Midsommartraditioner
Midsommar på en sommarstuga är väl en av de starkast ingjutna bilderna av finskt midsommarfirande. Bastu med björkris, nypotatis, sill, nubbe, en snapsvisa eller två och ”kokko”, kas, på kvällen efter en fin solnedgång är väl ett perfekt recept för lyckat midsommarfirande.
Och vad är denna glansbild på riktigt? Enligt min senaste erfarenhet ingår rensning av potatis- och grönsakslandet, brandtätning av skorstenen, bastustädning och gräsklippning i midsommaraftonens program. Och när all uppvärmning och matlagning görs med vedeldning krävs konstant vedbärande och även vattenhämtning. Någon måste dessutom laga maten och även diska efter den samt värma upp bastun också. Bastukvastar är också trevliga att ha. Tur att den ljusa tiden är så lång.
Verkligheten är alltså rätt långt ifrån den idylliska midsommarbilden som vi gillar att måla fram. Ärligt talat blir det snarare ett arbetsläger än någonting annat på stugan, speciellt om man har bara två dagar på sig att utföra arbeten, förbereda midsommaren och förstås även fira den. Inte att undra på att de yngre generationerna inte mera är lika intresserade av detta som generationerna före har varit.
I min närmaste bekantskapskrets firade ingen hörande till de yngre generationerna midsommaren på ett traditionellt sätt på en sommarstuga. Vissa jobbade, bra pengar med helgarbete, medan andra var utomlands eller i stan med kompisar. Undrar vilka utav dessa kanske kommer att bli de nya midsommartraditionerna?
Det är säkert enklare och smidigare att stanna i stan eller var man nu bor och fira midsommaren där i stället för att åka flera timmar, i värsta fall i oändliga bilköer, till en avlägsen stuga som ständigt kräver arbete och måste färdigställas för midsommarfirande. Det är inte särdeles ekologiskt eller ekonomiskt heller att hålla sig med ett fritidshus bara för att man kan tillbringa några veckor per år där och sen låta huset stå tomt resten av tiden. Men sunt förnuft är inte det enda som vi människor styrs av. Å andra sidan lär ju intresset för ägande av sommarstugor minska kraftigt och fler och fler arvtagare vill helst slippa stugan, eftersom de inte hittar användning för den.
Etnologerna får väl börja skynda på sig om de vill dokumentera min generations midsommartraditioner innan de försvinner med oss, som fortfarande orkar utföra dem. I och för sig är många av våra traditioner rätt nya de också, även om de känns som en kultur som alltid har funnits.
Att vara ledig på midsommarhelgen hör till jordbrukskulturen där man har kunnat hålla ledigt mellan sådd på våren och slåtter under högsommaren och är därmed en rätt lång tradition. Sommarstugorna däremot blev populära först på 50- och 60-talen. Bastu och sprit är väl också rätt gamla traditioner, medan vår klassiska midsommarmat med nypotatis och sill inte är så gammalt som man kunde tro. Tidigare tyckte man att ta upp och äta nypotatis var slöseri med potatisskörden, eftersom potatisen inte har hunnit växa till sig och mogna ordentligt. Helt förståeligt under tider då den egna skörden av lantbruksprodukter var den enda garantin för tillräcklig matförsörjning under den långa vintern. Den klassiska midsommarmaten lär ha varit på många håll gröt och lutfisk.
Men det måste nog erkännas att midsommarmaten och snapsen med sill smakar speciellt gott efter en hel dags arbete och bastu med dopp. Som en sann lutheran får man slå sig ner och njuta av bastu och mat först efter allt arbete är utfört. En utdöende tradition även denna?
I och för sig tar ansträngningen ut sitt pris; jag såg aldrig dramat i matchen mellan Serbien och Schweiz längre än till 1-0, då det ännu var rätt lugnt på planen. VM i fotboll kan väl räknas som en midsommartradition – vart fjärde år? Att sen ha orkat till midsommarnattens solnedgång blev bara en dröm för mig. Å andra sidan skulle jag inte ha velat byta bort någonting av denna helg.
PS: På vägen hem hittade vi 20+ generationen i Tammerfors på ett café mumsandes midsommarbrunch med smoothies och amerikanska pannkakor och lönnsirap. Framtidens midsommarmat? Kanske inte så finskt, men smaken är god.
Johanna Mattila, docent vid Åbo Akademi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.