Förflytta dig till innehållet

Kan det bli maktombyte i Åbo?

Samlingspartiet krisar.

Helgens dunderöverraskning, att nygamla stjärnan Kirsi Piha drar sig ur borgmästarvalet i Helsingfors, blottar partiets blödande sår också för en bred allmänhet.

Hur vida sprider sig chockvågorna?

I Åbo är partiet stabil etta. Under 2000-talet har partiet kammat hem flest röster i varje kommunalval.

Den stora skrällen skedde i förra valet, 2017, då De gröna klättrade förbi SDP och blev tvåa i Åbo.

Att Samlingspartiet är ideologiskt splittrat är ingen nyhet.

De konservativa krigar mot värdeliberalerna. I Helsingfors tog sig maktkampen så hårda uttryck att Kirsi Piha – sinnebilden för den dynamiska, citygröna partifalangen – såg spelet som förlorat. Att dra sig ur är både ett misstroendevotum mot det egna partiet och en personlig prestigeförlust. Inget lättvindigt fattat beslut.

Men hur stora krafter är egentligen i rörelse?

I Åbo såg vi Minna Arve bara nästan utmanas av den gamla stöten Ilkka Kanerva då partiet skulle utse borgmästarkandidat. Han drog sig ur i sista stund och Arve blev som väntat partiets kandidat.

De två största partierna i Åbo – Samlingspartiet och De gröna – ställer upp borgmästarkandidater med utåt sett mycket liknande profil. Det är svårt att se att man ens i de kommande debatterna hittar stora skillnader mellan Saml:s Minna Arve och De grönas Elina Rantanen. I två stora Åbosnackisar är Arve och Rantanen rörande överens: ja till spårväg och ja till att bygga konserthuset på Självständighetsplan.

Men där Elina Rantanen har hela sitt partis stöd bakom sig i spårvagnsfrågan vacklar Arves samlingspartister. Vad gäller konserthusplaceringen är Ilkka Kanerva heller knappast ensam i sin opposition mot Självständighetsplan.

Placeringen av konserthuset i Åbo kan svårligen beskrivas som ett ideologiskt beslut.

Det kan däremot spårvagnsfrågan – trots att både förespråkare och motståndare gör sitt bästa för att lyfta fram de miljömässiga och ekonomiska följderna av ett ja eller nej till spårvagn. För stadsborna handlar kollektivtrafiken om en smidigare vardag.

Men i dagens identitetspolitiska klimat blir ett ja eller nej till spårvagn så mycket mer än en pragmatisk avvägning mellan fördelar och nackdelar.

Vilka värderingar har de Åbobor som under hela 2000-talet röstat fram Samlingspartiet till att bli störst i stan? Dras de mot partiets hårda högerfalang eller mot den öppnare mittenpolitiken? Sneglar den tvivlande samlingspartisten mot De gröna eller mot Sannfinländarna?

Toppåret 2008 fick Samlingspartiet i Åbo 27,5 procent av rösterna. De Gröna fick 15,9. År 2017 fick Saml fick 23,3 och De Gröna 19,6. Avståndet krymper.

En allmän bedömning är att det krisande Samlingspartiet i storstäderna kommer att förlora röster till De gröna och på landsbygden till Sannfinländarna.

Petteri Orpo har en grannlaga uppgift om han vill lappa ihop den samlingsrörelse som i helgen brast inför öppen ridå.

I den bästa av världar skulle kommunalvalet på riktigt handla om det lokala.

Det skulle kräva både kandidater och en lokalpolitisk journalistik som pedagogiskt kan förklara vilket spelrum kommunalpolitikerna egentligen har. En stor del av kommunernas uppgifter är lagstadgade och ingenting som enskilda politiker eller partier på kommunal nivå kan styra över.

I stället befinner vi oss i en verklighet där tonläget måste skruvas upp till max för att man ska höras i bruset. Det finns varken tålamod eller intresse för annat än enkla lösningar på förmodat svartvita problemställningar.

Med det upplägget har det långsamma kommunalpolitiska maskineriet svårt att hävda sin plats i rubrikerna.

I stället för att basera sina val på sakpolitisk kunskap fattar många väljare därför sina beslut på basen av allmänpolitiska värderingar.

I en stor stad som Åbo är det både svårt och lätt att rösta på bekanta ansikten. Kandidaterna är inte genuint bekanta på samma sätt som på en liten ort men i stället stoltserar Åbo med många nationella politikerkändisar på kandidatlistorna. Det kan vara avgörande för en osäker väljare.

Kan det bli ett maktombyte i Åbo?

Coronaläget gör sitt till för att öka spänningen. Det är osannolikt men fortfarande möjligt att hela valet skjuts framåt. Ett slutgiltigt besked väntas inom denna vecka.

Vem vinner och vem förlorar om valet ordnas som tänkt men valdeltagandet blir lågt? Vågar sig fler gröna än samlingspartister till valurnorna i Åbo? Kan SDP överraska, både med draghjälp av Sanna Marin-effekten och tack vare lokala borgmästarkandidaten Aki Lindén?

Det återstår dessutom att se hur mycket Vänsterförbundet har skadats lokalt av skandalen kring brottsmisstänkte borgmästarkandidaten Sasu Haapanen som tvingades lämna sina uppdrag i förra veckan.

Och hur mycket gynnas ett litet parti som SFP, med sina trogna väljare, av ett eventuellt rekordlågt valdeltagande? Hägrar det fjärde mandatet?

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *