Insändare: Fräckaste generationen någonsin?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Om all is på jorden skulle smälta så skulle haven stiga med 75 m. Så stod det i en geografibok som jag läste för 12 år sen. Det var då polletten trillade ner. Sen dess har jag ansett att vår tids viktigaste uppgift är att säkra ett hanterligt klimat åt alla barn.
Vi behöver kunskap och den finns. James Hansen är den stora auktoriteten bland klimatforskarna, med 40 års forskning på jordens atmosfär och 30 år som chef på NASA:s Goddard Institute for Space Studies. Han har varnat för klimatförändringen inför USA:s kongress och fått mängder av utmärkelser. Hansen är också den modigaste. Han har länge hävdat att 2 graders uppvärmning skulle leda till katastrof, och han är kritisk till Paris-avtalet: 1,5 grader är också för mycket. Den senaste vetenskapligt granskade rapporten från James Hansens forskargrupp heter Young Peoples Burden och den kan sammanfattas kort:
– Riskerna med klimatförändringen är större än man hittills trott.
– Det är mer bråttom än vad de flesta har kunnat känna till.
– Det blir barnen som kommer att få sota för vår generations utsläpp.
Så varmt som det är nu har det aldrig varit de senaste 12 000 åren. Det är lika varmt som under den förra värmeperioden för 115 000 år sedan och det är mycket illa. Den slutade nämligen kaotiskt, med snabbt stigande havsnivå och fruktansvärda stormar. Det är sådana förhållanden som vi nu överlämnar till alla barn.
Ifall redan dagens temperatur är för hög, så ska man ju inte sätta mål som är ännu högre. Med Paris-avtalets 1,5 grader riskerar barnen att få mellan 6 och 9 meters havshöjning. Det är inte klok politik. Ett klokare mål, enligt forskargruppen, vore att sänka atmosfärens koldioxidhalt från dagens 400 ppm till högst 350 ppm, och att göra det före år 2100. Då skulle den globala medeltemperaturen sjunka så att alltför skadliga följder kan undvikas. Men är det målet möjligt?
Ja, det beror ju på hur snabbt våra koldioxidutsläpp minskar. Ifall utsläppen från fossila bränslen hade stoppats helt år 2015 så hade naturen själv återfört koldioxidhalten i atmosfären till 350 ppm kring år 2100. Men utsläppen fortsätter. Det betyder att alla utsläpp som skett och sker efter 2015 måste bindas, alltså rensas bort från atmosfären igen, annars kan man inte komma ner till 350 ppm i tid – och det blir barnen som måste göra det.
Hur mycket koldioxid som de blir tvungna att binda, beror helt på hur mycket deras föräldrar släpper ut. Med optimal skogsplantering och bästa möjliga jord- och skogsbruk i global skala kan de binda en hel del. Men nu är CO2-utsläppen så stora att de måste minska mycket snabbt – annars kommer barnen dessutom tvingas att skapa konstgjorda, tekniska och högst osäkra lösningar, till stora kostnader.
Är det rätt att lägga denna börda på barnen? Är det rätt att våra barn ska städa atmosfären efter oss? Naturligtvis inte!
Det som vår generation håller på med idag och inget gör åt, vältras helt över på nästa generation. Vi lever nu på ett sätt som ger 4 grader. Trots att redan 1,5 grader är för mycket.
Hur kan vi göra så mot dem som vi älskar mest?
Vilken är min roll när det gäller att stoppa detta vansinne? Och vilken är din?
Detta är frågor som vi alla behöver fundera på. Det finns nya fakta och alla barns framtid hänger på om tillräckligt många av oss kan ta dem till sig.
Lars Almström
Initiativtagare till Klimatsvaret – CCL Sverige
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.