Förflytta dig till innehållet

Kommunal- och annan skatt till stugkommunen

Man kunde i  ÅU läsa vad olika partier ansåg om en uppdelning av kommunalskatten mellan hemkommunen och stugkommunen. Denna fråga har aktualiserat i och med att folk tillbringar allt mera tid på sina fritidsfastigheter och då belastar kommunens tjänster. 

Det har ju till och med föreslagits att man skulle kunna rösta i två eller flera kommuner i framtiden, om man  hade bostäder på flera håll. Frågan är allt annat än enkel. Men i detta sammanhang framfördes också tanken på en förhöjning av fastighetsskatten för fritidsbostäder i stället för en uppdelning av kommunalskatten.

Jag vet att fastighetsskatten har stor betydelse för sommarstugekommunerna. Men egentligen är det väl mot Finlands grundlag att över huvud taget beskatta fastigheter och annan förmögenhet eftersom medborgarnas liv och egendom torde stå under statens synnerliga beskydd. Då borde det ju inte vara möjligt att år efter år ta en procent i skatt. Långsam konfiskering är det och konfiskering är emot grundlagen!

Och olika slag av tillgångar beskattas synnerligen olika. I forna tider betalades egendomsskatt enligt antalet skorstenar. Skatt betalades vidare av det som producerades, alltså av tillväxt och värdeökningen,  t.ex.  en tionde av skörden, eller en del av fiskefångsten eller annat som tagits ut av naturen

I  dag är en persons löne- och kapitalinkomster ett resultat av ett komplicerat samspel mellan olika  yrkesgrupper och den offentliga sektorn spelar en stor roll för den ekonomiska tillväxten.

Hur marknaden värderar arbetsinsatser är ett kapitel för sig – utan låginkomsttagare fanns det inte höga inkomster –  men med progressiv skatt utjämnas de stora skillnaderna i alla fall något. Därför är progressiv inkomstskatt helt moraliskt försvarbar, även när det gäller kommunalskatten.

Skatt på konsumtion har också gamla anor och den används ju för att styra vår livsföring i ekologiskt mera hållbar riktning. Men den är en plattskatt och träffar låginkomsttagare hårdast.  Den kommer inte  heller direkt kommunerna till godo. 

I stället för att uppbära fastighetsskatt, som efter vad vi kunnat läsa för en tid sedan kan vara synnerligen godtycklig, vore  det därför rättvisare att av icke stadigvarande kommuninvånare ta olika serviceavgifter.

Hälsovården flyttas ju snart över till andra organ, så det som kommunen kan erbjuda  åt tillfälliga gäster är närmast  bibliotekstjänster. Det har ju inte varit tal om barnens skolgång i sommarstugekommunen, ej heller om åldringsvård eller dagisplatser för småbarn. 

De som har fritidsbostäder bidrar i hög grad till kommunernas ekonomi genom att utnyttja olika företags tjänster och på det sätt föra pengar till kommunen.

Att beskatta det som investerats fastigheter när man inte t.ex. beskattar semesterresor till utlandet (investering i upplevelser för livet)  direkt eller i  efterskott är dessutom  nationalekonomiskt galet.

Dela artikeln

En kommentar: “Kommunal- och annan skatt till stugkommunen

  1. Ingmar Forne skrev

    ”Fastighetsskatten” går tillbaka till 1100-talet enligt historikerna. Marklandet var benämningen på det markområde som bedömdes vara värt 24 mark och som betalade 1/24 eller en mark i skatt. Enligt Upplandslagen från slutet av 1200-talet var en oxe värd 1/2 mark. Räknat i procent blir medeltidens ”fastighetsskatt” dryga 4%. Ännu har vi långt dit.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *