Inga snabba klipp om man vill förstå sig på människans evolution – forskningen hjälper den moderna människan att förstå vårt ursprung
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nobelpris. Vi lever i Nobeltider och i måndags 3.10. utlyste Nobelförsamlingen årets Nobelpris i fysiologi eller medicin för år 2022.
De som följde med spekulationerna i medierna om vem som skulle få priset noterade säkert att ett av de dominerande förslagen var COVID 19-vaccinerna, de mRNA vaccin som bidragit till att rädda otaliga liv under pandemin.
Någon dag innan priset utannonserades intervjuades Thomas Perlmann, Nobelförsamlingens sekreterare, om priset.
Han påpekade att det naturligtvis alltid är glädjande om Nobelpriset kan ges rätt snabbt efter en upptäckt, men sade även att det ofta är framtiden som utvisar vilken påverkan upptäckten har.
Han sade att det är obestridligt att vaccinet har haft en enorm påverkan på mänskligheten men arbetet med att utreda mRNA-vaccinernas långsiktiga påverkan inte är trivialt.
Det blev inget pris för mRNA-vaccinerna och det är möjligt att vi måste se andra mRNA-vacciner innan dessa når Nobelstatus.
Priset har ofta gått till grundläggande upptäckter som ökar vår förståelse för hur människan fungerar och som har haft ett stort inflytande på flera olika framtida vetenskapliga utmaningar, eller som någon uttryckte det – ”Nobelpriserna går ofta till forskare som lär människor fiska och inte till dem som ger människor fisk”.
Bland flera hundratals förslag på pristagare fanns den svenska genetikern Svante Pääbo som i måndags fick ta emot telefonsamtalet med meddelandet att han delgivits Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2022 för ”för sina upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution”.
Oj, lär hans svar på budskapet ha varit.
Svante Pääbo har kartlagt arvsmassan från Neandertalare vilket hjälper oss att förstå människans evolution och migration.
Att kartlägga genomet från en för för över tiotusentals år sedan utdöd art var utmanande då DNA med tiden bryts ner i kortare fragment och kan blandas med DNA från bakterier och andra organismer.
Pääbo arbetade i flera decennier med att utveckla metoder for att möjliggöra analyserna.
Pääbo upptäckte även en tidigare okänd hominin, Denisova, efter att ha kartlagt DNA från en 40 000 år gammal benbit som hittades i Denisovagrottan i Sibirien.
Av homininerna återstår idag endast en enda art, Homo Sapiens.
Hans forskning visar att vi är nära besläktade med de utdöda hominerna och påvisade ett direkt genflöde från Neandertalarna till våra förfader som inträffat efter den stora utvandringen från Afrika.
Forskningen hjälper den moderna människan att förstå vårt ursprung, vår släktskap med tidigare människoarter och förklara vad som gör Homo sapiens unik som den enda överlevande människoarten.
Han själv lyfte fram hur upptäckterna påverkar vår syn på oss själva och påpekade att det nästan alltid under människans evolution även funnits flera samlevande människoarter och han undrade hur vi skulle uppfatta oss själva om någon av de andra arterna överlevt och vi skulle leva sida vid sida med dessa idag.
Pääbos forskning har även visat att genflödet från utdöda människoformer har lämnat spår hos oss nulevande som har fysiologisk betydelse bland annat för vårt försvar mot infektioner.
Hans upptäckter har lett till unik kunskap och ett historiskt bibliotek av genetiska koder som kommer att ha stor inverkan på vår förståelse av människans fysiologi.
Den här gången belönades ihärdig grundläggande forskning och en passionerad jakt på förståelsen av människans ursprung och utveckling.
Cecilia Sahlgren
Professor i cellbiologi
Åbo Akademi