Insändare: Vill vi ha privata vårdmonopol?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Reformen av social- och hälsovården fick på slutrakan en aspekt som överskuggade allt annat: att öka ”valfriheten” genom privatisering.
Dörren för de multinationella bolagens övertagande av social- och hälsovården stod öppen. ”Valfriheten” skulle garanteras genom att förhindra kommunernas möjlighet att tillhandahålla vårdstjänster överhuvudtaget. Detta genom att stifta en lag som skulle ge endast bolag/företag rätt att producera tjänsterna.
Ett antal multinationella vårdjättar inledde ett massivt byggande av nya vårdinrättningar, speciellt i kommuner där kundkrets och vinster garanterades genom en hög åldersstruktur. De såg en säker monopolsituation eftersom kommunerna inte kunde erbjuda alternativ med samhällsproducerad vård.
Men bolagiseringskravet visade sig strida mot grundlagen. Det kommer synbarligen trots allt att bli möjligt för kommunerna att själva producera vårdtjänster och sälja dem till landskapen. Det vill säga att de multinationella bolagens strategi riskerade ramla ihop som ett korthus i ett skede då de redan investerat miljoner i privata vårdinrättningar. Om kommunerna trots allt kan sälja vårdtjänster till landskapen riskerar dessa investeringar bli värdelösa.
Vårdjättarna ändrade snabbt strategi. Man gick nu in för att köpa kommunernas vårdfastigheter, ofta i avsikt att lägga ned dem.
Varför är de beredda att betala miljontals euro för lokaler som för dem saknar värde? Jo, för att se till att kommunerna i framtiden inte har några fastigheter att ordna vården i. Då har vårdjättarna eliminerat konkurrensen och har monopol på vården. De kan då ta ut ett pris som garanterar en hög vinst medan kommunerna står med Svarte Petter på hand.
Där har vi den mångomtalade valfriheten.
Enligt ÅU (11.8.2017) har vårdjättarna Esperi och Attendo redan närmat sig Kimitoöns kommun. Hur framkommer inte. På de kommunala aftonskolorna nyligen har kommunens fullmäktige informerats, men informationen har med hänvisning till affärshemligheter klassificerats som konfidentiell. Kommunala förtroendevalda kan därför inte ge närmare uppgifter utan att riskera åtal och skadeståndskrav.
Den ovan beskrivna strategin är därför en allmän beskrivning över hur sakerna framskridit i andra kommuner. Var och en får dra sina egna slutsatser huruvida den passar in även på Kimitoön.
Tomy Wass
Vänsterförbundet
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.