Julens ofrid med tillbakablick
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När Åbo stads protokollchef Mika Akkanen följer sedens påbud och utlyser julfreden från Brinkkalahusets balkong vid Gamla stortorget i Åbo kolliderar vi samtidigt med ofärdsår i Finlands historia. Julfriden utlystes inte mellan 1712 och 1721. Det var tiden som går under namnet Stora ofreden.
Karl XII hade räknat totalt fel och blivit slagen vid ukrainska Poltava 1709. Det gav Peter den store en möjlighet att byta riktning. Han förstod handelns betydelse och hade därför försökt öppna en hamn vid Azovska sjön, men kriget mot det osmanska riket blev ingen stor framgång.
Det ryska misslyckandet vid Azovska sjöns stränder tvingade Ryssland till nya försök att lösa handelsportarnas utmaningar. Det ledde vidare till Stora ofreden, till S:t Petersburgs grundande och till nya prövningar för det som då kunde beskrivas som den östra rikshalvan.
Julfriden utlystes uppenbarligen inte heller under åren genast efter 1808–09 års krig eller under milisstrejken 1917. Det finns alltså alltid ett ryskt sammanhang när julfriden inte riktigt blir av. Så gick det också 1939 när Finland angreps lite på samma sätt som Ukraina 83 år senare.
I den ålderdomliga texten finns det en hälsning till Vladimir Putin emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbördligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och förordning för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.
Det är inte särskilt sannolikt att Vladimir Putin utlyser någon julfrid.
Han är mera inställd på Gubben Frost och kalla relationer till omvärlden, men det finns tillfällen när soldaterna i stridsgravarna för ett kort ögonblick har tagit initiativ till julens förbrödring.
Från julen i löpgravarna 1914 finns det ett minnesmärke vid en liten väg mellan fälten i västra Belgien. Det anspråkslösa träkorset finns 132 kilometer från min Brysselbostad och berättar historien om hur de mobiliserade soldaterna sjunger julsånger och önskar varandra åtminstone en fridfull juldag.
I den bästa av alla världar kunde man föreställa sig att ryska och ukrainska soldater firade en fridsam jul, men den förbrödningen förutsatte åtminstone två saker: dels att de ryska soldaterna förstod hur de har blivit förledda in i en politisk och moralisk återvändsgränd, dels att den normala ryska frontordningen inte skulle återställas med den politiska övervakningens nackskott.
Det blir alltså knappast någon soldaternas fred vid fronten utanför Kreminna. Julen kommer alltså i Ryssland att innebära hälsningar till hembygden under kodnamnet Груз 200, Last 200. Stupade soldater som forslas hem.
Här kan du läsa fler kolumner av Nils Torvalds.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.