tian” var storsäljaren före saxen kom. Plogtillverkningen lades ner på 1980-talet, bara några år efter att man investerat i den nya hallen som man senare tillverkade knivar i.

Efter hand riktade Fiskars mer och mer in sig på konsumentprodukter, detta bidrog till att produktionsförhållandena i Fiskars blev omoderna och verksamheten flyttades eller blev olönsam.

I anslutning till Finsmidesfabriken som numera fungerar som hotell byggdes en ny hall för saxtillverkning. Den nya hallen blev snabbt för liten när hela världen ville ha de orangeskaftade saxarna som introducerades 1967. I den gamla saxhallen började man tillverka flaggstänger i stället. I dag tillverkas saxarna i fabriken i Billnäs, bruksorten några kilometer bort.

Mellan 1965 och 1973 tillverkade Fiskars till och med mikrovågsugnar. Men man var cirka tjugo år före sin tid och lyckades inte sälja ugnarna.

Heder åt ”Pojo-Kalle”

År 1984 sålde Fiskars en stor del av sina fastigheter till ett av Pojo kommun ägt bolag. På kommunen var man med kommundirektör K.E. Lindqvist i spetsen, eller ”Pojo-Kalle” som han också kallades, orolig över att byggnaderna skulle förfalla om inte någon tog över dem.

I en dokumentär som visas på museet säger Lindqvist att kommunen via sitt bolag i praktiken ”köpte två byar”, Fiskars och Billnäs.

– Man kan göra som alla andra kommuner eller visa alla andra hur man ska göra, säger Lindqvist i dokumentären.

Det är av denna fastighetsmassa som affärsmannen Olli Muurainen köpte en stor del av Raseborgs stad år 2015 som ett led i sin strävan att utveckla Billnäs bruk till ett evenemangscentrum.

Fiskars vice vd och fastighetschef Ingmar ”Inko” Lindberg hade slutligen en viktig roll i att skapa det nya Fiskars.

– Men Pojo kommun och ”Pojo-Kalle” har fått ganska lite ära för processen. Det var kommunen som startade hela omställningen, säger Louhimies.

Kommunen hade stora planer på hur man skulle hämta nytt liv i bruken genom inflyttade konstnärer. Som en del av dessa storstilade planer var den påkostade utställningsverksamheten som gick under namnet Expohja.

Kari Melander, Fiskars.Kristoffer Nöjd
Kari Melander är uppvuxen i Fiskars och har sommarjobbat på olika avdelningar i bruket. Han säger att det var tungt att se hur bruket tynade bort med utflyttning, förfall och servicebortfall. Nu hoppas han att turisterna skulle hitta till bruket också utanför högsäsongen. I juli är det trångt vid den enda mataffären som finns kvar i bruket men annars har han inget emot turister.

Louhimies säger att han personligen är intresserad av 60- och 70-talshistoria och tycker att det är på tiden att den lyfts fram.

– Det börjar vara 50 år sedan förändringen tog vid. Det är tillräckligt länge sedan. Det är viktigt att ta tillvara berättelserna om den här tiden medan det går, säger Louhimies.

På museets hemsida finns ett frågebatteri som riktar sig till personer som var verksamma i Fiskars under perioden 1960-1990.

– Vi efterlyser dessa människors erfarenheter av Fiskars. Vi har inte fått så många svar som vi hade hoppats på. Vi vet inte så mycket om dem som flyttade bort från Fiskars och spred sig över bland annat Finland och Sverige.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter