Jag är rädd, jag bär på en livmoder
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I september dog Izabela, en gravid kvinna, på ett sjukhus i Pszczyna i södra Polen. Hon hamnade
i septisk chock under sin 22:a graviditetsvecka.
Fostret kunde inte räddas och läkare gjorde allting för att rädda kvinnan. Läkarna hade inte tillåtits att avlägsna fostret, trots att en abort skulle ha räddat Izabelas liv. Det här är ett resultat av Polens strikta abortlagstiftning.
Det styrande konservativa partiet Lag och rättvisa säger att det här fallet inte ändrar på partiets linje i abortfrågan. Vad innebär det här för livmoderbärare?
Livmoderbärare döms till ett öde redan då vi föds. Jag är rädd. Jag bär på en livmoder. Vi livmoderbärare föds in i ett samhälle där vi kontrolleras. Ofta görs beslut om abortlagstiftning av de som inte berörs av frågan personligen.
En dag kan jag bli gravid mot min vilja. Jag har skyddat mig, men någonting går snett. Kanske jag gör ett misstag och inte har skydd. Kanske min sexpartner vägrar att ha sex utan skydd. Kanske jag blir våldtagen av någon jag känner, eller en främling. Jag bär på ett barn jag inte vill ha, inte vill föda. Jag vill inte ha barn i allmänhet.
Vad gör jag då? Det finns inga garantier för att abort är tillåtet i Finland i framtiden. Abortmotståndet syns i flera länder, och nära oss särskilt i Polen. Sedan 1993 har abortlagstiftningen där varit strikt. I januari 2021 skärptes lagen ytterligare.
Livmoderbärare har två alternativ vid oönskad graviditet: föd barnet eller bli av med embryot eller fostret. Det senare alternativet är olagligt, straffbart. Aborter kommer alltid att ske, och då trygga aborter förbjuds tvingas livmoderbäraren föda barnet och lida av det eller ta fram en klädhängare, troligtvis med dödlig utgång.
De som stöttar sträng abortlagstiftning vill förmodligen att alla barn ska ha en chans. Det är okej att tycka så. Men på vems bekostnad? Enligt Folkhälsans graviditetsdagbok har alla organ bildats och dess funktioner börjar utvecklas efter graviditetsvecka 12.
Är ett embryots eller ett icke fullt utvecklat foster viktigare än en fullt medvetande persons liv? När vi pratar om att värdesätta liv glömmer vi ofta bort den som bär på fostret, som med stor sannolikhet föder ett oönskat barn.
Mänskligt psykiskt lidande glöms bort. Spelar det här ingen roll? Som att ett liv inte är värt någonting i den bemärkelsen? Det är okej att bry sig, sörja det ofödda fostret, önska att det skulle ha blivit annorlunda.
Men är det verkligen det som abortmotståndare gör då? Eller är det här bara ett av många sätt att kontrollera kvinnan och andra livmoderbärare?
Realistiskt sett kommer inte aborter att sluta utföras. Det är livsviktigt att erbjuda trygg abort. Otrygga aborter leder till mer lidande och död. De som verkligen vill ha barn bidrar till barnets värld på ett helt annat sätt. Det ska alltid finnas en rätt, en möjlighet för livmoderbäraren att välja om hen vill ha barnet eller ej. I allmänhet bör aborträtten gälla vid fler fall än vid våldtäkt, incest och livshotande fall.
I Finland är aborten inte fri. Det behövs en anhållan. Abort kan göras om förlossningen hotar individens hälsa eller om graviditeten och förlossningen skulle bli en alltför stor belastning i den gravidas liv. Om den gravida är under 17 år eller över 40 får hen göra abort utan att ange skäl.
Aborten ska göras före den tolfte graviditetsveckan. Aborträtten är hotad. Aborträtten behövs och kan aldrig tas för given.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.