Förflytta dig till innehållet

”Många är mentorer utan att ens tänka på det”

en kvinna i svart tröja

Under min aktiva tid i juniorhandelskammaren var en av fördelarna — förutom det stora nätverket inom och utom landets gränser — att man kunde prova på olika roller i projekt.

Med andra ord, en banktjänsteman kan hoppa på rollen som marknadsförare och en som normalt jobbar inom sjukvården kanske tar platsen som ekonomiansvarig för projektet.

Man får chansen att prova på och vidga sina vyer utan risk att förlora sitt dagliga arbete. Man får lära sig genom misslyckande och framgång.

Men vad händer när man sedan vill utveckla sin egen roll på sin arbetsplats eller i sin egna firma men ändå känna sig säker?

När man kört fast i sin egen invanda väg och känner att ”jag skulle vilja utvecklas”. Självklart erbjuds många fackrelaterade kurser men ibland behöver man också få hjälp och stöd att se saker och ting från ett annat perspektiv.

Det kan också vara att vissa företag anser att du är anställd för att du redan borde inneha dessa kunskaper och färdigheter. Eller för en egenföretagare så kan det vara svårt att hitta rätt kurs eller helt enkelt bara ta sig tid.

Då är mentorskap något som varmt kan rekommenderas. Åbo juniorhandelskammare har under flera perioder erbjudit sådana projekt för dess medlemmar och senatorer (livtidsmedlemmar).

Mentorskap byggs med ett ömsesidigt förtroende och det som sägs och diskuteras är naturligtvis konfidentiellt. Aktören måste vara öppen för att lyssna på förslag och idéer, ibland också mottaglig för konsrtuktiv kritik för att därefter kunna gå hem och fundera vad den vill.

Mentorns roll är nämligen inte att styra/göra besluten för aktören, utan besluten som tas ska vara aktörens egna.

Jag fick själv förmånen att delta i ett sådant projekt för några år sedan och fann även en livslång vänskap som säkert inte annars hade uppstått.

Efter några första trevande möten när den unga företagaren (aktören) berättade för mig (mentorn) om sin firma, sina mål och funderingar på ett rätt allmänt plan så kom efter ett tag ett djupare perspektiv.

Där fanns den unga företagarens oro att inte räcka till som partner, förälder och som företagsledare.

Jag erkänner att mina fackkunskaper inte alltid räckte till – vi kom från helt olika branscher och bakgrund — vilket gjorde att jag också fick lära mig nya saker, men det var inte det viktigaste i processen. Viktigast var att jag som mentor tog mig tid att lyssna och försöka stödja aktören.

Och för aktören var det viktigt att ta tid till sitt eget tänkande i en stressig livssituation. Ibland var det kanske bara bollplanket som behövdes. Möten som bokades skulle hållas – det var vi noga med! I dag möts vi inte längre som aktör/mentor utan som vänner.

Och företaget har gått framåt med bra satsningar och stark grund.

Mentorskapet lärde mig mycket, många frågeställningar gjorde att jag också måste fundera hur jag skulle vilja utveckla min egen situation och yrke.

För det som är säkert är att kunskap aldrig är tung att bära och när man kan dela med sig av sig det man kan, så sker också ett positiv lärande som går åt två håll. Många är mentorer och aktörer utan att ens tänka på det, då de öppnar upp sina funderingar inför någon annan.

Man behöver inte ha pedagogisk utbildning som mentor, det räcker att man har förmågan att lyssna, ge råd och att man också vill lära och utveckla sig själv. Och det är något som vi alla kan och borde vilja göra!

Dela artikeln

En kommentar: “”Många är mentorer utan att ens tänka på det”

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *