Hemmasittande barn behöver stöd av många slag
Skolfrånvaro är ett växande problem i Finland. Allt fler och allt yngre barn stannar hemma från skolan. Från augusti har kommunerna ålagts ett större ansvar för att minska på frånvaron.
För ett par år sedan räknade forskarna med att cirka 4000 barn stannade hemma från skolan. Nu talar man om 7000 barn som är frånvarande mer än 50 procent av tiden.
Ytterligare 40 000 barn är borta mer än 20 procent av tiden. Siffrorna kan jämföras med att det i fjol föddes knappt 45 000 barn i Finland.
Vi talar alltså om ett utbrett problem som dessutom kryper neråt i årskurserna, enligt Svenska Yle som har uppmärksammat fenomenet i flera nyhetsinslag under den gångna veckan. Också sommarprataren Matilda Gyllenberg tog fasta på sina erfarenheter som förälder till en hemmasittare. Hon har tidigare gett ut en barnroman med samma tema.
Vid Åbo Akademi kartläggs nu skolfrånvaron genom att samla in enkätsvar av elever i årskurs 7 till 9 och av deras föräldrar. För Svenska Yle säger Katarina Alanko, universitetslärare och forskare i psykologi, att det är viktigt komma åt orsakerna bakom skolfrånvaron och försöka åtgärda problemen i ett tidigt skede.
Lagen om grundläggande utbildning kräver att utbildningsanordaren tar itu med skolfrånvaron. Den lagändring som trädde i kraft i augusti har lett till att många kommuner har satsat på fler vuxna i skolan, till exempel en skolcoach eller ett närvaroteam, som det kallas i S:t Olofsskolan i Åbo.
Varför kan eller vill då ett barn inte gå till skolan? Orsakerna är många och individuella enligt forskarna. Det kan handla om ångest, depression, stress, sociala rädslor, mobbning, otrygghet, låg motivation, neuropsykiatriska funktionsvariationer, miljöer som upplevs som belastande och föräldrar som av olika orsaker inte stödjer barnets skolgång.
Forskarna pekar också på mobiltelefonerna: Vilka effekter har en överdriven skärmtid på skolgången? Här behövs mer forskning.
De hemmasittande barnen kan ses som ett symptom på samhällsturbulens, drabbade av allt från effekterna av coronapandemin och klimatförändring till Ukrainakrig och ekonomiska utmaningar. Vi vet också att behovet av personal i skolan är akut och att nedskärningarna inom utbildningen syns i bland annat större klasstorlekar.
Det behövs förebyggande arbete, tidigt ingripande och ett tätt samarbete mellan skola och hem, så att orsaken till frånvaron kan nystas upp, att ingen hemmasittare lämnas ensam och att skolgången ska kännas trygg och motiverande.
Vi behöver också fler alternativa modeller för barnens skolgång. I Finland, traditionellt Pisaframgångarnas givna land, har vi läroplikt, men inte skolplikt som i Sverige.
Att barn inte behöver infinna sig fysiskt i skolan, men nog ska följa läroplanen, öppnar upp för olika möjligheter. Det enda alternativet kan inte vara hemundervisning.
Det finns en stor beställning på pedagogiskt nytänk i kombination med samhälleliga satsningar på de ungas mående för att hejda det växande antalet hemmasittare.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Under sommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.