Influerarnas bolagsarrangemang – en värderingsfråga?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den senaste tiden har skattefrågor dominerat debatten. Denna gång handlar diskussionen inte om regeringen eller budgetar, utan om influerare inom sociala medier och deras företagsarrangemang.
Denna debatt tar sin utgångspunkt i en utredning av Finnwatch som identifierat hur man med s.k. aktiebyten har uppnått betydande skattefördelar. I diskussionen nämns kryphål och snedvridningar, varför jag tycker det är relevant att titta närmare på saken.
I huvudsak handlar det om dividendbeskattning. Tänk dig en företagare som äger ett aktiebolag. Om bolaget genererar vinst kan denna vinst delas ut som dividend till aktieägarna – i detta fall till företagaren.
Denna dividend beskattas, men en del av dividenden är helt skattefri. Hur stor denna skattefria del är beror på bolagets s.k. nettoförmögenhet. Ju högre nettoförmögenhet, desto större är den skattefria delen av dividenden.
Nettoförmögenheten är i princip skillnaden i värdet på bolagets egendom och skulder. Egendomens värde baseras på deras bokföringsvärden, vilket oftast motsvarar ursprungligt inköpspris. Här finns med andra ord inte så mycket svängrum, då maskiner och lager oftast har ett entydigt inköpspris.
Men vad händer om vår företagare vill ha ett annat bolag som ägare till det primära aktiebolaget? Då skulle företagaren äga mellanbolaget som äger det aktiebolag som driver själva verksamheten.
Detta kan vara intressant av flera orsaker, men nu funderar vi bara på det skattetekniska.
Här kommer EU-lagstiftning in i bilden. Den har skapat specialbestämmelser för att underlätta omorganisering av företagsverksamhet.
Dessa regler gör att man kan överföra en aktiepott till ett annat bolag i utbyte mot aktier i detta bolag. I stället för att direkt äga bolag A, blir man ägare till bolag B som i sin tur äger bolag A.
Eftersom bolag B då blivit ägare till alla aktier i bolag A, måste dessa aktier också ingå i vår uträkning av nettoförmögenheten.
Men det har ju inte skett ett köp, endast ett aktiebyte, så hur skall vi värdera aktierna? Svaret är helt enkelt ”gängse värde”, det vill säga den sannolika köpesumman i ett hypotetiskt köp mellan två oberoende parter.
Detta för oss till kärnfrågan: Hur skall vi lista ut vad den sannolika köpesumman är? Ett skuldfritt bolag med värdefulla maskiner kan vara värdefullt.
Ett bolag som gör stor vinst och binder väldigt lite kapital kan likväl också vara värdefullt. Ingen exakt vetenskap direkt.
Så problemet handlar i grund och botten om värdering av bolag. Just nu använder beskattaren i huvudsak en transparent och förutsägbar matematisk värderingsmodell. Detta skapar ett pålitligt beskattningssystem med möjligast få överraskningar.
Om man tycker värderingsnivån i aktiebyten är för hög måste vi också minnas att samma värderingsprinciper används bl.a. i arvsbeskattningen. Arvingarna betalar alltså arvsskatt på gängse värdet av ärvda bolag.
Vi kan inte ha en modell som ensidigt till beskattarens fördel ger ett lågt ”gängse värde” i företagsarrangemang, men ett högt ”gängse värde” i arvsbeskattningen.
Att rikta blickarna mot dividendbeskattningen och dess skattelättnader kan kännas lockande. Men att göra ändringar här – dvs. skärpa beskattningen av dividender – kan istället ha en omfattande inverkan på företagsamheten i Finland, vilket i sin tur kan bli väldigt dyrt i vårt nuvarande ekonomiska läge.
Så det handlar även om en grundläggande värderingsfråga: Kan vi tillåta skattelättnader om de i gengäld sporrar till företagsamhet?
Här kan du läsa fler kolumner av Marcus Kevin.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.