Förflytta dig till innehållet

Kloka och glada Fiskfebruari!

Här i veckan hade jag möjlighet att bekanta mig med hur fiskodlingen fungerar i Finland idag. Ett verkligt intressant besök som slog hål på gamla myter och uppfattningar om hur en fiskodling fungerar.

Den utveckling och de nysatsningar som gjorts inom branschen har gjort att fisk som odlas i Finland är fodereffektiv och avger väldigt små utsläpp.

Trots att branschen gått enormt mycket framåt har den finländska befolkningens uppfattning om fiskodling stagnerat. I en konsumentundersökning från år 2020 ställdes en fråga om vad man tror att självförsörjningsgraden av odlad fisk är i Finland.

Av respondenterna var det över 90 procent som uppskattade självförsörjningsgraden vara mycket högre än vad den i verkligheten är. En lika stor andel trodde också att fiskodlingens näringsämnesbelastning är mycket högre än vad den bevisligen är.

Faktum är att fiskodlingens belastning av Östersjön bara uppgår till 1 procent av den totala belastningen och att vår självförsörjningsgrad av fisk bara är 15 procent. Den fisk som vi i Finland idag producerar skapar mindre utsläpp än de globala konkurrenterna. Trots det importerar vi varje dag fisk för 1 miljon. Fisk som i stor utsträckning kunde odlas här i Finland.

Och det är här som skon klämmer. Trots att regeringen i höstas utgav ett program där man vill främja konsumtionen av inhemsk fisk och att det i den nämnda undersökningen visade att 86 procent av finländarna vill äta mer inhemsk fisk, sätter våra egna myndigheter käppar i hjulen för de som vill utveckla branschen och skapa fler arbetsplatser. Den byråkratiska djungel som omger fiskodling i form av till exempel olika tillstånd kan för en företagare generera kostnader på upp till 150 000 euro för att sedan ändå nekas tillstånd.

Processerna är långa, utdragna och i vissa fall går de stick i stäv med regeringens uttryckliga vilja. Här krävs både transparens, tydlighet och nya tankesätt från myndigheternas sida. För varje dag som de bromsar, förhalar och fördröjer går 1 miljon euro till utlandet. Pengar som kunde stanna hos oss.

Viljan att stödja inhemska företag genom att konsumera inhemska produkter är något som blivit starkare hos många finländare under det senaste året. Efterfrågan på inhemska produkter är stor och då det gäller mat får den gärna vara så närproducerad som möjligt. Det här är starka trender vi ser i dagens samhälle.

Klimat- och miljöpåverkan har för många blivit avgörande faktorer för hur vi konsumerar. Det här gäller i stor grad även vad vi äter. Medvetenheten kring matens ursprung har blivit ett allt större fenomen. Sedan 2014 har finländskt odlad regnbågsforell till och med funnits på WWF:s fiskeguides gröna lista.

Minns ni Åbolands Fiskarförbunds sloganer ”kloka människor äter fisk” och ”fisk i magen, glad hela dagen”? Det här var kampanjer som ville uppmuntra oss att äta mer fisk och nu tänker jag göra det samma.

Jag vill utmana er till att under hela februari månad äta inhemsk fisk minst en men gärna två gånger i veckan. Vi kunde kort och gott kalla det till Fiskfebruari – kloka och glada fiskfebruari.

Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.

Dela artikeln

5 kommentarer: “Kloka och glada Fiskfebruari!

  1. Harry Salmgrén skrev

    Helt kort vill jag bara inledningsvis mena att all fiskodlingsindustri bör landbaseras med godkända reningsanläggningar för vattenanvändningen. Odlad fisk är bra och nyttig mat, men måste minska negativ miljöpåverkan i hav och sjösystem.
    Samtidigt borde det vara en självklarhet att Finland och Sverige samt övriga länder kring Bottniska viken och Östersjön intensifierar ett gemensamt arbete kring vattenfrågorna med allt ifrån återställningsarbeten för strömvatten till åtgärder i havet för att minska negativ miljöpåverkan.
    Här bifoga en intressant skrivelse från föreningen Save The Baltic Salmon som med önskvärd tydlighet speglar problem som redan utan fiskodlingens inverkan är ett överhängande hot mot all ekologisk balans i våra vatten med påföljande klimatpåverkan.
    Med vänlig Hälsning / Harry Salmgrén

    Skrivelse -utkast till Östersjön och dess kuster har under de senaste 100 åren genomgått ett totalt systemskifte från ett näringsfattigt, giftfritt hav styrt av rovfisk med stabila klimatförhållanden och med oreglerade rinnande vatten. Till ett övergött, giftberikat hav delvis styrt av predatorer som människa, säl och skarv med en pågående klimatförändring och med nästan total-reglerade rinnande vatten. Detta har på ett komplext sätt förändrat hela ekosystemet. Det finns med stor sannolikhet inga enkla lösningar och det finns definitivt inga lösningar utan grund i omfattande kunskap.

