Förflytta dig till innehållet

Hjälp! Robotarna kommer

På 1980-talet hände två centrala saker som kom att påverka våra liv betydligt och fortfarande gör det.

T-800 med österrikisk accent skickades till oss — först för att förgöra oss och sedan för att beskydda oss från den onda artificiella intelligensen Skynet. 

Samtidigt blev datorer och komponenter billigare och effektivare vilket minskade behovet av rutinmässigt kunskapsarbete – ett sammanträffande?   

I dag har hotet av artificiell intelligens upplivats igen – och då menar jag inte Skynet och de nya Terminatorfilmerna – utan maskininlärning och ”big data”.

Man ”tränar” datorprogram med en massiv mängd data för att utföra vissa specifika uppgifter.

Teknologin har till exempel identifierat tumörer med bättre träffprocent än läkare, skrivit nyhetsartiklar, komponerat symfonier och vunnit världsmästerskap i GO. 

Då börjar vi naturligtvis undra när våra jobb ersätts av teknologi.  

Borde vi oroa oss? Ingen vet, men det finns inget som indikerar på att förändringen är lika omfattande eller snabb som skräckscenarierna i media låter oss tro.  

Arbetsplatser som består främst av rutinmässigt arbete är i farozonen

Det som skett sedan 1980-talet är att medelinkomstarbeten har minskat i mängd då datorprogram har ersatt enkla uppgifter tämligen kostnadseffektivt. 

En omstridd undersökning menar att 47 procent av arbetsplatserna i USA är i riskzonen att automatiseras till 2033. Motsvarande siffror i Finland ligger kring 35 procent. 

Konsultbolaget McKinsey menar att cirka 5 procent av de nutida jobben försvinner inom den närmaste framtiden, men att 60 procent av jobben påverkas av de nya teknologierna.  

Problemet med estimaten är att man inte vet hur stor del av arbetstiden som går åt till hurdana uppgifter. 

Men även om det är oklart hur stor andel av arbetskraften som automatiseras finns det en konsensus: de arbetsplatser som består främst av rutinmässigt eller strukturerat arbete ligger i farozonen.

Arbete som kräver kreativitet och sociala förmågor – eller där lönerna redan nu är låga — är trygga.  

Det betyder att arbetets natur förväntas förändras i framtiden. När det sker förändras också arbetets betydelse. Då blir våra värderingar och det vi prioriterar aktuellt.

Vi tenderar att trivas i jobb som till någon grad är i linje med våra värderingar. Men den annalkande förändringen kan göra det svårt för oss att hitta arbetsplatser som motsvarar dem. 

Det betyder i sin tur att vi inte trivs lika bra på jobbet och att vi inte är lika engagerade – vilket både arbetstagare och arbetsgivare lider av.  

Barns självständiga tänkande ska uppmuntras

Det som oroar mig är att diskussionen kring automatisering enbart har kretsat kring kunskap och förmåga. Man har helt missat de djupare mänskliga aspekter som just värderingar och meningsskapande representerar vilket kan få katastrofala följder. 

I Finland värderar vi trygghet, men det har en tendens att göra människor mindre avvikande från normen – mindre kreativa. Hur går det då när arbetet blir mindre rutinmässigt och man är tvungen att tänka utanför lådan för att klara sig? 

Ett ljus i tunneln är att forskning tyder på att vi i regel generation för generation blir lite mer benägna för att värdera kreativitet och sociala förmågor. Men om vi fortsätter att spara i och strömlinjeforma utbildningen främjar vi inte nästa generations arbetsfärdigheter utan utbildar dem för en förgången tid. 

Vi behöver flexibilitet och påhittighet i framtiden och det får vi inte så länge vi formaliserar vårt varande.  

Det här är tämligen enkelt, belöna barns och ungdomars självständiga tänkande och inte deras lydnad — även då det senare gör livet lättare för oss föräldrar…  

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *