Lokal ekologisk kunskap – en viktig byggsten i bevarandet av vårt hav
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En ny och positiv trend inom såväl miljöforskning som miljöskydd och förvaltning växer sig allt starkare, nämligen konceptet av lokal ekologisk kunskap (engelskans local ecological knowledge), även förkortat LEK. Men vad är det egentligen, varför behöver vi sådan kunskap och hur erhåller vi den?
Termen LEK definieras ofta som en persons eller en samhällsgrupps generella kunskap om naturen, dess resurser och förvaltning där kunskapen kan vara en blandning av en upplevd kunskap, inlärd kunskap eller kunskap baserad på egna observationer och erfarenheter från den närliggande naturen.
En del andra termer som ofta används i sammanhanget är tex traditionell ekologisk kunskap (TEK) som i högre grad syftar på kunskap som förs vidare över generationer, och urfolkskunskap (IEK – från engelskans indigenous ecological knowledge) som specifikt identifierar olika urfolks kunskap och trossystem länkat till miljön. Idag finns det många exempel på vad detta konkret kan innebära.
I och med det sistnämnda är det enkelt att tänka sig den kunskap om den lokala naturen och ekosystemen som tex. Arktis urfolk, samer eller olika urfolk i den sydostasiatiska skärgården besitter.
Men LEK besitter även exempelvis våra finländska fiskare med deras kunskap om vad som biologiskt sätt karaktäriserar goda lokala fiskeområden eller beteenden hos fiskebestånd, eller skärgårdsbornas kunskap om naturförändringar eller aktiviteter för att upprätthålla vattenkvalitén i en havsvik.
Detta är med andra ord en annan typ av kunskap än den vetenskapliga ekologiska kunskap (SEK – från engelskans scientific ecological knowledge) som fortfarande dominerar skyddet och förvaltningen av mångfalden och naturresurserna på land såväl som i havet. Det är en typ av kunskap som genom kolonialtiden och den moderna västvärldens syn på miljöskydd länge bortsetts ifrån och nedvärderats, men som på senare tid till all tur fått allt mer erkännande.
Exempelvis ingår LEK i dess vida bemärkelse i artikel 8(j) i FN:s konvention om biologisk mångfald som undertecknades i Rio 1992. I denna förbinder sig parterna att respektera, förvalta, kvarhålla och använda sig av kunskap, innovationer och förfaringssätt hos urfolk och lokala samhällen som är relevanta för skyddet och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden.
LEK är även idag en ytterst central del av den internationella samarbetsplattformen IPBES (Intergovernmental Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) arbetssätt och ramverk. Organets uppgift är att stärka samverkan mellan kunskap och politiska beslut gällande biologisk mångfald, mänskligt välbefinnande och ekosystemtjänster för hållbart nyttjande av jordens resurser.
IPBES fokuserar specifikt på att erkänna och ta med LEK i dess arbete, utveckla metoder för att ta fram LEK, använda det tillsammans med traditionell vetenskaplig kunskap och skapa ett expertnätverk.
Dessa globala styrdokument och ramverk har i sin tur bidragit till att synen på LEK förändrats bland naturvetare, trots att det fortfarande förekommer diskussioner och i flera fall befogad kritik mot tillvägagångssätten för insamlande och analys av LEK.
Det är vanligt idag att denna typ av kunskap analyseras på ett tvärvetenskapligt sätt, men framförallt har metodiken och teoriramar för insamlandet av kunskapen intresserat samhällsvetare och antropologer.
Exempelvis ordnas ofta verkstäder där deltagarna aktivt är med och tillsammans tar fram kunskapen genom att diskutera om ett lokalt havsområde eller undervattensmiljö, eller så tas kunskapen fram genom serier av djupintervjuer eller frågeformulär. Denna uppsjö av metoder utvecklas nu i snabb takt.
Inom den marina och maritima forskningen vid Åbo Akademi utförs även studier av LEK, och betydelsen av LEK som en viktig källa till data förutspår jag endast en ökning för.
Inom profilen HAVET tillämpas en metodologi där många olika intressenter naturligt ingår i framtagandet av kunskap och lösningsmodeller, och där kan med fördel användandet av LEK utvecklas på nationella såväl som regional och lokal nivå.
En annan aspekt av LEK, som såväl HAVET som andra organisationer som förser samhället med vetenskapsbaserade råd i marina miljöfrågor har möjlighet att framhålla och utveckla, är hur LEK kan tas tillvara i beslutsfattande och andra processer.
Förutom den konkreta kunskapen som lokala samhällsgrupper bidrar med, görs även deras röster och värderingar sig hörda genom LEK studier, vilket är centralt för att skapa förtroende och känsla för ett genuint inkluderande i bevarandet av vårt hav.
“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.