Hej, sa dom i kassan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sade kassatjejen hej, god dag eller moi, eller kanske mojn? Blev det fel? Jag rekommenderar hej. Detta lilla hälsningsordord används nuförtiden överallt, mellan vänner och obekanta, på stan och i e-post av olika slag.
Ett hej platsar såväl i Sverige som i Finland. Åboprofessorn Camilla Wide slog fast i en Yleintervju för en tid sen att hej är ett gott tecken på att språket blivit vardagligare, det har intimiserats.
Det goda med det är att språket då har demokratiserats. Man måste inte ha akademisk titel eller annars bara kunna snirkla till det för att få något sagt.
Hälsningsfraserna duggar tätt. Ibland får jag höra moi, mera sällan god dag eller tjänare. En äldre kompis hälsar på mig med ett tjänare medan en yngre rikssvensk bekant ropar tjena (tjäna). Allt beror på vem som säger det och hur jag uppfattas – eller vill uppfattas.
Den som säger moi till mig är sannolikt finsk eller okänslig för min ålder. Lustigt nog blir jag i samma miljö också niad. Lite glad blir jag av ett hejsan som tyder på nåt slags närhet. Då jag går bort uttalar jag hej då med betoningen på då och med långt å. Snobbig eller rikssvensk wannabe? Min finske vän går med ett heido.
Det vanliga hej är egentligen ingen nyhet. Ordet fanns redan i latinet, i forntyska, fornnordiska och verkar helt alleuropeiskt, men inte nödvändigtvis som hälsning.
I Svensk Akademiens ordbok från 1930 konstateras att hej som hälsning är vardagligt och används ”i vissa kretsar”, sannolikt då bland studenter. Hej användes alltså till nyligen på ett annat sätt, nämligen för att väcka uppmärksamhet på det man sade: Hej, nu vill jag att du lyssnar eller Jag tror nog hej att jag går nu. Hej så använt är mycket vanligt finskan och delvis i finlandssvenskan. Så inte längre i rikssvenskan.
Men moi/moj(n) då? Lågtyskan var det allmänna handelsspråket på medeltiden på Östersjöområdet. Det kan ha blivit kvar just i Finland men inte i Sverige. Konstigt! Men det finns andra moj i svenskan: vinden har mojnat, att moja sig. Frågan är om dessa ord är släkt med hälsningsordet moj.
Förändringar i språket märks av uttryckligen äldre människor. Oftast anser de att språket blivit sämre. Så är det ändå inte. Det har förändrats och det är svårt att acceptera. Samhälle och miljö får förändras men språket, det ska tammefan hållas rent!
Förändringar kan ändå kännas bra. Jag avslutar med en nykomling, förstås från engelskan: Ha en bra dag!
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.