Förflytta dig till innehållet

Kommentaren: Ungdomlig entusiasm och rutin tog TPS till final – räcker det för att överraska Lukko?

HC TPS
firande ishockeyspelare
Juuso Pärssinen och Ruben Rafkin är några av de unga spelare som klivit fram när det behövts som mest.

För första gången på tio år spelar TPS i hockeyligans final.

Skrällsegern mot HIFK i semifinalerna byggde på samma ingredienser som gjort laget framgångsrikt det här säsongen: ungdomlig entusiasm kryddat med en välbehövlig dos rutin.

TPS-spelarna Juuso Pärssinen, Eemil Viro och Mikael Pyyhtiä toppar slutspelets poängbörs för under 20-åringar. Dessutom finns också Ruben Rafkin och Aarne Intonen bland de åtta bästa.

Rutinen gör sig främst påmind genom Karri Rämös insatser. När förstamålvakten Andrej Karejev skadade sig klev Rämö fram och spikade igen buren. Mot HIFK höll Rämö, som anslöt till TPS mitt under säsongen, målet rent i över sju perioder i sträck. Med över 350 NHL- och KHL-matcher i bagaget visade Rämö att TPS inte står och faller med Karejev.

Då dessutom Lauri Pajuniemi, Josh Kestner, Markus Nurmi och Ruslan Ishakov levererat på regelbunden basis har Åboklubben lyckats överraska alla i år.

Inför säsongen skälldes TPS ut av så gott som alla experter. Vissa tyckte att laget förvisso såg lovande ut, men de tio utlänningarna gjorde att elaka tungor kallade TPS för en främlingslegion. Något laget vände till en styrka och kunde skratta åt, under säsongen har klubben låtit trycka upp skjortor med ordet tryckt på bröstet.

Inte heller tränaren Raimo Helminens ettåriga kontrakt fick beröm. Dels ansågs Helminen inte vara rätt tränare för TPS, dels ansågs klubben sakna långsiktighet då tränaren och en stor del av spelarna bara binds upp för det kommande året. En krönikör gick så långt att han tyckte att klubbens agerande påminde om en Kummeli-sketch.

TPS visade ändå redan under hösten att de hängde med och till och med gled ifrån motståndarna på isen. Sakta men säkert klättrade laget i tabellen och slutade på en hedervärd tredje plats i grundserien.

Efter vissa problem med att rå på Pelicans i kvarten var det ändå få som trodde på Åbolagets chanser att få mäktiga HIFK i gungning.

Precis som mot Pelicans inledde TPS semifinalserien med en förlust, vilket kan tänkas vara extra ödesdigert i år när det krävs bara tre segrar för att gå vidare. Förlust också i match två och du har redan kniven mot strupen.

Men TPS visade mental styrka som vände underläge i den viktiga matchen till seger i förlängning. Samma sak gällde några dagar senare i den avgörande fjärde matchen, när ynglingen Eemil Viro i förlängningen sopade in pucken till 3–2.

Synd för TPS som varit hårt prövat de senaste åren att publik inte tillåtits på läktarna sedan de första matcherna på hösten. För många supportrar, som år efter år sett TPS försök att återvända till den nationella hockeyeliten falla platt, hade det varit guld värt att få följa med de svartvita krigarnas insatser på nära håll.

Till råga på allt visades segermålet i den fjärde semifinalen inte ens i direktsändning på tv, då MTV just i det avgörande ögonblicket drabbades av ett elavbrott i produktionscentralen i Helsingfors. Snacka om otur.

I finalerna som börjar på fredag står Lukko för motståndet. Raumolaget har inte kommit så långt sedan 1988 då Tappara knep guldet.

Enda gången Raumolaget varit bäst i landet är 1963 med Matti ”Mölli” Keinonen som den mest tongivande spelaren.
De senaste fyra åren har Pekka Virta skapat kanske landets solidaste spelartrupp i Lukko.

Trots att tränaren Virta under säsongen drabbades av coronaviruset och låg länge på sjukhus toppade Lukko grundserietabellen i överlägsen stil.

Av inbördesmötena har Lukko vunnit fem och TPS bara en. Dessutom kom Åbosegern i seriens andra omgång i oktober medan tre av Lukkos segrar kom i april, så det är lätt att säga att Lukko varit det klart bättre laget i inbördesmötena.

Lukko går alltså in i finalserien som stor favorit. Men senast TPS lyckades bärga guldet, 2010, hade heller ingen räknat med det. Laget hade seriens nästminsta spelarbudget men kunde trots det överraska favorit efter favorit.

TPS framgångar mellan 1989 och 2001, med åtta guld på tretton säsonger, ledde till en hög svansföring som många andra supportrar skrattat åt under alla kräftgångsår. Men kanske TPS nu kan upprepa den elva år gamla bedriften och slå ur underläge?

Det kunde man unna den här Kummeli-ledda främlingslegionen.

Finaldatumen

Fredag 7.5 Lukko–TPS
Lördag 8.5 Lukko–TPS
Måndag 10.5 TPS–Lukko
Tisdag 11.5 TPS–Lukko
Torsdag 13.5 Lukko–TPS

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *