Förflytta dig till innehållet

Kärlek i flertal

Exakt när och varför det började har jag inget svar på. Inte kan ju människan förklara varför hen älskar. Det är som att förklara hur vatten smakar. Men hur går jag tillväga när jag älskar fler? Samtidigt. Och varför känner jag ett behov av att förklara?

När jag var i mina sena tonår började jag få tankar jag inte kunde sätta fingret på. Jag höll hand med min dåvarande partner, och tänkte samtidigt på hur många intressanta människor det finns där ute. Jag älskade min dåvarande partner, men ifrågasatte om det här var den enda jag skulle känna romantiska känslor för. Bara du och jag? Monogamin, alltså idén om att en person bara är tillsammans med en person åt gången, är en allmänt accepterad relationsform i samhället.

Jag vågar även påstå att monogamin är en samhällelig norm som de flesta rättar sig efter. Under en stor del av mitt liv har jag känt mig kvävd av normer. Det tog en stund för mig att inse, men nu förstår jag: att leva ett annat sorts liv är inte fel. Det är inte fel att älska fler människor samtidigt.

Det är inte heller fel att agera på de känslor som uppkommer. Hur jag lever idag finns det flera uttryck för, men jag använder mig av ett.

Polyamori (eng. polyamory) är en form av flersamhet där en person kan ha sexuellt, emotionellt, och/eller romantiskt intima förhållanden med flera personer samtidigt med informerat samtycke och godkännande från samtliga involverade parter. En människa som identifierar sig som polyamorös eller i ett polyamoröst förhållande kan kalla sig själva poly eller polyamorös.

Polyamori har inga kopplingar med en människas sexuella läggning eller könsidentitet. Det känns overkligt ibland. Hur hamnade jag här? Det finns tyvärr inget definitivt svar på den frågan. Men det började med en öppen och ärlig diskussion med min partner, som också är min sambo.

Vägen till ett polyamoröst förhållande var inte rak. Jag har tvekat, känt mig rädd och ifrågasatt om jag klarar av detta. Jag har upplevt svartsjuka. Tänk om min partner hittar någon som han klickar bättre med, älskar mer än mig? Och sedan lämnar han mig? Så ska det ju dock inte gå till.

Att han skulle älska någon annan tar inte bort det vi har. Det är poängen med polyamori, flersamhet överlag. En metamor, alltså min partners partner eller dejt, är inte ett hot mot mig eller vårt förhållande. För mig grundade svartsjukan sig i rädslan för att bli övergiven.

Denna rädsla finns kvar än i dag, i form av ett trauma. Men i mitt förhållande har jag aldrig känt mig tryggare, friare. Jag och min partner kan och får älska fler samtidigt. Och det här har inte gjort att vi älskar varandra mindre, tvärtom.

Det finns flera sätt att vara polyamorös på, så det jag skriver är inte en verklighet alla polyamorösa kan relatera till.

Enligt föreningen Polyamoria – Monisuhteisuusyhdistys är polyamori en relationsform som fortfarande inte är så bekant för samhället. Detta är en av orsakerna till varför fördomar lever och frodas. Det här är en anledning till varför jag skriver, trots rädslan. Det jag vill förmedla är att du, just du, ska leva som dig själv.

Vill du leva romantiskt med en åt gången? Det är inget fel på det. Gör så.

Ta dock inte monogamin som samhällets standard. Alla passar inte in i det som samhället redan har accepterat och sällan ifrågasätter. Det är viktigt att veta att det finns fler sätt att älska på.

När jag gråter vet jag att jag har skrivit som jag själv vill. Jag skriver mig fri.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter