Kolumn: Politik för läslust
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kulturutskottet blev i år bjudet till Helsingfors bokmässa av Sanasto, upphovsrättsorganisation inom litteraturen. Var och en av riksdagsledamöterna blev intervjuade av en författare om våra läsvanor, hur vi hinner läsa nu och hur vi läste som barn.
Medan jag lyssnade på det som mina kollegor berättade om sitt förhållande till läsande slog det mig hur likadana alla våra historier var. Så gott som alla riksdagsledamöter hade slukat böcker som barn, hängt på biblioteket och lärt sig uppskatta litteratur och läsande.
Det kan ju vara en slump att det är just riksdagens läslusar som hamnat i kulturutskottet, men jag tolkade det även som ännu ett exempel på den socioekonomiska snedvridning som existerar inom riksdagen, ledamöterna är mer utbildade och har en högre inkomstnivå än det allmänna genomsnittet bland folket.
Läsandet har blivit en fråga som diskuterats politiskt, i samband med de debatter som förs om den finländska grundskolan situation. Skolans jämställdhetsfunktion håller på att försvagas, då elevernas familjebakgrund i högre grad än tidigare påverkar inlärningsresultaten. Även läsandet håller allt starkare på att bli en klassmarkör. En sjuttonåring som läser på fritiden beräknas behärska 50 000–70 000 ord medan en ung som inte läser bara hanterar cirka 15 000. Ordförrådet är i sin tur kopplat till vår fantasi, vår förmåga till inlevelse och analys. Det påverkar hela vårt tänkande.
Även det allmänna läsintresset har sjunkit. Av fjärdeklassisterna är det bara en tredjedel av flickorna och endast 15 % av pojkarna som tycker mycket om att läsa. I en internationell jämförelse var de finländska tioåringarnas läsiver den näst lägsta.
Forskare betonar dock att det är onödigt att skylla på internet som orsak till ett minskat intresse. Istället borde man forska mer i ungas läsvanor på nätet, i och med att nätet även består av en stor mängd text.
Ungas läsvanor förändras med andra ord, och även nya texttyper bör tas i beaktande då det forskas i läsvanor. Att ta i beaktande läs- och skrivsvårigheter är lika viktigt, för många kan läsningen även vara kopplad till känslor av misslyckande eller dåligt självförtroende.
Ur en samhällelig synvinkel är det viktigt att befrämja läskultur för att öka intresset för läsandet. Alla barn som föds kunde till exempel belönas med en egen boklåda, i stil med moderskapsförpackningen.
I fråga om läsande förebilder är det även skäl att riva ner gamla myter om vem som läser och vem inte. Att lyssna på riksdagsledamöter som berättar om sina läsvanor är knappast det knep som får en trettonåring att intressera sig för läsande, men att be popstjärnor och idrottare att berätta om sina favoritböcker skulle bidra till att bredda bilden av läsandet och läsaren.
Viktigt är även med pedagogik som uppmuntrar till läsandet. Många daghem satsar på besök till biblioteken och på egna bokhyllor och läspauser under dagen.
Utöver detta tycker jag även att vi alla ska börja dela med oss av mer lästips. Upptäckte till min stora glädje bland annat att presidentvalskandidaterna blivit ombedda att berätta om sina favoritböcker. Fastän valet av kandidat nog baserar sig på andra kriterier, anser undertecknad att presidentvalskandidaternas favoritbok är helt essentiell information för oss väljare.
Li Andersson
Riksdagsledamot, VF
Lokala riksdagsledamöter som skriver kolumner i ÅU med jämna mellanrum är Stefan Wallin (SFP), Eeva-Johanna Eloranta (SDP), Li Andersson (VF), Ville Niinistö (De gröna) och Saara-Sofia Sirén (Saml.).
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.