LEDAREN: Tjäran räddas, igen
Somliga älskar doften. Andra kan inte tåla lukten. Alla kan säkert ändå enas om att trätjära är ett fungerande träskyddsmedel.
Det historiska perspektivet är också viktigt. För fyrahundra år sedan var tjäran sin tids Nokia, en succéprodukt som bringande det svenska rikets Österland oväntad välfärd. Finland har faktiskt sedan medeltiden varit den största tjärproducenten i Europa.
Tjärhandeln utvidgade hela riket, då de så kallade tjärborgarna såg till att också hamnar längre norrut blev viktiga. Utan tjära skulle inte Österbotten, som exporterade miljontals tunnor, se ut som det gör i dag.
”Jag är övertygad om att tjärbränningen gett oss den företagsamhet som ännu florerar här i trakten. I stället för att vänta på att någon annan ska starta en verksamhet där man kan få anställning, skapar man sin egen inkomst”, sade Henry Nygård, docent i historia och författare till flera lokalhistoriska böcker, till Katternötidningen i fjol.
Åbo hann också vara ett centrum, en av få städer varifrån Tjärkompaniets tjära fick exporteras.
För många är det en självklar sak att regelbundet stryka tjära på utsatta träytor. De flesta har också en vag uppfattning om att EU i något skede försökte svartlista det förträffliga impregneringsmedlet.
Det var ändå inte så att EU var ute för att förbjuda enbart tjäran. Trätjäran omfattades bara av ny reglering i form av ett direktiv om hur man skulle få använda eller inte använda impregneringsmedel med biocider. Biocider är ämnen som kan döda levande organismer.
Det blev i alla fall ett ordentligt rabalder när EU:s hemska tjärhot avslöjades 2003. Det var troligtvis många som hade uppfattat tjära som ett ämne som bara finns – och alltid funnits. Inget som EU hade något att säga om, var tanken!
Men nej, det handlar om ett ”naturmaterial” med EG-nummer 232–374–8 i förteckningen över kemiska ämnen på unionens marknad.
Somliga valde att plocka enkla politiska poäng om hur hotet mot vår fina tjära var ett exempel på det finska EU-medlemskapets galenskaper. Lite absurt var det förstås att tjära på båtar och tak ansågs farligt – samtidigt som tjära fortsättningsvis skulle få användas som aromämne i exempelvis livsmedel.
Andra gick in för en mer återhållsam linje och kollade vad som måste göras för att undvika ett tjärförbud. Och så fick Finland sitt undantagstillstånd, för furutjära. Tack vara det har det också i år bränts gravtjära på olika håll i landet, oftast av små föreningar, till försäljning.
Tillståndet gäller både traditionell gravtjära och ugnstjära, den ”industriella” varianten. Produkten får användas till att skydda historiska byggnader, traditionella båtar och andra kulturhistoriska mål. Lyckligtvis hindrar det här inte sunt förnuft, så det är helt ok att tjära också mindre ”traditionella” träbåtar. Så långt når lyckligtvis ingen byråkrati.
Inget varar ändå en evighet. I maj nästa år ska en viktig EU-registreringsprocess vara avklarad, annars är det stopp för produktion i större mängder.
Det här är en ödesfråga för exempelvis våra 300 kyrkor och klockstaplar med spåntak, likaså för båtbyggare, träbåtsentusiaster och husbyggare med traditionella metoder. Tjäran är en del av vårt kulturarv.
Hur kommer det sig att vi den här gången inte har samma uppståndelse, kaos och hotbild? Svaret är föreningen Rädda tjäran. Med stöd av Kyrkostyrelsen, Finska Kulturfonden (Suomen Kulttuurirahasto) och Svenska kulturfonden är föreningen på väg att se till att tjäran klarar Reach-kemikalielagstiftningens krav. Det innebär att furutjära också i framtiden kan produceras för kommersiellt bruk.
Registreringsprocessen och tester kostar uppemot 200 000 euro, men nu saknas bara knappt tiotusen, enligt Rädda tjäran-föreningens ordförande Juha Pyötsiä. Kanske summas skjuts till på ett festligt sätt i samband med en presskonferens om hur tjäran räddats – igen. I pr-syfte skulle det i alla fall fungera bäst så.
Det finns en hel del vi kan lära oss av processen. Var ute i god tid. Förstå hur unionen fungerar. Allt behöver inte betraktas som hot som är riktade specifikt mot Finland. Inse att undantag är möjliga. Plocka inte billiga poulistiska poäng.
Kanske Finland kan sägas ha ”mognat” som ett EU-land?
De som räddar våra tjärpytsar är också värda all erkänsla.
Tjärfrågan kan också tas ned till individnivå. Var och en kan bidra genom att köpa en hink äkta furutjära för sin stuga eller träbåt – eller ge till någon som behöver tjära. Efterfrågan är en belöning till alla eldsjälar som fortsatt bränna traditionell gravtjära.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.