Kyrkan följer ett gott regelverk
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kaplan Esa Killström polemiserar (ÅU 9.11) vad jag tidigare uttalat om kaplansvalet i Houtskär. Han har engagerat sig i ärendet även med kommentarer på ÅU:s nätsida.
Han har betonat att inget lagstridigt skett varken i kapellrådet eller i domkapitlet. Han har gett sig ut för juridisk bedömning vilket är rätt förvånande av en präst. Speciellt då han inte kan hänvisa till någon som skulle ha hävdat att något lagstridigt har skett. Han slår så att säga in öppna dörrar.
Själv har jag beklagat det sällsynta undantagsförfarandet som skett och ser det som olyckligt för vår kyrka om sådant vore vanligare. Men vår folkkyrka följer ett gott regelverk då kaplanstjänster avgörs.
Tjänsten lediganslås så snabbt som möjligt och är öppen för behöriga sökande. I Borgå stift inträffar det rätt ofta att bara en sökande finns. Då är det vanligt att tjänsten lediganslås en gång till om intresset skulle öka.
Jag har under lång tid varit kyrklig beslutsfattare och varit med om flera kaplansval och även om sådana då bara en sökande funnits. Då har förfarandet motsvarat det allmänna regelverket att beslutsorganet är tacksamt över att det finns en kunnig och erfaren präst för uppdraget och som väljs till församlingens bästa.
Även biskop Bo-Göran Åstrand har uppgett senast i HBL (6.11) att det är mycket ovanligt med sådana förfaringssätt som skedde i Houtskär för ett år sedan att den behöriga sökanden förkastas.
Ännu märkvärdigare blev det då det ordnades namninsamling för en obehörig präst som om det skulle kunna påverka kraven på behörighet.
I en kommentar i ÅU och dess kommentarsplats på nätsidan uppgavs av en kommentator att han kunnat finna liknande förfarande i Borgå stift för trettio år sedan.
Det visar hur sällsynt det är med att utmanövrera behörig sökande. Domkapitlet kan acceptera sådana protestförfaranden och skjuta upp saken och som i detta fall lediganslå tjänsten efter ett år på nytt.
Det är ingalunda något lagstridigt i det för ett oetiskt och mot det allmänna kyrkliga regelverket avvikande handlande av ett kapellråd är möjligt och har ingenting med lagstridighet att göra.
För egen del ser jag det som lyckligt för vår kyrka att folkvalda beslutsfattare i regel uppskattar och respekterar även en enda behörig sökande och antar denne till en lediganslagen tjänst. Att så nästan alltid sker är till förmån för kyrkan.
Utmanövreringar av sökanden är ett beklagligt förfaringssätt för kyrkan och bra att sådana är ytterst sällsynta.
Det är förvånansvärt att Björkman och Henriksson betonar att försmedlemmarna sku ha valt kaplan i Houtskär. Det har de ju inte utan ett fåtal i ett kapellråd. Förr valde förs.medlemmarna kaplaner genom folkval och det var rätt och var det bara en sökande lediganslogs tjänsten på nytt och kvarstod en behörig sökande utsågs han till kaplan. Kyrkan uppskattar kunnighet och behörighet för ordinarie tjänster.
Björkman och Henriksson hänvisar till att det sku ha skett utskrivningar på Houtskär om en behörig för ett år sedan hade valts. Det är bara lösa spekulationer för det finns inga fakta att man skriver ut sig för att en behörig präst väljs i en församling. Utträden beror helt på andra orsaker.
Eftersom du Bo, bara upprepar dig och inte svarar på argument, vidhåller jag min åsikt om församlingsbornas demokratiska rätt att välja sin herde. Eller kaplan i detta fall. Det må vara att det inte förekommer så ofta hurusom tillvägagångssättet är dylikt, men valet fyller samtliga lagrum i såväl kyrkolag som kyrkoförordning. Ifall folkets vilja totalt förbises och negligeras är det inte att vara förvånad då medlemsflykten ökar i vår kyrka. Det är dags att inse detta i en modern värld där makten tillkommer folket och inte enskilda prelater.
Att kyrkan skulle, som i gamla tider besluta och styra och ställa över huvudena på församlingsborna , för att inte tala om att handla mot deras vilja bidrar till , skulle jag tro, att kyrkbänkarna komme att gapa ännu tomare än förut. Att agera enligt gammal praxis väl medvetna om ovan nämnda faktum är kanske inte heller moraliskt försvarbart, vare det sedan hur etiskt och kristet som helst.
Alla ärenden som berör kyrkans regelverk gäller kyrkan som helhet och är inte begränsade till lokala frågor. Det är en viktig kyrklig princip att behöriga sökanden respekteras vid tjänsteansökningar och inte förbigås och utmanövreras. Att motsvarande som i Houtskär skedde för trettio år sedan i Borgå stift visar hur ytterst sällsynt sådant är. Och i kyrkans intresse att kyrkliga beslutsfattare följer det allmänna regelverket att uppskatta behörighet hos präster som söker tjänster och inte bojkottar dem.
Det förefaller uppenbart som om någon som inte har med saken att göra skulle vilja missunna Houtskärsborna att få den präst de vill ha. Lyckligtvis en utsocknes bo.
Kyrkan behöver sin kyrkolag och kyrkoordning och den utformas av ledamöterna på kyrkomötet. För att kunna bli kyrkoherde eller kaplan har man ansett att det behövs en viss tjänsteerfarenhet och även en avhandling i forma av pastoralexamen. Det är i församlingens intresse med erfarna och kunniga präster. Därför respekterar nästan utan undantag beslutsorganen behöriga sökanden till en tjänst och är tacksamma för att de söker. Är det bara en sökande lediganslås tjänsten en gång till om intresset sku öka i annat fall väljer man den enda behöriga sökanden. Det finns möjlighet för beslutsorganet att bojkotta och utmanövrera denne och låta tiden gå för att lediganslå tjänsten efter ett år på nytt och då se om någon annan sökande faller i smaken. Att bojkotta och utmanövrera är både oetiskt och mot ett önskvärt kristet handlingssätt. Därför är det bra att sådant sker ytterst sällan och i vårt stift var det trettio år sedan liknande skedde.
”… lyckligt för vår kyrka att folkvalda beslutsfattare i regel uppskattar och respekterar…” skriver du. Hur tänker du Bo om demokratin bland församlingsborna då? Är det inte deras fulla rätt att uttrycka sin åsikt och även stöd för kapellrådets åsikt?
Vi har en folkkyrka och då är det inte mer än naturligt att såväl församlingen som de folkvalda gör sin åsikt hörd. Inget vare sig oetiskt eller underligt i det.