Katten Doris gav namn till firman som ger gamla möbler nytt liv
Till möbeltapetserarens bästa redskap hör symaskinen, tryckluftspistolen och en speciell hammare, med smalt och starkt magnetiskt huvud.
Det säger Maria Lastuniemi, som för ett par år sedan blev färdig möbeltapetserare från Turun ammattiopistosäätiö, TAO.
I sin verkstad i Kårlax i norra Pargas räddar hon gamla möbler både för att hon vill och för att det är bra för miljön.
En dröm i många år
– Redan för arton år sedan när jag var mammaledig såg jag en tidningsartikel om att någon bytt yrke och blivit möbeltapetserare. Oj, det skulle vara det ultimata för mig, för det kombinerar allt som jag tycker om: att sy, återvinna och gamla saker, tänkte jag då.
Hon studerade marinbiologi, gillade fältarbetet men tyckte att skrivandet blev för teoretiskt. Och vardagen med tre barn och administrativa jobb vid Åbo Akademi rullade på.
– Jag hade tänkt på det hela tiden, när jag 2016 hittade en kvällskurs i möbeltapetsering vid TAO, som också till exempel utbildar plåtslagare och båtbyggare. För mig var det en aha-upplevelse att man kan studera möbeltapetsering i Åbo.
Nu har hon haft sitt företag Verhoomo Doris möbeltapetsering i några år på deltid, hemma i Kårlax i en del av garaget.
Hon är tacksam för att ÅA har varit så flexibelt, först med studierna och senare med hennes deltidsjobb som ekonomisekreterare för projekten vid oorganisk kemi.
Det roligaste med att jobba med gamla stoppade fåtöljer och soffor är när en möbel betyder något extra för kunden.
Fjädring är en egen vetenskap
– Kunden blir så glad när den gamla utslitna favoritfåtöljen blir fin igen.
Fjädringen är den största utmaningen.
– Att binda fjädrarna så att de blir lagom hårda är en egen vetenskap med mängder av regler och snören i många lager kring fjädrarna. Det är också tungt att trycka ner fjädrarna i sitsen medan man fäster dem, så att de får rätt lutning, säger hon och visar hur hon gör med den smala specialhammaren.
En annan utmaning när det gäller gamla traditionella möbler är hur spänt tyget ska vara för att till exempel stoppade ryggstöd och sitsar ska hålla sin form länge.
– Det vanligaste problemet med möbler som folk själva har klätt om är för lösa tyger, vilket gör att möblerna inte håller formen utan slits fortare, säger Lastuniemi och konstaterar att det är verkligt svårt att få tyget snyggt på rundade armstöd.
Verkligt handarbete
En stor del av arbetet är handarbete. Bland annat stödstygn i sitsar ska sys för hand, och det blir tungt för fingrarna.
– Hantverk verkar kanske dyrt, men i praktiken kan jag sällan fakturera för det verkliga antalet timmar som jag har lagt ner på ett projekt. Bara att riva bort gammal stoppning med mängder av spikar som den är fäst med kan ta en hel dag.
Samtidigt lär hon sig av att riva, eftersom hon då ser vilka lösningar som har använts tidigare.
Försvunna skatter
– Man kan också hitta en hel del skatter när man river stoppade möbler. I en fåtölj fanns det tre strumpstickor mellan ryggstödet och sitsen. Kammar brukar det också finnas. En gång hittade jag en svensk tioöring från 1957.
På våren är båtmadrasser aktuella. Ett mera udda projekt som hon har gjort är en huva av presenning till en bastubyggnad.
Bland kommande projekt finns Arteks 46-fåtöljer med läderremmar runt armstöden – och sjutton bänkar till en helikoptersimulator.
– Gamla möbler lönar sig oftast att tapetsera om, för de har en så bra stomme. På samma sätt bevarar man kulturhistoria. Och det är en insats för miljön och motsatsen till slit- och slängkulturen.
Vem är då Doris, som har gett namn till företaget?
– Det är vår katt! Hon brukar hålla mig sällskap i verkstaden. Men det gäller att se upp så hon inte prövar klorna på något som jag nyss har fixat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.