    System-skiftet har redan drabbat fisket på öppet hav och trots 30-åriga fiskebegränsningar är situationen idag sämre än någonsin. Det östra torskbeståndet har helt kollapsat och skarpsill och strömming är till största delen oätliga p.g.a. gifter, vilka påverkar hela ekosystemet. Storspigg har tagit över stora kust-områden efter att naturligt förekommande fisk försvunnit och ålen håller på att försvinna. Syre-bristen i bottenvattnet ökar och tillskottet av fosfor från dessa bottnar (gamla svenska synder) är idag större än de betydande minskningar som åtgärderna på land bidragit till. Brist på tiamin förekommer nu inte bara hos lax och havsöring (ofta kallat M-74) utan också hos ett betydande antal vattenlevande djur inklusive torsk och ål.

    Nästan alla svenska floder, åar och bäckar är idag till stor del totalförstörda som naturlig reproduktions-lokal för fiskar och andra djur beroende av rinnande vatten. Våra kust-zoner är idag fysiskt (och ibland kemiskt) skadade och fysiskt opåverkade kust-områden är sommartid påverkade av algpåväxt, som hindrar reproduktion och födo-upptag för många djur. ”Brunifieringen” av söt- och kustvatten ökar och därmed tillskottet av kemiskt aktiva, potentiellt skadliga humus-föreningar (inkl. s.k. AOX) med okänd verkan.

    Ovanpå allt detta bidrar den pågående och i vissa avseenden accelererande klimatförändringen till att ytterligare förändra situationen. Torsk och laxfisk missgynnas av detta medan andra arter som ål, abborre och gös gynnas. De övergripande effekterna med stigande temperatur, ökande nederbörd och förändrade årstidscykler är i stort sett okända.

    Dock kan man spekulera över det tids-samband som tycks finnas mellan algblomning i Östersjön, brunifieringen tilltagande, lax-reproduktionen första kollaps (M74), kustfiskens påbörjade nedgång, måsfågel-döden i Blekinge och många siklöj-populationers kollaps (ex. Mälaren). Allt detta uppmärksammades runt 1990. Dagens forskning visar att Östersjötorskens problem med tillväxt och konditions-minskning började vid samma tid.

    Vi är fullt medvetna om att stora summor och ansträngningar satsats på restaurerings-projekt av olika slag. Havsörn, säl och utter har kommit tillbaka och övergödningen minskar längs våra kuster. Många gifter minskar i Östersjön men andra ökar. Men satsningarna på sammanhållen forskning har från samhällets sida varit mycket begränsade och det som gjorts har skett på separata initiativ av enskilds forskare och forskargrupper (om än med statliga medel). En tillräckligt stor, sammanhållen, övergripande satsning på Östersjöns ekosystem har aldrig skett trots 40 års diskussioner.
    Trots 30 års försök med att lösa problemen med främst torsk- och ålbestånd i Östersjön genom att successivt begränsa fisket till praktiskt taget 0 har bestånden bara blivit mindre och beträffande torsken sjukdomssymptomen allt tydligare.

    En viktig orsak till de satsningar som gjorts är att vi vill bevara ett hållbart kommersiellt och fritidsbaserat fiske till gagn för fiskare, landsbygdens näringsliv och konsumenterna.

    Så vad ska man då göra?
    Vi menar att till att börja med bör ansvariga myndigheter gemensamt tillsätta en vetenskapligt baserad Östersjö-kommission med internationellt deltagande som sammanställer befintlig kunskap och drar upp riktlinjerna för en kommande stor forsknings-satsning på Östersjön ekosystem och dess tillrinnande vatten. Och att man begär minst 100 miljoner kronor för att påbörja arbetet. Möjligheterna till samverkan med andra länder inom ramen för EU:s såväl centrala som regionala medel är sannolikt goda för detta

    De kunskapsmässiga förutsättningarna för detta är faktiskt goda. Vi vet att övergödningen är ett problem och vi vet tack vare bl.a. svensk forskning ganska mycket om hur det fungerar ur ett system-ekologiskt perspektiv. Vi vet att tillskottet av fosfor från land minskar och tillskottet från syrefria bottnar ökar. Och vi vet hur en restaurering av bottnarna bör gå till. Vi vet att det finns en storskalig spridning av giftiga ämnen i Östersjön som kan påverka systemet. Vi vet att nya predatorer (skarv och säl) till-kommit när andra (fisket) minskat och vi vet deras roll i systemet. Vi vet att humus-ämnen i ökande grad påverkar våra vatten. Och vi vet att många arter nu påverkas av tiamin-brist i ekosystemet, men inte varför bristen uppstår. Kunskapen om de olika nyckel-arter som kännetecknar Östersjön och dess kuster är god möjligen bortsett från strömming och skarpsill.

    Vi vet också att praktiskt taget inget gjorts för att restaurera våra reglerade vatten men vi vet hur en sådan restaurering bör gå till. För fyra av våra största och viktigaste älvar finns väl utvecklade förslag från myndigheterna om hur en restaurering ska gå till för att uppnå God Ekologisk Potential. Och Vattenkraft-industrin är en industri med resurser, som hittills inte haft möjlighet att i tillräcklig grad ägna sig åt reparera de skador man en gång åsamkade våra vatten. Nu finns möjligheten.
    Regeringens uppdrag till myndigheterna att i praktiken inte restaurera de Norrländskafloderna kan lätt återtas.

    Och framförallt vet vi nu att den pågående klimat-förändringen med ökande temperaturer och förändrade årstidscykler kommer att fortsätta och möjligheterna att prognostisera temperatur- och nederbördsutvecklingen är goda. De restaureringsåtgärder som blir nödvändiga ska självfallet utföras för att också minimera kol-avgången och maximera kol-upptaget. Kunskapen om hur detta bör gå till finns men behöver utvecklas. Och den övergripande kunskapen om vatten-ekosystemens struktur och funktion är god tack vare minst 50 år av bl.a. svensk, grundläggande forskning inom området.

    Vi har inget emot begränsningar av fiske där detta kan motiveras på ett tydligt och begripligt sätt, men vi menar att detta i så fall måste ske utifrån en övergripande plan och att också andra näringar måste ta sitt ansvar. Det innebär enligt vår mening bland annat att
    • åtgärderna inom skog- och jordbruk för att minska belastningen på våra vatten och på klimatet omedelbart måste förstärkas.
    • syresättningen av de syrefria bottnarna i öppna Östersjön måste påbörjas.
    • att arbetet med att restaurera alla reglerade rinnande vatten till God Ekologisk Potential utan undantag måste starta.
    • en plan för att minska gifthalterna i Östersjön måste skapas.
    • såväl tiamin-bristens som brunifieringens utbredning och orsaker måste klarläggas.

    Det innebär att arbetet med att begränsa klimatpåverkan måste skärpas väsentligt vad gäller vår mark- och vattenanvändning i stort – både för att öka kol-upptaget och för att minska kol-förlusterna.

  2. Maj-len Enlund skrev

    Ingen Fiskodling med öppna kassar i våra vatten !
    Till min stora förfäran uttalar sig Sfps viceordförande om fiskodling utan att ha satt sig in i vad en fiskodling med öppna kassar i vårt redan belastade hav innebär !
    Här uppe i Österbotten har vi nu i över tre års tid arbetat och fortsätter kämpa mot en Fiskodling!
    Vi har vetenskapliga bevis samt använt oss av marinbiologer och annan expertis.
    Vår skärgård är redan belastad samt väldigt utsatt samt grund och dessutom ett sk Emma område.
    Bäste viceordförande Bergqvist – ifall ni är ute och valpropagerar med justitieministern(som har sommarstuga invid dessa vatten)-diskutera och ta reda på !
    Vi här uppe i Österbotten kommer att föra Fiskodlingsärendet till domstol om det så krävs och möjlighet ges.
    Maj-len Enlund Larsmo

  3. Caj Höglund skrev

    Det finns många som vill äta inhemsk fisk och odlad finsk fisk är lika hälsosam som vild fisk för i motsats till Norge så har vi inga problem med laxlus här som kräver antibiotika behandling . dessutom finns det inget genmanipulerat soja i det foder som används och hela den inhemska fiskodlingsbranschen är till 100 procent kretsloppsbaserat eftersom foderfisken tas upp ur Östersjön och då tas upp lika mycket fosfor som en fiskodling tillför . Dessutom har reg marin via thl räknat ut i sitt nya fiskepolitiska betänkande att klimatuppvärmningen minskar med flera procent om vi övergår till stt konsumera mer fisk dvs 2,5 portioner per capita per vecka istället för nuvarande 1,6. Denna förändring förutsätter att vi odlar ca 50 milj kg fisk i Finland och i och med att odlingarna är kretsloppsbsserade så tillförs inget nytt fosfor i ödtersjön samtigidt så minskar köttproduktionen och då minskas belastningen på östersjön betydligt så Sandra och WWF har rätt / mer odlad fisk är bra för handelsbalansen , för folkhälsan och för Östersjön och det är bara populister och bakåtsträvare som motarbetar denna utveckling

  4. Anders Kronholm skrev

    Så det är inte okej att importera fisk från Norge men okej att stoppa torvbrytningen här i landet ( och därmed förlora tusentals arbetsplatser) för att istället importera flis från Ryssland???
    Hur resonerar ni i på Arkadiabacken egentligen?
    Här utanför Jakobstad har vi redan allvarliga övergödningsproblem pga 50 årigt utsläpp från Finlands största farmområde och nu ska vi ”få” 3000 kg fosfor i sjön ytterligare för att på nåt vis rädda handelsbalansen!
    Och kära riksdagsledamot,känner du till att fiskfodret innehåller genmanipulerad soja från Sydamerika,till exempel Snellmans Kött i Jakobstad har sen flera år tillbaka förbjudit användandet av genmanipulerat foder i köttuppfödningen!

  5. Ralf Hellström skrev

    Jag vill påstå att de som tidigare har varit fiskare har plågats av alla förbud. De som idag skall leva av fisket är minst lika mycket utsatta av förordningar och motstånd av bla WWF och en del politiker samt ”fritidsfiskare”. Men lycka till med fiskodlingen så länge någon vill äta produkten…

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *