Tom Simola 29.06.2019 03:00

Kyrkoherden i Kimitoöns församling och kyrkoherden i Väståbolands svenska församling har olika åsikter om hur kyrkan ska förhålla sig till pride. Det här beskriver bra kyrkans stora dilemma i dag. Hur ska kyrkan formulera sin åsikt?
Priderörelsen firar 50 år. Under 2000-talet har rörelsen vuxit och blivit mera synlig på flera orter. Priderörelsen startade som en politisk rörelse för att främja homosexuellas rättigheter i samhället. I dag har priderörelsen ett bredare budskap och lyfter fram att alla människor har rätt att vara precis hur de vill.
Olika religiösa samfund har ett grundbudskap och traditioner som bygger på en värld som såg helt annorlunda ut än det samhälle vi lever i år 2019. Evangelisk-lutherska kyrkan har en klart dominerande ställning i Finland. Därför har det betydelse hur kyrkan resonerar.
Det man ändå kunnat iaktta en längre tid är att kyrkans roll blivit otydligare och betydelsen av kyrkans budskap för människor har minskat, andelen som hör till kyrkan minskar. Kommer kyrkan att klara av att anpassa sig till en värld som inte motsvarar den samhällsordning som rådde då kyrkans grundläggande skrifter skrevs? Kyrkan har lång erfarenhet av att anpassa sig, därför kan det lyckas också framöver.
Fram till mitten av 1800-talet sköttes nästan samtliga uppgifter i samhället av kyrkan och församlingarna. Kyrkans dominans över människornas liv var stor. På 1860-talet grundades det kommuner i det autonoma Finland. Finland, som då var en del av Ryssland, fick en ny samhällsordning. I Finland skapades en förvaltningsmodell som i hög grad motsvarade den man tillämpade i Sverige, vilket är naturligt, då man tidigare varit en del av Sverige. Den här förändringen var betydande. I hundratals år hade samhället styrts på kyrkans villkor och med hjälp av kyrkans tolkning av verkligheten.
Redan under första halvan av 1900-talet minskade kyrkans roll kraftigt, både formellt och i människornas vardag. I dag har kyrkans roll i människornas liv blivit allt mera fokuserat på högtidsdagar, medan kyrkans roll i vardagen inte är lika stor som tidigare. Det här gäller i alla fall den stora majoriteten. De enskilda församlingarnas programutbud är också ganska traditionellt.
Kyrkan har överlevt en kraftig förändringsprocess de senaste 200 åren och man har lyckats anpassa sitt budskap enligt förändringarna i samhället. Kyrkan har också kommit en bit på vägen från en ärkekonservativ förkunnare till en mera liberal samhällsaktör. Tidvis har man varit på villovägar och även nu verkar man vara på väg i olika riktningar inom kyrkan. Kommer kyrkan igen en gång att hitta en ny identitet eller kommer man att bli tvungen att leva med en kontinuerlig identitetskris? Finns det egentligen flera kyrkor inom kyrkan?
Ska kyrkan anpassa sig till förändringen i samhället eller ska samhället anpassa sig till kyrkans syn på samhället? Det är på den här frågan som kyrkoherdarna i Åboland ger olika svar. Kimitoöns kyrkoherde Katarina Dahlqvist säger att vare sig kyrkan eller någon annan har rätt att döma någon, kyrkan ska vara öppen för alla. Väståbolands svenska församlings kyrkoherde Harry S Backström säger att bibelns ord sätts på undantag och ju värre saker man kan stoltsera med i media, så desto bättre. Varje kyrkoherde har rätt till sin åsikt, men som representant för kyrkan torde man kunna förvänta sig att kyrkans representanter uttalar sig i linje med kyrkans budskap och beslut.
Kyrkostyrelsens ledningsgrupp har beslutat att kyrkan deltar i Helsinki Pride, även ärkebiskop Tapio Luoma är inne på samma linje. Kyrkoherde Backströms svar på frågan om Väståbolands svenska församling kunde delta i en prideparad i Pargas är följande: ”Nej. Definitivt inte och det skulle aldrig komma på fråga”. Hur ska en enskild församlingsmedlem resonera i ett dylikt fall?
Med stor sannolikhet är en majoritet av kyrkans medlemmar och präster för att kyrkan deltar i prideparader. Samma gäller kyrkans stora bryderifråga vigsel av samkönade par. Trots att åsikterna är splittrade, kommer kyrkan sannolikt i något skede att godkänna vigsel av samkönade par. Hur ska de mest konservativa prästerna agera efter det?
Tillbaka till pride. Pride kommer att bestå, även efter sina första 50 år. Kyrkan kan inte blunda för pride eller andra fenomen i samhället. Kyrkan har hamnat på efterkälke i samhällsutvecklingen i stället för att vara en föregångare och vägvisare. Är det här den roll som kyrkan vill axla också i framtiden?

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln