Stefan Holmström 18.11.2017 00:00

Regeringen vill reservera två miljoner euro mer till arbetet för att göra plankorsningar tryggare. I den ursprungliga budgeten var summan drygt två och halv miljon. De extra pengarna hittas i budgetpropositionens kompletteringar, som presenterades på torsdagen.
Pengarna går inte bara till att bygga om plankorsningar. I vissa fall handlar det om nydragning av vägar, så att vissa farliga plankorsningar bara stängas.
De tidigare pengarna har inte ens varit specifikt öronmärkta för ombyggnad av plankorsningar, enligt Vesa Männistö, ledande sakkunnig vid Kommunikationsministeriet. De har reserverats för det ganska vaga ändamålet ”förbättrande åtgärder”, enligt Männistö (Ilta-Sanomat, 27.10).
De senaste åren har det inte ens funnits ett egentligt program för hur otrygga plankorsningar borde åtgärdas. Den tragiska dödsolyckan i Skogby i Raseborg, där en armélastbil åkte ut framför en rälsbuss, sätter tydligen fart på planeringen.
Det lär kosta i snitt 250 000 euro att förse en plankorsning med ljud- och ljussignaler och bommar. Den höga kostnaden beror på att tekniken ska vara säkrad på flera sätt, så att lamporna alltid tänds och bommarna alltid sänks.
Tyvärr är det så att säkerhetssystem av alla de slag invaggar folk i trygghet. Vi räknar med att säkerhetsanordningarna fungerar, så vi varken saktar in eller spanar efter tåg när de vita lamporna blinkarna. Därför blir en ombyggnad dyr, då den ska vara idiotsäker. Ändå finns det risker, för exempelvis ett blixtnedslag i närheten kan slå ut ljud, ljus och bommar.
Då prislappen för en ombyggnad är 250 000 euro, inser man att de knappa fem miljonerna inte räcker långt. Det finns över tvåtusen obevakade plankorsningar. Det skulle alltså kosta 500 miljoner euro att bygga om dem alla.
Det är orealistiskt. Däremot borde det vara helt realistiskt att snabbt identifiera de plankorsningar som borde byggas om bums. Tyvärr var det ju inte direkt så att någon i västra Nyland blev överraskad av olyckan i Skogby, mellan Hangö och Ekenäs.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland hade också Skogby på sin lista över farliga plankorsningar. Enbart i Raseborg klassdes tolv som riskabla.
När rapporten gjordes 2014 kom NTM-centralen också med en dyster prognos:
”Då uppskattade man att det utan förbättrande åtgärder kommer att ske ytterligare 23 olyckor under de kommande 20 åren”, rapporterade Västra Nyland (26.10).
I hur många av dessa kommer någon att dö? Rent statistiskt sett går det ju att göra en prognos också för detta: ta det totala antalet olyckor i plankorsningar och jämför med hur ofta människor förolyckas då fordon kör ut framför tåg.
Det är nästan så att NTM-centralen borde förse sin rapport med en mer konkret prognos än bara antalet olyckor:
”Vi räknar med att så här många människor dör i dessa plankorsningar under de kommande tjugo åren.”
Det är det här som känns så jobbigt. Vi har all data om hur man med snabba insatser kunde rädda liv. Enbart på Raseborgs stads område finns 23 plankorsningar, av dem 12 stycken särskilt farliga, som sagt.
Hur ser det då ut i Egentliga Finland? Listan är säkert lika lång här. Varningsklockorna ringer i alla fall bums då det gäller en korsning i Åbo. En av vår regions värsta plankorsningar är där som Svalasvägen korsar järnvägen i stadsdelen Svalas.
Där har det inträffat åtminstone sex dödsolyckor under perioden 2009–2017. Det är resultatet av en snabb sökning, sannolikt är de fler. Men hallå! Det är en korsning som har fått varningsljus och -ljud samt bommar. Ändå har två människor dött där i år.
Alltid hjälper inte ens bommar och signaler. När NTM-centralerna nu ska jämföra sina listor över farliga korsningar är det bra att också ta med dem som har säkerhetsanordningar, för vissa av dem kan också vara otrygga.
Många frågor kvarstår. Hur är det möjligt att det de senaste åren inte gjorts några egentliga satsningar på att minska på antalet farliga plankorsningar? Hur är det möjligt att det inte funnits ett heltäckande program för investeringar i förbättrad säkerhet? Vid NTM-centralerna har ju det funnits klara listor med de värsta plankorsningarna.
Kanske det också behövs lite mer mod? Mer mod att stänga plankorsningar.
Fallet Skogby har bevisat att det inte alls är krångligt, tvärtom verkar det numera ganska enkelt, tack vare den nya banlagen. Olycksutredningscentralen gav en uppmaning och rekommendation och dagen därpå meddelade Trafikverket att plankorsningen i Skogby stängs. Snabba plankorsningsstängningar leder säkert till olägenheter för somliga, men så vägtätt som Finland är, handlar det sällan om verkligt stora problem.
Därför: samla in alla NTM-centralers listor. På dem finns säkert många plankorsningar som kunde stängas bums, nu, omnedelbart. Därefter kan man planera och prioritera och besluta hur miljonerna ska användas.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln