ÅU 04.05.2018 10:08

I ÅU den 26 april skrev Stefan Wallin om riksdagens framtidsutskott och dess syn på kommande förändringar. Vi går mot en tid fylld av artificiell intelligens, i form av datorstyrda tankesätt och tekniska lösningar.
Här finns skrämmande perspektiv. Wallin understryker att vi därför måste lära oss styra också framtidens teknologiska apparater. Det handlar om vilka, av oss valda värden och värderingar, som skall styra – och avstyra utvecklingen.
En av mina döttrar och hennes man gav mig i julklapp en bok som på ett fascinerande sätt rör sig kring samma frågor. De ville väl att jag skulle kunna hänga med i den pågående förändringen. Boken heter på svenska ”Homo Deus. En kort historik över morgondagen.” Den är skriven av en israelisk historieprofessor, Yuval Noah Harari.
Boken ger en spännande och utmanande läsning.
Harari visar att de allra senaste århundradena förändrat mänsklighetens historia på ett sätt som människor aldrig tidigare lyckats med. Bland annat har vi i princip övervunnit hungersnöd, världsomfattande farsoter och krig. Visserligen har vi inte helt fått slut på någon av dem. Men för första gången i världshistorien är det så att flera människor dör av att äta för mycket, än de som dör av svält. Vidare dör flera på grund av ålderdom, än de som dör av infektionssjukdomar. Och flera människor begår självmord, än antalet som dör på grund av krig och brottslighet. Äran för detta tillhör enligt Harari den moderna människan.
Hararis historia kunde läsas som en lovsång till människan och hennes förnuft. Människan har blivit alltings mått. Men han stannar inte här. Utvecklingen går vidare. Med vårt förnuft har vi nu lyckats skapa något som kan övertrumfa och övervinna vår mänskliga förmåga och våra mänskliga begränsningar.
Långsamt och utan att vi egentligen märker det, tar robotar av olika slag över vår vardag. Liksom science fiction filmer, vill Harari göra gällande att vi nått en punkt där robotar inte längre är beroende av oss människor. Från att ha varit tjänare, hjälpmedel, blir den artificiella intelligensen vår herre.
Den moderna människan gjorde, med rätta, Gud överflödig, hävdar Harari. Men människans tro på sin egen förmåga leder nu till en framtida värld där robotarna blir tillvarons härskare. En oss överlägsen artificiell intelligens anger i framtiden alltings mått – om allt går som Harari antar.
Harari konstaterar samtidigt att det han beskriver inte är naturlagar. Genom att han gett ord åt en möjlig utveckling, har han samtidigt också gett oss människor chansen att vidta åtgärder som gör att framtiden inte utvecklas så som han beskriver den. Det här är också Stefan Wallins poäng. Frågan är om vi har vilja att bromsa utvecklingen. Varifrån tar vi inspiration till det?
Harari föreställer sig, och han är inte ensam, att den moderna, vetenskapligt färgade humanismen, är överlägsen tidigare epokers religiösa gudstro. Men till skillnad från många andra är han alltså inte övertygad om att människan förblir tillvarons härskare. Framtidens artificiella intelligens kommer att förklara tron på människan som lika befängd som tron på Gud är, enligt humanistisk ateism.
I sin bild av vad Gud är, tror jag Harari går vilse. Han har inte förstått gudstrons plats i människors liv. Han ser Gud som en faktor som kan inordnas i vetenskapens teorier. Därmed kan han inte se att religiös tro är något annat än vetenskaplig kunskap. Han ser inte att förtröstan på Gud, och de värderingar som upprätthålls av en religiös tradition, kan leva och frodas lika bra hos den moderna människan som hos medeltidens kvinnor och män. Han ser inte att en sådan gudstro, och sådana värderingar, inte heller bryts ned i ett framtida samhälle som eventuellt alltmera styrs av artificiell intelligens.
Tage Kurtén
Professor emeritus i teologisk etik och religionsfilosofi

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln