Maximal ekonomisk vinst hotar ekologiska värden i skogsbruket
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Mats Nylund tar tyvärr (ÅU 23.3) till metoden att förlöjliga andra skribenter med hjälp av ett antal benämnanden.
I insändaren där vi skrev att ”ingen är nu ute efter att förbjuda kalhyggen överlag” handlade det om medborgarinitiativet om att upphöra med kalhuggning på statsägda områden. Även i ”kampanjerna” som Nylund hänvisar till handlar det enbart om kommunens skog – inte om förbud i privatägda skogar här heller alltså.
Nylund hänvisar sedan till Våra skogars ställningstagande, vilket offentliggjordes i Helsingfors 2018 och där vi utöver det offentliga även tilltalade såväl privata skogsägare som skogslösa. Flera av oss är själva skogsägare och företräder en växande skara nya skogsägare som hellre väljer andra former av skogsanvändning än kalhyggen. Nylund närvarade inte vid det ”spektakulära framträdandet” som innehöll talturer av forskare, skogsägare, naturskyddsfolk och andra medborgare samt konstnärliga uttryck. Helheten var uppbyggd kring en båge som sträckte sig från glädje och sorg till hur vi kan se med nya ögon och hitta hållbara vägar framåt.
Nylund menar att vi kringgår forskningen på ett vilseledande sätt. Han kallar våra källhänvisningar (Finlands klimatpanel, Soimakallio, Finlands miljöcentrals hotbedömningar https://punainenkirja.laji.fi/sv ) för ”anekdotisk bevisföring”! I en debattartikel är det självklart att man måste välja – det gör också Nylund som väljer Hynynens m.fl. kostnadseffektiva långtidsscenarier som visserligen framhåller det intensivvårdade beståndets betydelse som synbar kolsänka med faktiskt förminskad timmervolym som följd av påskyndade avverkningar, men tyvärr glömmer bort kollagret i skogsmarken – något som Lukes forskare systematiskt tycks ignorera (se HBL-debatt av Erkki Lähde m.fl. 10.2).
Undertecknad Heikki Simola har ägnat sin forskning åt kolbalansen i både hed- och torvmark inom modernt skogsbruk, med ytterst oroväckande resultat (se Simola et al 2012, Simola 2017, European Journal of Soil Science nrs 63, 69). Klimatet räddas inte med att trädplantager pressas till maximal tillväxt av vedbiomassa om totalmängden av organiskt kol i ekosystemet samtidigt håller på att minska.
Firmorna inom kontinuerlig beståndsvård (t.ex. Arvometsä) besitter både erfarenhet och kunskap och förser intresserade skogsägare med adekvata råd för olika skogstyper och trädbestånd. En klok ägare säljer ut endast trädstammar som har vuxit till rejält stockvirke, ty då är priset i klassen 30 euro per stam, dvs. 100 gånger det av de enstaka unga massavedsstammarna. Priser finns att tillgå. Och skogsägaren bestämmer själv, javisst!
Klimatet, biodiversiteten, vattnet, luften är gemensamma för oss alla. Att diskutera skogen är tillåtet. Synvinklarna är många och alla har rätt att uttala sig, inte sant? Det är av godo att utöka antalet infallsvinklar, försöka förstå, ta in ny kunskap och söka tidsenliga lösningar. I medborgarrörelsen Våra skogar (enl. Nylund ”aktiviströrelse”) ingår flera forskare inom olika områden. Sedan år 2019 har vi ordnat skogsdialoger med deltagare från skogsindustrin, skogsvården, ministerierna, forskarsamfundet osv. Även Mats Nylund har deltagit som representant för SLC.
Nylund kallar oss ”idealister med svag praktisk förankring” och beskyller oss för förmyndarskap. Vi hoppas på en saklig fortsatt debatt. Tack och lov har vi åsikts- och yttrandefrihet i Finland!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.