Reportage

"Havets regnskog" kan vara kopplad till färre vibriobakterier – ÅA forskar kring sjögräs i Korpoström

Varje dag försvinner en fotbollsplan av sjögräs i världen.

Åttio hinkar i tjugo containrar. Fyra tuber per hink som ska fyllas med vatten. Ner med röret, in i tuben, på med locket, in i fryspåsar och via en kylkass in i kylskåpet eller frysen.

Provtagningen är en dryg process, det hela tar två och en halvtimme. Men varken Sarah Rühmkorff eller Karine Gagnon räds det nödvändiga jobbet.

– Det här är den enkla biten. När vi tar prover ute till sjöss går det lätt en hel dag, säger Rühmkorff.

Rühmkorff studerar biologi vid Kiel-universitetet CAU i Tyskland. Nu gör hon sitt magisterprojekt här vid Åbo Akademis fältbas i Skärgårdscentrum Korpoström. Hon och Christian Pansch-Hattich, biträdande professor i miljö- och marinbiologi vid ÅA, har designat och satt upp hela experimentet, tillsammans med ÅA-forskaren Lukas Meysick.

Infrastrukturen i Skärgårdscentrum är ny för i år och ska bidra till många fler klimatexperiment framöver.

– Nästa år kommer vi att köra ett liknande experiment där vi ska utsätta hälften av containrarna för ett scenario som motsvarar klimatförändringen. Det blir troligen ett scenario av fler värmeböljor, lägre salthalt och övergödning, enligt uträkningarna för år 2100, säger Pansch-Hattich.

De åttio hinkarna innehåller alla möjliga kombinationer av sjögräs, blåmusslor och östersjömusslor. Alla containrar och hinkar fylls med samma havsvatten som cirkuleras genom ett rör från havet rakt utanför bryggan.

De marina värmeböljorna som registrerats i år utgjorde en extra faktor i mätningarna. Som varmast uppmättes vattentemperaturen på tre meters djup till 20 grader.

Deflestatänkerintepåatthavets sedimentochekosystemär viktigakolsänkor.

Trots att vattnet och ljuset i hinkarna är reglerade så de långt motsvarar den verkliga havsmiljön, är de kontrollerade miljöer.

Syftet med ett sådant experiment är att kunna isolera och mäta enskilda faktorer som kan tänkas påverka det marina livet och olika arters levnadsmiljö. Till exempel mäts temperatur, salt- och näringshalt, vilka påverkar sjögräsets tillväxt.

Vattenproverna ska tas med jämna mellanrum under månaderna juni–september, sjögräsets tillväxtperiod, för att ta reda på hur Skärgårdshavet och Östersjön egentligen mår.

EU-finansiering för två olika projekt har möjliggjort forskningen vid Korpoström.

Det ena projektet, NordSalt, handlaromstrandnäravåtmarkerochstrandängari Norden, ochderasrollsomkolsänka.

– Deflestatänkerintepåatthavetssedimentochekosystemär viktigakolsänkor,säger Christoffer Boström, biträdande professor i miljörelaterad Östersjöbiologi vid ÅA.

– En av de stora utmaningarna för forskare och beslutsfattare, är att första vad kombinationen av lokala stressfaktorer – som muddring och övergödning – och globala förändringar, som försurning av havet och minskad salthalt, innebär.

TrotsdetsägerBoströmattÖstersjönhar enrätthögmotståndskraft(han använder det finska ordet "sisukas"), och att lokalåterhämtningkanskesnabbt.

MycketgottgörsförÖstersjönochenligthonomkanmanintelängresägaattdetblirsämre. Men Skärgårdshavet mår inte bra och än är det en lång bit kvar, en eller två generationer tippar Boström, tills Östersjön kan bli helt återställt.

Ålgräset är en av de viktigaste fröväxterna i Östersjön och dess roll för det marina livet, biodiversiteten, som kolsänka och för havets överlevnad överlag, ska inte underskattas.

– Ålgräsängar är som Östersjöns korallrev, säger Boström.

Det unga Östersjön är som känt det hav som förändras snabbast i världen. Och sjögräsarter som ålgräset är mycket känsliga för ändringar i sin miljö, eftersom en hel sjögräsäng kan vara en klon, alltså härstamma från en och samma planta.

– Dör klonen är chanserna för naturlig återväxt mycket små, eftersom ålgräset inte sprider sig med frön hos oss. Varje dag försvinner en fotbollsplan av sjögräs i världen, säger Karine Gagnon.

Gagnon är forskare vid ÅA sedan sex år. Hon har bland annat jobbat med marin restaurering där man för hand planterar sjögräs på havsbottnen.

Det andra projektet, BaltVib, handlar om de nu aktuella vibriobakterierna, och görs i samarbete mellan sju Östersjönationer under ledning av tyska IOW - Leibniz Institute for Baltic Sea Research Warnemünde.

Efter den omfattande provtagningen och en lunchpaus på land, packas hälften av proven – de som varit i kylskåpet – in i två kylkassar. De lassas i den knappt sex meter långa pulpetbåten som står som ÅA:s forskningsfarkost.

Vi ska möta det tyska forskningsfartyget Elisabeth Mann Borgese som ligger ankrat fem minuter utanför Skärgårdscentrum. Fartyget har kommit över finska gränsen kvällen innan. På grund av coronarestriktioner får de inte lov att ta i land.

Den lilla pulpetbåten förtöjer vid sidan av det stora fartyget där några glada miner står på däck, och kylkassarna byter händer.

Tjugo personer, hälften marina forskare och hälften besättning, har bott ombord på fartyget i snart två veckor. De har åkt runt i Östersjön och tagit prover utanför Tyskland, Estland och nu Finland.

I Tyskland har vibrioinfektioner årligen orsakat enstaka dödsfall under en längre tid, medan fallen i Finland fram till i sommar har varit rätt så marginella.

– Då havet värms upp ökar vibriobakterierna, bland annat här i Östersjön, säger marinbiologen Matthias Labrenz, som leder BaltVib-projektet.

Labrenz har forskat i vibriobakterier i flera år, både i tropiska förhållanden söder om Kina och i Östersjön.

Han berättar att av de cirka hundra sorters vibriobakterier som vi känner till, är tio procent patogena. Endast fyra sorter kan orsaka infektioner hos människan. De flesta vibriobakterier är en naturlig del av det marina livet och vissa, oskadliga sorter trivs bra med sjögräs.

Tidigare forskning har upptäckt att det förekommit färre (skadliga) vibriobakterier i områden med mycket sjögräs. Just den här forskningen utgår därför från att förekomsten av sjögräs kan minska på de skadliga vibriobakterierna.

– Men till exempel blåmusslan, som filtrerar vatten, kan också spela ha en inverkan. Det är det vi ska ta reda på, säger Christian Pansch-Hattich.

Vi träffar Matthias Labrenz en bit bort från moderskeppet, ombord på en motorbåt tillsammans med fyra dykare. De är i full gång att dyka efter prover från havsbottnen, som sedan ska jämföras med ÅA:s prover från bassängexperimentet. (Se fler bilder längst ner i artikeln.)

Framtida steg blir att testa olika lösningar för att försöka minska på vibriobakterier vid badställen, säger Pansch-Hattich.

I det långa loppet måste havets välmående ändå vara en central del av lösningen.

– Redan för flera år sedan förutsågs vibriobakterierna öka och nå de norra delarna av Östersjön. Detta på grund av högre havstemperaturer under längre perioder, som är kopplade till klimatförändringen. Nu har det hänt, säger Matthias Labrenz.