”Jag känner att företagsvärlden gick ur pandemin åtminstone en insikt rikare”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När ett nytt läsår startar känns det som en liten nystart även för oss som gått ut skolan för flera år sedan. Arbetsplatserna kör igång med årliga ”kickoffs” och ”planeringsdagar” – höstens agenda ska sättas, nya projekt planeras och strategier och idéer kläcks.
Denna höst är lite av en nystart för arbetslivet I det stora hela – coronatidens distansarbete har rotat sig fast och många drar sig för att varje dag behöva börja komma in till kontoret igen.
Jag har turen att ha en flexibel arbetsgivare som låter oss arbetstagare välja var och hur vi vill arbeta. Jag bor i Åbo trakten medan vårt huvudkontor ligger i Helsingfors vilket i sig innebär en del pendlande så jag uppskattar verkligen att pendlandet sker på mina, och min familjs, villkor.
Många arbetsgivare känner dock att det nya ”hybridarbetet” är framtidens melodi – att samtliga medarbetare kommer in på kontoret ett visst antal dagar per vecka per minimum.
Visst, jag kan se fördelarna med fysiska möten och tankesmedjor, men känner ändå att det är en aningen förlegad praxis att inte låta arbetstagarna själva rå om sin kalender och själva komma in då de anser att det är till nytta.
En annan femma är ju såklart stämningen och lagandan: det kan man inte bygga via digitala verktyg så som Teams, Zoom och Google Meets.
Man måste ses och ha spontana diskussioner vid kaffemaskinen och dela på den s.k. dolda kunskapen som finns på alla arbetsplatser. Att bara kunna brista ut med en fråga och få svar från bordet bredvid är ju tämligen omöjligt om en sitter helt allena i sitt hemmakontor och måste då antingen ringa upp en kollega eller rent av boka ett elektroniskt möte med denne.
Många finska företag verkar ha löst kontorets vara eller icke vara på ett, enligt mig, pragmatiskt sätt: de olika teamen och arbetslagen får själva avgöra hur de vill göra. Vill ett team ha gemensamma kontorsdagar på en bestämd vecka får de grönt ljus för att göra det, vill ett annat team fortsätta med distansarbete får även de göra så.
Den röda tråden verkar, åtminstone enligt mina erfarenheter vara att arbetsgivarna önskar så många som möjligt tillbaka till kontoret så ofta som möjligt.
Här är förstås faran att personer som hellre jobbar hemifrån inte får sin röst hörd då ”teamets åsikt” fastställs och känner sig tvingad till ett arbetssätt denne inte önskar.
Jag själv mår bäst av en balans, kontorsdagar då mina sociala batterier laddas, jag kan inspireras av mina briljanta kollegor och vi kan tillsammans spåna på de olika utmaningarna arbetsuppgifterna för med sig, varvat med hemmakontorsdagar med fullt fokus, ingen pendling och känslan av att effektivt kunna bocka av saker från ”att göra-listan”.
Jag känner att företagsvärlden gick ur pandemin åtminstone en insikt rikare – man behöver inte längre sitta vid sitt bord i kontorslandskapet från klockan nio till fem för att vara produktiv.
Produktiviteten kan öka om man låter arbetstagarna själva planera sina dagar, ta ansvar för var, när och hur arbetet görs, i mån av möjlighet såklart, vissa yrken kräver givetvis fortfarande fysisk närvaro på en bestämd plats vid en bestämd tidpunkt.
Det viktiga enligt mig är dock att hur en än väljer att arbeta, hemifrån eller på kontoret, är att en skall känna sig delaktig av ett team och att en inte sitter ensam utan att det finns stöd eller sociala kontakter att nå, vore det över en kopp kaffe eller över ett oplanerat Teams samtal.
Vi är trots allt sociala varelser allihopa, men vi bör respektera allas olika förutsättningar och ge alla plats att blomma och hitta sitt sätt att arbeta i den nya, hybrida, kontorsvärlden.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.