Lenins ”misstag”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Leninbysterna i Åbo och Kotka har tagits bort och Leninparken i Helsingfors ska få ett nytt namn. De är minnen från 1970-talet då vi i Finland – av opportunism, men också erkänsla – ville betona att det var Lenin som först erkände Finlands självständighet.
Bolsjevikerna var de enda som före och efter Tsardömets fall var beredda att ge imperiets ”förtryckta nationer”, i synnerhet Finland, självständighet.
Visserligen av opportunism, men också av ideologisk övertygelse. Redan i partiprogrammet från 1903 hade de ryska socialdemokraterna erkänt nationernas rätt till politiskt självstyre och utträde ur det ryska imperiet.
Raseriet mot Lenin i dagens Finland riktar sig mot allt ryskt, men också mot Lenin som person. Såväl politiker som historiker kallar honom ”hirmuvaltias”, monsterhärskare och tyrann.
Nu har både Putin och Medvedjev bidragit till kritiken mot Lenin genom att anklaga honom för ”misstaget” att bevilja Finland självständighet. Det var Lenin som förorsakade imperiets sönderfall och ”skapade” nya stater som Finland och Ukraina.
I ett tal hållet i maj 1917, och publicerat i Pravda under rubriken Finland och Ryssland, var Lenin mycket tydlig. Det var inget ”misstag” han gjorde på nyårsnatten samma år, även om han överskattade nationernas beredskap att alliera sig med storryssarna.
”Kamrater, arbetare och bönder, låt er inte påverkas av de ryska kapitalisterna Gusjkovs, Miljukovs och den Provisoriska regeringens annekteringspolitik gentemot Finland, Kurland, Ukraina m.m.! Var inte rädda för att erkänna alla dessa nationers rätt att utträda! Nationer måste övertygas om en allians med storryssarna, inte med våld, utan genom verkligen frivilliga överenskommelser, vilket är omöjligt utan rätten till utträde.” Lenin: Finland and Russia (marxists.org)
Före oktoberrevolutionen var Lenin känd för sitt motstånd mot dårskapen att ställa till med ett världskrig. Han ledde den radikala vänsterns försök att bekämpa nationalchauvinism och militarisering. Bolsjevikerna kom till makten framför allt genom att kräva att Ryssland skulle dra sig ur kriget. ”Fred och bröd!” löd parollen.
Efter revolutionen utbröt ett inbördeskrig i vilket en lång rad utländska makter – också Finland – gjorde vad de kunde för att stöda den vita sidan. När interventionerna och kriget avslutades var Lenin redan svårt sjuk. Han genomdrev emellertid en övergång från ”krigskommunism” till NEP, den nya ekonomiska politiken, vilket skedde trots Trotskijs och Stalins invändningar.
Hur rått, bloddrypande och skoningslöst interventions- och inbördeskrigen var framgår av Anthony Beevors senaste bok ”Russia: Revolution and Civil War, 1917–1921”.
Visst kan man hitta stoff för att kalla Lenin ett monster, men kriget var riktat mot just bolsjevikerna. Regimens och världsrevolutionens öde låg i vågskålen. I den här bataljen kryllade det av ”monster”. Varför just Lenin ska bära skulden för övergreppen och terrorn kan diskuteras, men hans position gav små marginaler för mänsklighet.
Om vi vill reta Putin och Medvedev, samtidigt som vi visar att allt ryskt inte är förkastligt, kan vi återställa Leninbysterna och bibehålla namnet på Leninparken.
Jan Otto Andersson
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.