Iiris Viljanen. FOTO: Anne Sjökvist Iiris Viljanen låg under täcket i sängen för andra veckan i sträck. Hon tänkte på döden. Tiden gick i en annan takt än vanligtvis och varje minut kändes som en timme. Det var omöjligt att göra…
Den här artikeln är exklusiv för ÅU:s betalande läsare.
Våra nyhetspaket ger dig fri tillgång till alla
Åbo Underrättelsers nyheter, reportage och artiklar på webben.
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.