Förflytta dig till innehållet

Kris efter kris – nu behövs resiliens

Enligt undersökningar resulterar en omfattande krisperiod i att människor ofta lider av koncentrations- och prestationssvårigheter.

Detta gäller i synnerhet arbetslivet men även på generell nivå. Hantering av vardagliga ärenden kan kännas mer pressande än normalt.

Tuffa tider utmanar vår nivå av resiliens, vår elasticitet, dvs. hur vi återhämtar oss från påfrestningar.

Hur ska man anpassa sig, sitt förhållningssätt och de personliga förväntningarna man ställt på sig?

Inte enkelt att göra det, men det är nödvändigt.

En hållbar vardag är just nu kritisk för flera av oss. 

Under våren 2020 inleddes en bisarr tid i och med koronapandemin samt alla dess följder och efterdyningar.

Att värna om den personliga hälsan, konstant oro för närståendes mående och att upprätthålla en tillräcklig hälsosäkerhet har oundvikligen ställt krav på var och en på makalösa sätt.

Även om vi fortfarande drabbas av pandemivågor som stundvis kan kännas ansträngande, har vi trots allt på många plan börjat hitta tillbaka till ett normalt sett att leva.

Enough is enough tycker man, och plötsligt inleds en ny dyster tidsperiod i Europa – igen.

Nu är det Ryssland som kör sitt sjuka race mot västvärlden och utmanar den europeiska säkerheten genom ett blodigt angreppskrig mot Ukraina.

Efter att vi såväl hemma som på arbetsplatser försökt lära oss nya sätt att bygga upp vår vardag, drabbas vi av ett helt nytt spektrum av känslor.

Samtidigt som medierna rapporterar från krigsscener och öser fram dramatiska rubriker, erfarenheter och händelsebeskrivningar, känner vi finländare stark, kollektiv ångest.

Det blir en individuell variation på hur var och en bearbetar all information och hur man reagerar på den senaste krisen.

Krisen, som egentligen drabbar oss samtidigt som vi fortfarande försöker rycka oss loss från en tidigare kris.

Vi grubblar över scenarier för om vi själva råkar ut för ett krig, hur vår ekonomi påverkas utav det befintliga kriget och kanske vissa även lider av en krigströtthet som ett resultat för hela årtiondet hittills.

Den emotionella resiliensen är hotad.

Enligt kristerapeuter och arbetspsykologer är det möjligt att kriser återspeglas på arbetsplatsen, där vedertagna behandlingssätt samt det sociala umgänget blir utmanade.

Ledarskap under dessa tider kravställs på ett sätt som inte alla ledare är utbildade eller förberedda inför.

Känslor präglar kollektiv, och till exempel sorg, hat, frustration och förvirring kan leda till förlorat fokus, vilket i sin tur kan resultera i prestandastörningar och en lägre produktivitet.

Vissa kanske är av den medarbetartypen som lägger allt annat på standby och jobbar sig igenom allt elände, men det är viktigt för en organisationsledning att känna av rumstemperaturen oftare och detta även på en individuell nivå.

Hur man leder och hur man blir ledd påverkar resiliensen, elasticiteten, orkandet.

Såväl i det privata livet som på jobbet är det idag viktigt att prioritera lyssnande och reflektion – detta är väl påvisat genom den oerhörda efterfrågan på terapitjänster som såväl den privata sektorn som staten just nu har fullt upp i att tillfredsställa.

Hur klichéaktigt det än låter är regelbunden motion och tillräcklig sömn starka mekanismer för att förebygga mental ohälsa.

Även om det kan kännas svårt att njuta av livet är det något som just nu behövs.

Hylla stunderna, prata ut och fira framgångar tillsammans.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter