Jag är för Entimmeståget – som beslutsfattare tänker jag att man måste se till helheten också för kommande generationer

Entimmeståget. Svar till Jarl Ahlbeck (ÅU 30.1.2023).

Jag hör till dem som anser att planeringen av Entimmeståget ska fortsätta.

Entimmeståget ska i första hand ses ur en regional utvecklingssynvinkel.

Entimmeståget ökar Egentliga Finlands konkurrenskraft. Enormt.

Entimmeståget skapar en enda ekonomisk region av området mellan Åbo och Helsingfors. Du kan arbeta där arbetet finns och bosätta dig där du vill i området utan att behöva ge avkall på att röra dig till och från arbetsplatsen snabbt och bekvämt. Kollektivt dessutom.

Den förbättrade nåbarheten stärker företagens verksamhetsförutsättningar och kommunernas attraktionskraft.

Entimmeståget ökar försörjningsberedskapen både i området och nationellt.

Försörjningsberedskapen kan ses till exempel ur sjukvårdens perspektiv – en kris som slår ut ett av våra universitetssjukhus gör området beroende av snabba och fungerande förbindelser.

Den som myntade begreppet ”Entimmeståget” har lagt påken i hand åt motståndaren men å andra sidan tänker jag att det är logiskt och rätt att ge projektet ett namn som representerar visionen.

Den ändå rätt betydande tidsinbesparingen (restiden förkortas med en tredjedel) kommer egentligen i andra hand, som en bonus. Den nya bansträckningen Salo–Esbo är endast en bit i pusslet.

Dubbelspåret mellan Åbo och Salo möjliggör utvecklandet av lokaltrafiken kring Åbo.

Utvecklandet av bangården i Åbo har enorm betydelse för hela det kringliggande området – se bara hur Kuppisområdet småningom börjar ta form.

Entimmeståget stärker också förbindelsen västerut från Åbo och Egentliga Finland. Starkt.

Att två andra stora järnvägsprojekt planeras samtidigt (Helsingfors–Tammerfors och Helsingfors–Borgå–Kouvola) gör att ”konkurrensaspekten” är stor. Vi får inte försätta Egentliga Finland i läget att vi blir en avkrok då det kommer till att bygga ut snabba järnvägsförbindelser.

Ännu – miljöaspekten.

Entimmeståget är en lösning som starkt styr till att använda kollektivtrafik, vilket känns rätt.

Om vi så väljer, kan ny teknik och rätt materialval minska på miljökonsekvenserna för byggandet av Entimmeståget.

Projektets miljökonsekvensbedömning föreslår konkreta åtgärder för att minska den negativa påverkan som uppstår på natur och ekosystem. Jag uppfattar att det finns en möjlighet att förverkliga Entimmeståget så att de positiva samhälleliga effekterna väger tyngre än de negativa, vilka kan kompenseras.

Att utgå från egna behov och eget resande i bedömningen av ett miljardprojekt som sträcker sig hundra år in i framtiden känns inte som rätt infallsvinkel.

Som beslutsfattare tänker jag att man måste se till helheten förutom för oss idag, också för kommande generationer.

Tomas Björkroth Riksdagsvalskandidat, SFP