Livet är inte självklart – är det faktiskt sant att vi hinner sen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Allt har sin tid.
Allt har sin tid, säger Predikaren. Men vad är tid? Är tiden en dimension av verkligheten i vilken händelser sker i ordningsföljd? Är tiden ett abstrakt begrepp som vi använder för att skapa en hanterbar modell av omvärlden? Är tiden avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden? Eller är tiden något helt annat?
Förutom att det är svårt att definiera vad tid är, upplever vi tiden olika. Både hur den känns och hur den ser ut. För några år sedan gjorde vi en värderingsövning ungdomarna på ett läger. Jag bad ungdomarna föreställa sig året som en rund klocka. Platsen jag stod på var siffran 12 på klockan. Ungdomarna skulle sedan under tystnad ställa sig på den plats i cirkeln som de föreställde sig var deras födelsedag. En del av ungdomarna tänkte sig att månaderna gick medurs medan andra tänkte tvärtom. För de flesta började året kl 12, men inte för alla. Hur skulle du tänka?
Det finns en tid för allt som sker under himlen, fortsätter Predikaren. Men finns det faktiskt det?
Å ena sidan känns det som om tiden inte skulle räcka till. Många av oss önskar att dygnet skulle ha flera timmar och veckan flera dagar. Vi fyller vårt liv till brädden och måste ofta springa för att hinna med i farten. Istället för att sålla bort lär vi oss att skriva listor, effektivera och hålla många bollar i luften. Inte bara på jobbet utan också hemma och på semestern. Ofta säger vi att ”det är stressigt nu men det går över om ett par veckor”. Om ett par veckor säger vi samma sak.
Å andra sidan känns det som om vi har all tid i världen. Vi tar livet för självklart. Sen när jag har hunnit i kapp med alla borden på listan kan jag prioritera annat. Sen när det har lugnat ner sig skall jag njuta. Sen när jag blir pensionär har jag tid att umgås med mina barnbarn. Vi utgår ifrån att vi lever. Att vår familj och våra vänner lever.
Vilken paradox. Å ena sidan känns det som om tiden inte skulle räcka till. Å andra sidan känns det som vi har all tid i världen.
Men är dessa upplevelser av tiden sanna?
Är det faktiskt sant att tiden inte räcker till? Predikaren påstår annorlunda. Behöver vi faktiskt flera timmar om dagen eller flera dagar i veckan för att hinna? Kan vi hoppa av ekorrhjulet och 100-meters loppet och få mera tid? Så har en del av oss gjort under pandemin och fått mera tid till det som är viktigt på riktigt.
Är det faktiskt sant att vi har all tid i världen – att vi hinner sen? Livet är inte självklart. Vi kan inte utgå ifrån att vi lever -att vår familj och våra vänner lever. Det kanske inte kommer något sen. Varje dag är en makalös gåva som inte kommer igen.
Det finns en tidsparadox men den är tvärtom mot vår vanliga upplevelse av tiden: Å ena sidan finns det tid till det som är viktigt. Å andra sidan har vi inte all tid i världen.
När verkligenheten vänds upp och ner, när livet skakas i grunden, då inser vi det. Tänk om vi kunde inse det varje dag? Att varje dag är en gåva som vi kan ta emot eller stressa sönder.
På söndag firar vi Uppbrottets söndag. Är du redo för uppbrott?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.