Jobben i Nordkalottens region glöms ofta bort – ”bara i svenska Norrbotten behövs det mer än 100 000 arbetare under de kommande 15 åren”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sysselsättning. Det är ungefär tre månader kvar till riksdagsvalet och ett av valens huvudtema kommer att vara diskussion om hur man kan förbättra sysselsättningsgraden. Förbättring av sysselsättningen har också en central position så att den ekonomiska försörjningskvoten förbättras och vi som välfärdsstat kan fortsättningsvis ta hand om våra barn, studenter, äldre och sjuka.
Vi lever på en global arbetsmarknad och många känner säkert till begreppet ”utländsk arbetskraft”. Användning av utländsk arbetskraft har kritiserats mycket, eftersom man ofta tror att denna arbetskraft tar jobb från landets egna medborgare och från invandrare som inflyttat till landet. Utländsk arbetskraft anses dock främst vara en bra sak i Finland, eftersom vår befolkning åldras och den yngre arbetsföra åldersgruppen minskar.
De nordiska länderna fungerar som ett gemensamt arbetsmarknadsområde och Nordkalottens region, som består av Lappland, Sveriges Norrbottens län och Norges Tromsa och Finmarks län, fungerar som sådan. Fram till nu har detta område fungerat som ett gemensamt ekonomiskt område och arbetskraft har flyttat över gränserna i årtionden, om inte nu århundraden.
Idag råder det en skriande brist på arbetskraft i Nordkalotten inom nästan alla yrkeskategorier. Investeringar på flera tiotals miljarder euro i regionen kräver inte bara anställda utan också betydande infrastrukturbyggande.
Naturligtvis behöver en sådan enorm mängd ny arbetskraft också tjänster, sjukvård, för att inte tala om dagis och skola som behövs av arbetskraftens avkommor.
Bara Norrbottens län i Sverige beräknar att det kommer att behöva mer än 100 000 arbetare under de kommande 15 åren.
Någon nationell plan för att förverkliga en sådan migrationsvåg har dock inte gjorts i Sverige.
Finlands och Sveriges blivande medlemskap i Nato gör Nordkalotten inte bara till ett ekonomiskt område utan också ett gemensamt säkerhetspolitiskt område med nödvändiga infrastrukturer och tjänster.
Behovet av arbetskraft i norr kommer inte att minska i framtiden, utan tvärtom öka rejält. Det är önsketänkande att vi med de krympande åldersgrupperna i vårt land kan svara på det skriande behovet av arbetskraft.
Utöver omvårdnadssektorn råder det också en skriande brist på kompetenta yrkesverksamma inom bygg-, logistik-, el-, restaurang-, hotell- och undervisningssektorerna i norr.
Det är kortsiktigt och till och med naivt att föreställa sig att vi skulle kunna klara av utmaningarna med arbetskraftstillgången de kommande åren utan att rekrytera utanför de nordiska ländernas gränser. Den vanliga bristen på sjuksköterskor i Norden kommer inte att lösas genom att 1 000 sjuksköterskor flyttar från Finland för att arbeta i Norge och Sverige.
I det här fallet måste Finland fixa det extra behovet av 1 000 sjuksköterskor, och det kan knappast fixas utan att rekrytera sjuksköterskor utanför de nordiska ländernas gränser. Och hur attraktivt ses Finland som destinationsland? Det råder en oerhört stor konkurrens för arbetskraften mellan länderna.
Jag skulle vilja höra diskussioner samt lösningar på dessa problem i valdebatterna, eftersom tillgången på arbetskraft ofta talas om som en utmaning för större städer, och det faktum att Nordkalottsregionen just nu är drivkraften för investeringar och sysselsättning ignoreras ofta i nationella diskussioner.
Markus Lyyra
Projektledare
Gränstjänsten Sverige-Finland-Norge
Skibotn
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.