”Man försöker plocka russinen ur kakan och införa sådant som stärker arbetsgivarnas situation på löntagarnas bekostnad”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Arbetslivet. Regeringen med arbetsminister Satonen (Sannfinländarna) i spetsen försäker påtvinga försämringar i arbetslivet för löntagarna genom att hänvisa till att vi bör anamma ”den svenska modellen”, det vill säga ta modell från Sverige. Det vore knappast några problem för löntagarorganisationerna att gå med på den saken.
Problemet är att man enbart försöker plocka russinen ur kakan och införa sådant som stärker arbetsgivarnas situation på löntagarnas bekostnad.
Till exempel är det i Sverige så att vid meningsskiljaktigheter har arbetstagarna tolkningsrätt tills ett ärende avgörs i domstol, medan det i Finland är arbetsgivaren som har tolkningsrätt.
Regeringens förslag om försämringar i arbetslöshetsskyddet innebär att arbetslöshetsersättningen i Finland i framtiden kommer att ligga mellan 46–55 procent av inkomsten, jämfört med 73–75 procent i Sverige.
Antalet självriskdagar i arbetslöshetsskyddet har höjts till sju i Finland, medan de är två i Sverige.
Gränsen för personalrepresentation i företagens styrelser är 150 anställda i Finland och 25 i Sverige.
Detta är tydliga exempel på regeringens russinplock. Regeringens förslag sätter arbetstagare i en betydligt sämre ställning än i Sverige, som man säger sig vilja kopiera.
Skrikandet efter mer lokala avtal innebär i detta fall att man önskar ge arbetsgivarna mer makt att köra över löntagarna och deras representanter. Att åsidosätta kollektivavtal godkända av organiserade arbetstagare och fackföreningar genom att använda icke-organiserade förhandlare undergräver den nordiska modellen. Risken för ensidig försvagning av arbetsvillkoren på lokal nivå stärks. Det är skäl att komma ihåg att det redan i dagens Finland är möjligt att uppnå bättre men även flexiblare resultat än vad kollektivavtal tillåter.
I Sverige, Danmark och Norge bygger arbetslivets spelregler på ömsesidiga överenskommelser och ständig kommunikation mellan arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter. Förtroende och likvärdiga utgångspunkter är grundläggande för avtal och kontinuerlig kommunikation.
Hög organisationsgrad hos både arbetstagare och arbetsgivare har varit en framgångsfaktor enligt internationella utvärderingar, skapande av stabilitet, välstånd och förmåga att hantera kriser.
Finland har varit ett land där som i mycket påmint om ovannämnda.
Tyvärr har arbetsgivarorganisationerna fått igenom många krav och önskemål via landets regering vilket minskar incitament för genuina förhandlingar.
Ett resultat av detta ser vi nu när vi har mycket omfattande strejker på gång och en stor demonstration med över 13 000 deltagare ordnades i Helsingfors i protest mot försämringarna i socialskyddet och inskräkningar i arbetstagarnas rättigheter och förmåner.
Det är bara att hoppas att landets regering inser sitt ansvar och är beredd att förhandla, på riktigt.
Nils-Johan Englund
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.