Förflytta dig till innehållet

Kärleken, inte rädslan, kommer att hjälpa oss att stoppa klimatförändringen

Med klimatförändringen kommer många domedagsuttalanden.

Forskare försöker varna oss för vilka svårigheter vi kommer att stå inför i framtiden, om vi inte stoppar klimatförändringen. Vår natur kommer att påverkas mycket negativt och vi kommer bl.a. att få problem med livsmedelsproduktionen och få sämre tillgång till färskvatten.

Dessa uttalanden påverkar inte minst den yngre generationen, eftersom vi sannolikt kommer att vara tvungna att genomleva förändringarna i framtiden. Insikten om vad som håller på att ske förorsakar en stark rädsla, som kallas klimatångest.

Klimatångest kan vara en kraftfull drivkraft som får oss att agera. På kort sikt.

Följderna av klimatångesten har vi sett bland annat genom de massiva klimatdemonstrationer som Greta Thunberg inspirerat miljontals unga till att utföra. Unga är bekymrade över sin framtid och vill se förändringar av beslutsfattare.

Men förändringarna sker långsamt, vilket förlänger klimatångesten. “Kärleken, inte rädslan, kommer att hjälpa oss att stoppa klimatförändringen” skriver Dean Ornish i en kolumn i Time. Rädslan aktiverar en primär del av vår hjärna, amygdalan, som hjälper oss att överleva kortvariga kriser t.ex. vid en lejonattack på savannen.

Han menar att vi i det långa loppet inte klarar av att känna rädsla hela tiden, utan vi börjar istället undvika att tänka på det som förorsakar rädslan, i detta fall klimatförändringen och dess följder. Han drar också likheter till rökning och ohälsosam kost. “Rök inte, du får cancer!” och “Ät inte osthamburgaren, du kommer att få en hjärtattack” är kommentarer som oftast inte fungerar som tillräcklig motivation till att leva ett hälsosamt liv.

Det är inte hållbart att unga går omkring och känner klimatångest. Kroppen klarar inte av att känna rädsla en lång tid. Det blir utmattande och man får en känsla av maktlöshet. Istället börjar man undvika artiklar och andra nyhetsrapporteringar med domedagsuttalanden om klimatet.

Så vad är det som motiverar oss till att leva hållbart?

Det är inte rädslan att dö, utan glädjen av att få leva, och kärleken som vi känner för varandra. Om vi ska ha ett hållbart sätt att hantera klimatförändringen på, måste det kännas meningsfullt för oss för att vi ska orka med en omställning.

Om det känns roligt, då vill vi också fortsätta. Samma sak gäller kommunikation; vill vi kommunicera om hållbarhet är det bättre att vi inspirerar varandra, inte skräms.

Samma kärlek som våra förfäder visade oss när de kämpade för Finlands självständighet borde vi nu också känna för våra framtida generationer, men också till de som lever i redan krisdrabbade områden och som redan upplever konsekvenserna av klimatförändringen.

Samma glädje som vi får av att äta hälsosamt och motionera, borde vi applicera på hållbarhet, då en miljövänlig omställning ger oss hopp om en ljus framtid och ett gott liv.

Och som Dean Ornish skrev i sin kolumn; “Är det roligt, så är det hållbart”!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *