"Idioti" om ÅU och övriga tidningar inte samarbetar, säger Jens Berg
Agendas Ted Urho ledde ordet när Tom Simola, Ulrika Fagerström, Anna Korkman och Jens Berg diskuterade det finlandssvenska mediefältet. Foto: Dan Lolax
De finlandssvenska mediehusens framtid debatteras med jämnan, vart efter att rapporter om deras sårbarhet skrivs.
Det är Jens Berg och Sami Kallinen som ringer den senaste varningsklockan. Båda är företagare inom mediebranschen och med karriärer på Svenska Yle och HBL i bagaget.
Utgående från Bergs och Kallinens rapport ”De unga och valet av nyhetsmedier”, som getts ut av tankesmedjan Agenda, diskuterade Berg själv, studerande Anna Korkman, Yle Åbolands regionchef Ulrika Fagerström och ÅU:s chefredaktör och vd Tom Simola hur finlandssvenska medier ska vara relevanta för unga nyhetskonsumenter.
Någon lösning kom man inte fram till på onsdag eftermiddag i Argentinasalen på Kåren i Åbo, under Agendas verksamhetsledares Ted Urhos ledning. Däremot var alla överens om utmaningarna.
Nyheter med framtidsfokus
I ett ständigt digitalt nyhetsflöde kan unga människor välja och vraka bland inhemska och internationella nyheter, bland det superlokala och det globala. Om de finlandssvenska nyhetsredaktionerna inte tänker på hur de ska vända sig till yngre nyhetskonsumenter riskerar de gå förlorade.
Det handlar om att utnyttja sociala medier – Instagram, Whatsapp och Youtube – och om att blicka framåt.
Bergs poäng är att unga är intresserade av nyheter som har en framtidsfokus. Gärna får de handla om ekonomi, arbete, teknik och innovationer. Också stora etiska frågor intresserar, klimatförändringen är ett exempel.
Det finns tecken på att tillväxten bland nyhetskonsumenterna stagnerar. Det här skulle i så fall vara en dödsstöt för de finlandssvenska mediehusen.
Linnea Gyllenberg, t.v., och Sofia Winter är beredda att betala för lokala och globala nyheter. Foto: Dan Lolax
Men i publiken i Argentinasalen fanns unga som säger sig vara beredda att betala för nyheterna.
Sofia Winter, som går andra året i Katedralskolan, säger att det är viktigt att stöda tidningarna, annars riskerar de försvinna.
Hennes kompis Linnea Gyllenberg håller med.
– Jag är beredd att betala för en tidning som berättar om lokala och globala händelser.
Både Winter och Gyllenberg säger att nyhetsmedierna hör till deras vardag, oftast i digital form men om det finns tid och nyheten intresserar kan de slå sig ner med en papperstidning.
Vanligtvis är det Instagram eller mediehusens egna appar som fungerar som inkastare till nyheterna, och Winter och Gyllenberg ger Berg rätt i att det är det lokala och det globala som intresserar.
Stort glapp på redaktionerna
De tvära kasten mellan det som händer nära nyhetskonsumenten och det som sker globalt ställer till det för mediehusen, säger Berg. Det som finns emellan, det regionala, får inte plats.
– Jag vill skriva om ÅU:s slogan till ”Livet är lokalt, och globalt”.
Det finns också annat som oroar Berg. Nedskärningarna och anställningsstoppen på mediehusen har gjort att redaktionerna inte rekryterat tillräckligt många unga journalister.
Sten på bördan är att de journalister som finns inte är intresserade av det som intresserar unga. Det här leder till en snäv nyhetsproduktion som släntrar efter den övriga utvecklingen och som inte tilltalar tonåringar och unga vuxna.
Samarbete är ett måste
Det finns en väg till säkrare mark för de finlandssvenska dagstidningarna, men det kräver att de går samman. Att det i lilla Svenskfinland finns tre mediehus, plus de på Åland, fungerar inte, och
Berg ger tidningarna på fastlandet fem år tid att börja samarbeta.
– Det är idioti det de nu håller på med. De måste samarbeta i tekniska frågor, i administrativa frågor, i ekonomihantering och i plattformsutveckling.
Bergs poäng att ett sådant samarbeta kan genomföras utan att man behöver tumma på enskilda varumärken som ÅU och utan att nyhetsproduktionen blir likritad.
– Tvärtom skulle det här ge resurser till knivskarp journalistik.
HBL gjorde ett misstag och lade en stor del bakom betalmur, de gjorde misstag tidigare och har för mycket feministiskt och genusstyrt innehåll istället för seriös journalistik och grävande jounalistik. För några år sedan klagade tidningarna på YLE att de ”konkurrerar” med dagstidningarna.
Riktad journalistik på vissa tjänster är inte heller rätt väg.
EU:s nya linje gällande upphovsrätt, länkskatt och censur är det sista som användarna vill ha. Protektionmism stjälper mer än det skyddar. Internet/Information wants to be free och Sharing is caring är två uttryck som borde gälla och vara självklara.
En förbättring skulle jag vilja se och det är digitidningen och papperstidiningen som skilda produkter. Innehållet samma förstås och kanske något extra till digitidnigen, som t.ex videoklipp eller slideshow och olika layout förstås. Klumpigt att med digitidning som är en kopia av papperstidningen. Förstås är det antagligen en kostandsfråga och kanske inte fungerar med nuvarande plattform.