Kalla fakta om buss och spårväg
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag läste de trafikutredningar som för Malmö ledde till beslut att satsa på bussar. Staden har 13 st. huvudlinjer med superbuss. Men även någon spårvagnslinje blir möjlig i framtiden om passagerarbehovet påkallar.
Spårvagnar går på stålskenor som är lagda på djupt pålade betongfundament. Därför kan man använda flera än två vagnar och vagnarna är betydligt tyngre än bussar. Spårvagn är försvarbar om mängden resenärer är så stor att en dubbelbuss som går med 5 (fem) minuters mellanrum inte räcker till. Det innebär att mängden resenärer borde vara minst 1100 personer i vardera riktningen per timme.
Tammerfors har en linjär struktur längs Tavastgatan genom Pispala, men kravet på passagerarmängd för spårvägen kommer ändå knappast att uppfyllas. Den förgrenar sig naturligt till Hervanta och Centralsjukhuset och senare byggs förgreningen på västra sidan av Pispala till Lentävänniemi. Under flera år har hela Tavastgatan varit en lika hemsk byggplats som torget i Åbo.
Man kan bara föreställa sig hur Åbo kommer att se ut om Åbo i leran bygger spårväg genom centrum. Superbuss kan gå på vanlig asfalterad väg med filavgränsningar och vissa utvidgningar och förstärkningar.
Framtidens stadsbussar kommer alla att vara eldrivna. Då Åbo (i likhet med Malmö) inte har linjär struktur är det osannolikt att passagerarkravet för spårvägstrafik uppfylls.
Stadens beslutfattare, som gärna vill skapa gröna monument över sin egen förträfflighet, fantiserar om befolkningstillväxt och ekonomisk expansion som motiv för att bygga spårväg. Där föreligger två tankefel: Dels föds det ytterst få barn nuförtiden, och dels betyder inte fler inflyttade invånare att passagerarmängden i rusningstid skulle öka.
Genom optimering av arbetstiden har man internationellt redan jämnat ut rusningstopparna. Dessutom kommer den fysiska närvaron på arbetsplatsen under dagstid att begränsas till servicenäringar, undervisning, minuthandeln och hälsosektorn. Största delen av dagens kontorsarbete kommer att ske på distans. Minuthandeln ersätts med näthandel varvid persontrafik ersätts med varutransport. Utvecklingen minskar tvånget att varje dag ta sig till kontoret. Därmed minskar arbetsresandet både med bil och kollektivt. Även cykelåkning med eller utan elektricitet kommer att öka.
Mitt förslag är att all planering av spårväg i Åbo upphör med omedelbar verkan. Vi ska inte bygga 1800-talsteknik för ett behov som inte existerar.
Jarl Ahlbeck