Höj hamnavgifterna!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tjugo euro hamnavgift på Jurmo. Tjugo euro per timme att hyra ett paddelbräde på Kyrkbacken. Skärgårdens prissättning är ur balans.
Det som tagit utskärsborna generationer av hårt arbete samt stora investeringar i bryggor, vågbrytare och eltillförsel kostar per 24 timmar det man betalar för 1 timme för en bit plast i vattnet.
Hyr man inte en SUP så sitter man i baren och spenderar 20 euro på några glas vin. Eller kanske man köper en ny skärmmössa för sin tjugolapp.
Bensin köper man inte för 20 euro. För bränsle behöver man en hundring eller två. Bland alla dessa utgifter är det egentligen hamnen som är det värdefulla. Låt oss betala mer för hamnplatsen.
Vi måste hjälpa skärgårdsborna få skäligt betalt för de tjänster de tillhandahåller. Vi skall driva pengarna till de lokala aktörerna, inte de globala leverantörerna. Annars har vi snart en skärgård tom på skärgårdsliv och full med ytligheter.
Här kommer några tips till skärgårdsföretagarna om hur man tar mer betalt. Det fina med prishöjningar är att de ofta är ren vinst. Går man aningen på plus med 20 euro som prisnivå så kan man mångfaldiga sina vinster om man lyckas höja priset till 25 euro. För kunden är det en höjning med bara en fjärdedel. Allt blir bättre.
Prisnivån skall givetvis täcka ens egna kostnader. Annars går man på minus. Men utöver kostnadsnivån är det bättre att tänka på det värde kunden får än de kostnader man själv har som leverantör. Om något är viktigt för kunden – höj priset.
Som småföretagare finns det inget oärligt eller skumt i att höja priserna. Om folk tycker det blir för mycket kan de söka sig någon annanstans.
Nya holmar tillverkas inte längre, men nya båtgäster kommer det nog. Hur man än prissätter blir man inte helt utan kunder.
Ofta är det bättre att ha få kunder som betalar mer än många kunder som betalar mindre. 50 båtar som betalar 40 euro i hamnavgift ger mer pengar än 100 båtar som betalar 20 var, på grund av de rörliga kostnaderna och besväret man har för varje båtgäst.
Vad är det då som båtgäster uppskattar och är beredda att betala mer för? Ju snabbare båt, desto mer är skepparen beredd att betala för att inte behöva vänta. En bastutur som bokas 4 timmar på förhand kan vara billig. Samma bokning som görs i stunden kan vara dyrare. Förtur och preferens är lyxvaror som kan säljas dyrt.
Folk betalar också för bekvämlighet. Om en bastutur vanligen kostar 20 euro och gruppen skall städa och fylla ved efter sig, kan man för 40 euro sälja ett paket där kunden slipper det jobbet.
Det som är gulligt går åt. T-skjortor, mössor, luvor, handdukar, nyckelknippor och annat mysigt är lätta att sälja till besökare som vill ha ett konkret och gosigt minne av sitt besök. För vissa blir minnet bättre om det kostade mer.
När det gäller fisk och grönsaker är den traditionella prissättningen ofta linjär. En vanlig rökt abborre kostar X, och en 25 procent större abborre kostar 25 procent mer. Fel. Folk vill ha det bästa och beredda att betala för det.
Den 25 procent större abborren skall kosta två gånger mer. Det finns alltid någon som är beredd att betala det priset. Också färskhet är viktig.
Dagens fisk får kosta två gånger mer än gårdagens. Folk vill ha det som är unikt och bäst. Priset är en signal till dem. Man skall inte svika deras dröm genom att sätta priset för lågt.
På en prislista skall man i tillägg till det man säljer mest också ha någon produkt eller tjänst som är avsevärt dyrare än alla andra. Dess uppgift är inte att bli köpt, utan att kalibrera kundens prisuppfattning.
När kunden ser ett högt pris blir hen tryggare i valet av sin egen billigare produkt. Man kan till exempel ha en särskild hamnavgift för jättebåtar om 500 euro per dygn. Då känns det ganska fint som kund att veta att man har en vanlig båt som behöver betala bara 50 euro per dygn.
Det finns alltid människor som har mer pengar än flit, mer pengar än vett, eller mer pengar än tid. Det är inget ont med dem. Tvärtom. Det är tack vare dem som kommersen rullar och samhället fungerar. Vi skall vara tacksamma att de vill spendera pengar, och vi skall justera våra prislistor så att de hittar någonting att köpa – till ett högre pris.
Målet måste vara en skärgård där lokalinvånarna kan tjäna en bra slant på de otaliga gästerna som kommer på besök när vädret är tjänligt. Vi som är besökare och kunder skall glatt betala mer. Det är ett billigt sätt att bevara skärgården som vi vill ha den.
Pekka, tack för dina synpunkter. Helt rätt att staten subventionerat infrastruktur i skärgården (och bra så!). Detta ändrar dock inte på det faktum att gästhamnarna också krävt hårt arbete och stora investeringar av skärgårdsborna.
Det är vanligt i samhällsdiskussioner att kräva överkomliga priser genom att hänvisa till rikedom och fattigdom. I denna fråga faller dock det argumentet platt till marken. En majoritet av skärgårdens holmar är obebodda och tillgängliga helt gratis. Hamnavgiften är noll. Man kan också hoppa på en förbindelsebåt för att komma ut i skären. Om man tar en titt på båtarna som lägger till vid gästhamnarna är det stora flertalet dyrare än tio tusen euro (och ofta mycket dyrare än så). Då har man också råd med en hamnavgift tiofalt högre än dagens avgifter.
Vi skall absolut se till att man inte behöver vara rik för att besöka skärgården, men vi skall inte göra skärgådsborna fattiga på köpet. De allra flesta båtgästerna har råd att betala mycket mer, vilket de bevisar i hur de konsumerar allt annat i livet.
Tänkvärda tankar, men det är ju så att eltillförsel och vågbrytare och dylik infrastruktur i de flesta fall är finansierade med statsmedel, alltså våra skatter. Kanske vi i gengäld önskar oss övernattning till överkomliga priser. Visst skall turistföretagarna kunna göra vinst, och på så sätt utvidga verksamheten, men om det leder till att skärgården blir ett eldorade enbart för ett fåtal rika tycker jag att det gått fel.
På Örö kostar det 30 euro om båten är max 4 meter bred.
Tack för en fin artikel! Tänkvärda ord för oss som får njuta av världens vackraste skärgård. Vi vill alla bidra till att hålla den levande.